Alex Ferguson har verbalt misshandlat såväl domare som FA och Arsene Wenger har hållt statsvetenskapliga seminarier på temat UEFA:s konstitution och styrelseskick.
Vissa spelare har begått folkmord utan bestraffning och andra spelare har blivit utvisade för ingenting.
:::
I centrum för kritiken är naturligtvis den byråkrati och inkonsekvens som FA står för när det handlar om att dela ut straff i efterhand för diverse förseelser.
Och hur de ofta tar i med hårdhandskarna mot småsaker för att till synes helt strunta i de större problemen.
Man Utds VD heter David Gill och han är i vanliga fall en lugn människa som sällan hetsar upp sig. Alls inte som managern i hans klubb med andra ord.
I samband med bortamatchen mot Liverpool för någon vecka sedan fick han däremot ett smärre utbrott på domarbasen.
Under veckan har han vittnat inför den brittiska regeringens kommitté som utreder styrningen av den engelska fotbollen.
Han föreslog där att samtliga disciplinära frågor skulle lyftas bort från FA och istället avgöras av en delvis självständigt beslutsfattande panel bestående av tre omdömesgilla personer.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/08/manchester-united-david-gill-fa
:::
Det är ett förslag som har ett hyfsat brett stöd bland övriga klubbar och bland ligaorganisationen Premier League.
FA däremot menar att det redan bildade Football Regulatory Authority fyller den rollen men kritikerna invänder att det inte är tillräckligt självständigt.
Ett argument som framförs för Gills förslag är att FA:s uppdrag är alldeles för brett som det är och att organisationen tvingas spendera alldeles för mycket energi på disciplinära småfrågor istället för på viktigare frågor som coaching, utveckling, FA-cupen och så vidare.
FA å sin sida verkar ovilliga att överlämna kontrollen över också detta specifika område till ligaorganisationerna.
:::
Själv tror jag att en panel ägnad enbart åt att diskutera och besluta i disciplinära frågor skulle ha en bättre möjlighet att uppnå någon form av konsekvens i hur sådana ärenden hanteras.
Och vara till en betydligt större hjälp till domarna än vad som i nuläget är fallet.
…………………………………………………
DE TIO MEST VARNADE SPELARNA I PREMIER LEAGUES HISTORIA
Bloggen Off the Post sammanställde vilka spelare som är de tio mest varnade i Premier Leagues historia.
Givetvis med anledning av att Lee Bowyer som förste spelare nådde upp till 100 gula kort alldeles nyligen.
Naturligtvis slog de ut det hela på det antal Premier League-matcher som spelarna faktiskt gjort, för att få en känsla för hur vanligt det ändå är att en spelare blir varnad. Det krävdes minst 40 gula kort för att tas med i beräkningen.
(1) Lee Cattermole, Middlesbrough & Sunderland – 1 gult per 3,13 match
Avståndet mellan Cattermole och Barton är större än avståndet mellan Barton och åttonde plats på den här listan. Tänkvärt! Sunderlandspelaren skulle säkert peka på den moderna fotbollens fjollighet som ett försvar. Men 45 gula kort på 141 matcher, och fem röda kort utöver det? I den takten kommer han nästan hinna dubbla Lee Bowyers nuvarande facit.
(2) Joey Barton, Man City & Newcastle – 1 gult per 3,49 match
En nästintill självklar kandidat på den här listan. Barton må gnälla på att han är ett offer för sitt dåliga rykte, men han drar trots allt på sig en hemskt massa varningar. Även om det går att fundera över hönan och ägget. Mest av allt har nog Barton dock skadat sig själv genom sina upptåg och sitt illa farna rykte.
(3) David Thompson, Blackburn et al – 1 gult per 3,53 match
Thompson spelade för sex olika Premier League-klubbar och samlade på sig 47 gula kort och tre röda. Oftast kom han in som avbytare men i huvudsak var han bara ett irritationsmoment. Bland annat lyckades han hamna i en hetsig diskussion med Gerard Houllier efter att han slagit till John-Arne Riise.
(4) John Moncur, West Ham – 1 gult per 3,54 match
Ett rätt otippat kort. Statistiken visar däremot att Moncur under fyra raka säsonger mellan 1999 och 2003 varnades minst åtta gånger trots att han aldrig startade fler än 27 matcher. Under den här perioden samlade han på sig smått otroliga 33 varningar på 83 startade matcher. Var han möjligen en mittfältare som fick spela på en för honom alldeles för hög nivå?
(5) Danny Mills, Leeds & Man City – 1 gult per 3,57 match
Att Danny Mills skulle befinna sig på den här listan kan knappast komma som någon överraskning. Mills verkade ofta tänka tillbaka på den ”gamla goda tiden” och anammade traditionen att göra sin första tackling i en match värd att komma ihåg för motståndaren.
(6) Ivan Campo, Bolton – 1 gult per 3,65 match
Det finns andra spelare man förväntade sig att se här före Campo. Kanske kom snabbheten i den engelska fotbollen som en överraskning för honom. Mer troligt är så klart att den spelstil som förordades av Big Sam Allardicio satte den gode spanjoren i trubbel med det gula kortets rättvisa.
(7) Patrick Vieira, Arsenal – 1 gult per 3,73 match
En inte oväntad medlem på listan, även om det är intressant att Vieira är med här men inte sådana som Roy Keane och Lee Bowyer. Vieira var en hård spelare i ett hårt Arsenallag. Det går att rynka på näsan åt dålig disciplin. Men är det verkligen en slump att Vieiras sista spark för klubben vann dem deras senaste titel?
(8) Scott Parker, Charlton & West Ham – 1 gult per 3,74 match
Hur kommer det sig att den djupt underskattade Scott Parker är med på en sådan här lista? Tja, han har varit ett mittfältsankare i två bottenkrigande lag i vilka han har behövt täcka upp framför något släpphänta försvar. Det kan få vem som helst att se gult.
(9) Kieran Richardson, Sunderland – 1 gult per 3,88 match
En överraskande inklusion på listan, minst sagt. Han är nog inte med i många diskussioner om fula spelare därute. Men han är en anfallare som blivit omskolad till ytterback, och man kan därför misstänka att det här med tacklingar inte är något helt naturligt för honom.
(10) Robbie Savage, Leicester et al – 1 gult per 3,88 match
Givet sitt rykte som en riktig ärkefuling så är det kanske lite märkligt att han hamnar så långt ned på den här listan. Däremot så har Savage spenderat den senare tiden av sin karriär nedanför Premier League, vilket hjälper hans stats en aning.
:::
Slutsatser?
Bara två spelare på listan är födda och uppvuxna bortanför de brittiska öarna till att börja med. Och det är en herrans massa centrala mittfältare på listan. Illustrerar detta möjligen att brittiska mittfältare har fått en särskild form av skolning under sin fotbollsutbildning?!
…………………………………………………
DA SILVA LINING
Rolig läsning om de två brasilianska tvillingbröderna i Man Utd – Rafael och Fabio – som gjorde ett gott intryck i helgens match på lite för dem ovanliga positioner i Man Utd.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365722/Da-Silva-lining-Old-Trafford-spell-double-trouble-rivals–refs.html
Vi får bland annat veta två saker:
Att de var väldigt nära att istället skriva på för Arsenal.
Att den lilla möjligheten att särskilja dem, Fabios vigselring, nu är borta i och med att också Rafael har gått och gift sig.
♪♫♪
Running up the pitch, can’t tell which is which, Viva Da Silva!
…………………………………………………
Paul Hayward bloggar tämligen intressant om hur det ensidiga försvaret av domare mot all form av kritik egentligen är ett tecken på hur systemet håller på att misslyckas.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/13/referees-above-criticism
Hayward hävdar i korthet att vare sig domarna eller fotbollen i stort tjänar på att mer eller mindre förbjuda all form av kritik. Bättre att ta diskussionen inför öppen ridå.
…………………………………………………
Nej – jag vet inte precis vad som hänt med Olofssons blogg och ännu mindre varför. Tråkigt är det hur som helst.
Here’s thinking about you, kid!
[”Why do housewives love Arsenal? Because they stay on top for ages and come second.”]
:::
Hujedamig vilken semifinal på Wembley mellan Man City och Man Utd.
:::
Norwich matchar ikväll hemma mot Bristol City och kommer vid poäng att gå förbi Swansea och upp på andra plats i tabellen.
Be Champions!!