I Football League-universumet har det varit en stor vecka, det har nämligen varit dags att dela ut priser till fjolårets bästa spelare, unga spelare, matchprogram och fans. Men inte manager av någon anledning.
Hedersutmärkelse – Managern Dario Gradi i Crewe som varit i klubben sedan 1983 (varav en säsong som sportchef) och fått fram spelare som Neil Lennon, Danny Murphy och David Platt.
Bästa lagprestation – Stevenage för sin 3-1 vinst mot Newcastle i FA-cupen.
Övriga nominerade – Northampton för att man slog ut Liverpool ur ligacupen på straffar och Watfords 6-1 vinst i ligan borta mot Millwall.
Snyggaste målet – Dean Furman mot Notts County.
Övriga nominerade – Lewis McGugan mot Ipswich, Dean Cox mot Huddersfield, Gareth Evans mot Northampton (det första) och Rickie Lambert mot MK Dons.
Bästa unga spelare (Måste vara juniorer eller förstaårsseniorer)
League Two – Kadeem Harris , Wycombe. Deras yngste debutant någonsin men förutom att imponera i reserv-/juniorsammanhang har han inte gjort mer än ett par A-lagsmatcher.
Övriga nominerade – Henrik Breimyr, Aldershot och Aaron Woodley, Oxford.
League One – Dale Jennings , Tranmere Rovers. Som på bara ett knappt halvår har blivit Tranmeres största stjärna och jagad av Premier League klubbar. Anfallare som ofta spelar ytter, låg tyngdpunkt och snabb.
Övriga nominerade – Alex Oxlade-Chamberlain, Southampton (förväntad vinnare) och George Baldock, MK Dons.
Championship – Connor Wickham , Ipswich. Som trots sin förmåga att reta upp Roy Keane till absurdum genom att sumpa frilägen är han en otroligt lovande anfallare som kombinerar sin storlek med bra teknik.
Övriga nominerade – Wilfred Zaha, Crystal Palace och Adam Thompson, Watford.
Bästa unga spelare (U-21) i Football League – Connor Wickham, se motivering ovan.
Övriga nominerade – Henri Lansbury, Norwich och Will Buckley, Watford.
Bästa spelare i League Two – Ryan Lowe, Bury. Veteranen vars 24 mål denna säsongen ser ut att föra Bury till League One. Har bland annat slagit nytt klubbrekord med nio mål på nio raka matcher.
Övriga nominerade – Gareth Ainsworth, Wycombe och Adam Le Fondre, Rotherham.
League One – Craig Mackail-Smith , Peterborough. Målfarlig anfallare som beskrivits ”som en mardröm” för försvarare tack vare sin riviga spelstil. Ryktas lämna för Norwich efter säsongen.
Övriga nominerade – Bradley Wright-Phillips, Plymouth/Charlton och Glenn Murray, Brighton.
Championship – Adel Taarabt, Queens Park Rangers. En otrolig bollbegåvning som varit QPRs offensiv under säsongen, ligger bakom det mesta framåt och inte lika ojämn som tidigare. Vidare läsning om Taarabt.
Övriga nominerade – Grant Holt, Norwich och Scott Sinclair, Swansea.
Hela listan av vinnare, med den till synes monstruöse Darren Moore prisad för sina insatser i samhället och alla nomineringar.
…………………………………………………
THE CALL ME MELLOW YELLOW
Med sitt Colchester besökte skotten Paul Lambert Norwich för att inleda säsongen 09/10. Colchester vann matchen med 7-1 vilket fick konsekvensen att managern Bryan Gunn fick sparken av Norwich och bara sex dagar efter 7-1-matchen tog Paul Lambert över som Norwich manager.
Passande nog slöts Colchester cirkeln med att Norwich i returen slog Colchester med 5-0, även fast Bryan Gunn inte var Colchester manager då så visade det tydligt hur Norwich glömt den dystra premiären och efter Leeds nästan klappat ihop totalt efter sina framgångar i cupspelet tog till slut Norwich med nio poängs marginal.
Denna säsongen har Norwich gått otroligt bra som nykomlingar och ligger just nu på andra plats med 67 poäng och med en god chans att nå uppflyttning till Premier League.
Vad har Lambert gjort?
Förutom att han skriker på sina spelare på obegriplig Glasgow-skotska skulle jag säga att hans taktik har haft en stor inverkan och inspirerad av denna taktiska analys av deras match mot Bristol City fick man äntligen tummen ur.
Om vi bortser från den faktoiden att ingen spelar annat än Charles Reepisk långbollsfotboll i divisionerna under Premier League, så spelar Lamberts lag en väldigt längs-marken-passningsorienterad fotboll. Möjligen beror det på att Lambert kommer från passningens hemland, Skottland.
Men spelfilosofin är inte särskilt strikt då man ofta använder den store centern Grant Holt som måltavla för längre bollar för att ge andra spelare andrum och snabbare etablera spel på högre upp i planen men det jag finner särskilt intressant är formationen man utgår i från.
Vilket är ett 4-1-2-1-2 eller enklare förklarat ett 4-4-2 med helcentrerat mittfält är den vanliga basformationen man använder. En formation som kräver flexibla mittfältare, expresståg till ytterbackar och ofta en stor, stark centertank.
Vad det gäller mina taktiskt perversioner är just ”diamanten” en favorit på grund av dess centrala kompakthet, utrymmet som gess till ytterbackarna och som i just detta exempelt ger det plats åt den sköra kategori spelare som är riktiga ”trequartistas” (en Cassano-aktig spelare bakom två anfallare).
I mål har man John Ruddy men likt mittbackarna (Elliot Ward och Leon Barnett/Zak Whitbread) har de ingen större betydelse för lagets specifika taktik, även fast de håller mycket god klass.
Till vänster i backlinjen har man veteranen Adam Drury som aldrig varit den snabbaste men en solid vänsterback med god inläggsfot men sedan han skadat sig har Marc Tierney tagit hans plats. Tierney är inte helt olik Drury men han är lite snabbare och villigare att gå framåt vilket passar perfekt i Norwich.
På andra sidan har man dock Championships bäste högerback (Chris Gunter som tvåa), enligt mig sedan Kyle Walker lämnade QPR.
Russell Martin som även kallas ”Norfolks Cafú” är det jag menar och om man bortser från den uppenbara hyperbolen är det en träffande liknelse då Martin outröttligt springer upp och ner längs högerkanten och slår ofta bra inlägg till bjässen Grant Holt.
På mittfältet har ankaret en betydande roll då han förutom stort defensivt ansvar är viktig i uppspels fasen. Att Lambert själv var defensiv mittfältare en gång i tiden verkar ha visst inflytande. Förutom att formationen i sig kräver en defensiv mittfältare och gärna innermittfältare som är bra i defensiven så har Lambert hittat sig själv i Simon Lappin.
David Fox har förvisso imponerat på den positionen på sistone och innan det flyttades Andrew Crofts ner ett hack med god utdelning men den defensiva mittfältsrollen tillhör Lappin. Han kommer nog inte spela för något bättre lag men han är en tuff spelare men med gott spelsinne.
Precis likt Lambert är Lappin en skotte som inledde sin karriär i St Mirren där de båda kom att bli mycket framgångsrika under en längre tid i klubben och Lambert som spelade i Celtic under tiden som Lappin spelade i St Mirren har de två mötts ute på planen många, många gånger.
Lambert köpte inte Lappin till Norwich men när han kom var Lappin utanför laget på väg att lämna. Efter säsongen hade Lappin spelat flest matcher av Norwich spelarna och även varit kapten i vissa matcher.
I mitten av mittfältet ser det ofta olika ut då Lambert kan välja en mer defensiv spelare på en av platserna, göra mittfältet till ett mer ortodoxt platt mittfält eller ge Hoolahan en av de platserna med möjlighet att flytta ut till vänster.
Men vanligtvis spelar där tvåvägsspelaren Andrew Crofts tillsammans med antingen Arsenal-lånet Henri Lansbury eller Sydafrikanen Andrew Surman. Där de båda har en box-to-box roll där de växeldrar både offensivt och defensivt även fast Crofts oftare tar det defensiva ansvaret.
Längst fram i toppen har man den så kallade ”trequartistan” som ligger emellan mittfält och försvar som rör sig ganska fritt från sida till sida med en central utgångspunkt. Den som vanligtvis har den rollen är lilleputt-geniet Wes Hoolahan som kanske lite för simpelt kan jämföras med flera andra Argentinska: Han är verkligen den typen av spelare som är väldigt svårfångad, som ofta trär in djupledsbollar bakom backlinjen och till det målfarlig.
När Hoolahan inte spelar, får en fri roll ute till vänster för att han centralt kan försvinna ur matcher ifall motståndarna har ett motdrag eller om han spelas som släpande anfallare då brukar man antingen gå över till den klassiska platt 4-4-2-formationen alla svenskar och engelsmän har i ryggmärgen. Eller så flyttar man då upp Henri Lansbury som gör sig klart bättre (i Norwich) när han får mer offensivt ansvar än i mitten av diamanten då likt många andra spelare som snarare är ”Nr 8”-spelare i Premier League oftare spelas längre fram i planen för att den kvaliteten som de håller ofta gör sig bättre där. (Gäller även för Jonjo Shelvey). Han är där inte lika mini-elegant som Hoolahan eller sina lagkamrater i gruvan men mycket användbar och behövlig.
I anfallet utgår man orubbligen från Grant Holt. Klassisk brittisk centertank stark, bra target man och stark huvudspelare utan att för den delen vara ett orörligt kylskåp som ligger tvåa i Championships skytteliga. Inte för att spelet bygger på att slå långbollar mot honom utan för att han oftast avslutar anfallen.
Bredvid honom gjorde Chris Martin en mycket bra säsong i fjol med 23 mål men steget upp verkar ha varit för långt för den lille målskytten och den andre anfallaren Simeon Jackson tenderar att vara för oförutsägbar för sitt eget bästa.
Bäste andre anfallare har därför Hoolahan varit när han flyttats upp och ofta sluppit lika hård bevakning men då har laget ofta blivit för plottrigt utan någon riktig anfallare bredvid Holt vilket är det Norwich främst måste åtgärda inför nästa säsong. Oavsett om man spelar kvar i Championship eller gått upp i Premier League.
Jag avslutar denna Norwich taktiska överdos med att lämna över till Henri Lansbury som uppenbarligen är lika flexibel på dansgolvet som på plan – https://www.youtube.com/watch?v=-0x8zSlAGy0
…………………………………………………
Championship – Billy has the Yips
Toppstriden tätnar ännu mer då topplagen fortsatt verkar ha “the yips”.
Burnley, Leeds, Norwich och Forest tappade alla poäng I helgen vilket gjorde att Swansea kunde ta in på Norwichs försprång och få lite svängrum då man nu har tre poäng ner till fjärdeplacerade Cardiff. Det fick man tack vare en imponerande 3-2-seger mot Nottingham Forest där inlånade Chelsea-talangen Fabio Borini gjorde två mål. Brendan Rodgers Chelsea-kopplingar som visar sig användbara igen.
Förutom att QPR vann som vanligt lyckades Reading ta tre poäng vilket gör att man nu med en match mindre spelad ligger likt Burnley bara tre poäng bakom formsvaga Forest på sista playoffplatsen.
I botten lyckades Sheffield United slå Yorkshire rivalerna Leeds vilket tar dem upp till bara fyra poäng under strecket där vana lindansarna Crystal Palace ligger. Preston vann de också mot oigenkännligt svaga Coventry men det är fortfarande långt, långt upp till säker mark för Preston.
I botten har också det lilla laget som kunde, Scunthorpe sparkat den halvt temporära managern Ian Baraclough av oklara anledningar då han varken lyckats lyfta eller sänka Scunny som även med Nigel Adkins var favoriter för jumboplatsen. Troligaste efterträdaren är Brian Laws, som hade en mycket framgångsrik period i Scunthorpe tidigare.
…………………………………………………
LEAGUE 1 – Powell vs Lewis
Serien som aldrig sover kommer likt League 2 vara igång även under uppehållet, nästa fredag fram tills tisdag kommer det spelas League 1-matcher varje dag. Men enligt nuvarande uppgifter kommer bara Oldham vs Tranmere på måndag kväll och Huddersfield på söndag eftermiddag sändas på tv och därmed vara tillgängliga via stream.
I helgen så lyckades även den här toppstriden förbrylla då MK Dons vinst mot Peterborough lyfter upp dem i tabellen ovan formsvaga Bournemouth som i och med sin förlust i helgen har ett litet glapp upp till MK Dons, med en hängmatch men med Orient hack i häl.
Leyton Orient förlorade dock i helgen mot Brentford och alldeles nyss här på tisdagskväll fick till slut åtminstone oavgjort mot Dag & Red efter Scott McGleish kvitterat från straffpunkten sent på Slade-time.
Southampton har efter Peterboroughs förlust och trots bara fyra av sex möjliga poäng denna omgång klart bäst chans på den direkkvalficerande andra platsen med bara två poäng upp till Huddersfield med lika många hängmatcher, hade man inte släppt in ett sent kvitterings mål mot Charlton hade man redan gått förbi Huddersfield.
I botten är det tätt sett till poäng men då alla lagen under strecket har fler matcher spelade gör det hela mindre ovisst.
Dag & Red tog sig upp över strecket efter fyra poäng i helgen och tisdag vilket gör att man ligger en poäng ovan strecket med tre hängmatcher, stor skillnad mot för knappt två månader sedan så man såg ut som att åka ut som jumbo.
Yeovil slog Jamie Cureton (Exeter) med 3-2 vilket tog dem över strecket och även fast de ligger risigt till är Walsalls 5-2 vinst mot Hartlepool värd att notera.
…………………………………………………
LEAGUE 2 – Basker-Bosse
Burton har som sagt haft sällan skådat många hängmatcher en tid men de börjar rinna ut för Burton och nu med bara fyra hängmatcher ner så har man bara fyra poäng till godo på Barnet vilket med tanke på barnets oförmåga att gå, vinna eller potträna inte är så ”bara”. Dessutom ligger shinkansolyckan Stockport ännu längre ifrån.
I toppen lever det dock där Port Vale nu efter först en 3-0-förlust och sedan ett oavgjort resultat ligger utanför playoffplatserna vilket fått konsekvensen att Jim Gannon fått sparken efter bara 74 dagar. Sparkad tre gånger på tre år därmed efter ha lämnat Stockport, dags att återvända till fadershuset? För även om han är en lovande teoretisk taktiker till manager verkar han inte lyckas i praktiken på kort tid.
Mest imponerande i helgen i League 2 var dock när Chesterfields överlägsenhet materialiserades i deras 5-0-kross av playoff-kandidaten Rotherham. Rotherham är därmed också under strecket till förmån för Torquay som seglat upp ända till fjärde plats jämfört med Southend som var det laget man till slut trodde skulle ta playoffplatsen till framför Torquay.
Förlusten betydde också smått förvånande att man sparkade managern Ronnie Moore trots hans tidigare framgångsrika period i klubben och förutom att det lutar åt att det är det vanliga förhastade beteendet hos Football League klubbar så undrar man hur det känns för Ian Thomas-Moore att se sin far sparkad från klubben efter att nyss ha värvats dit, nepotismens baksida?
Annars i toppen tappade Bury, Shrewsbury, Wycombe och Gillingham alla poäng vilket gör att Chesterfield drar ifrån ytterligare och Torquay fick som nämnt chansen att tillfälligt ta över fjärdeplatsen med en direktkvalificerings plats inom räckhåll.
…………………………………………………
REKOMMENDERAD LÄSNING
Scarborough FC är ett klassiskt non-leaguelag som oftast spelat i Conference, man har slagit Parma med 4-0 i den anglo-italienska cupen och 1987 tog en ung Neil Warnock dem till Football League där man stannade i över tio år men numera finns inte klubben, läs här om hur det känns att förlora sin klubb.
Will ”Barbarossa” Hoskins briljans är i stort sett Bristol Rovers enda chans att inte bli skeppsbrutna i League 2.
Huddersfield supportern Charlie Johnson dras mellan hopp och förtvivlan när hans lag ska försöka nå uppflyttning.
The 72 har en återkommande bloggserie gällande olika lags fem bästa spelare under 2000-talet, senaste bidragen handlar om Macclesfield och Bournemouth.
The 72 bejakar ”Världens poesidag” med att rimma topp sex, The Two Unfortunates sätter vers på en Championshiphelg medan A United View försöker sig på haiku.
Är det mer dramatiskt(och roligare) att kämpa för att hålla sig kvar än att kämpa för playoff/uppflyttning?
Att Watford fostrar många unga lovande talanger har jag talat om tidigare men inte visste jag att de skötte om sina gamlingar också. Dessutom handlar det om andra klubbars arbete för samhället.
The Indepentents Football League-kolumnist Paul Newman minns tillbaka på Coventrys gyllene era.
…………………………………………………
Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig.
Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.
//Peter A Linhem