Inför matchen kommer en ceremoni att hållas på Wembleys gröna gräs där man hedrar Arthur Wharton, den förste svarte professionelle fotbollspelaren inom engelsk fotboll och i världen.
Född 1865 på Guldkusten, i det som nu kallas för Accra och är Ghanas huvudstad, så flyttade Wharton vid 19 års ålder till nordöstra England för att utbilda sig till präst på ett lokalt college.
Men hans liv skulle ta sig en annan väg.
:::
Wharton började ägna sitt liv åt idrottande och han utmärkte sig i väldigt många sporter.
Han slog rekord i cykling mellan Preston och Blackburn 1887. Ett år tidigare hade han slagit världsrekord i den tidens motsvarighet till 100 meter löpning. Han var dessutom än väldigt talangfull cricketspelare.
:::
Hans talang upptäcktes av Darlington FC som värvade honom som målvakt och Wharton blev på det viset den förste svarte professionelle fotbollspelaren i världen.
Tiden i Darlington var mycket framgångsrik och han beskrevs om vartannat som ”magnificent”, ”invincible” och ”superb”.
Vid den här tiden fanns det inget ligamästerskap utan den främsta turneringen var FA-cupen – tillsammans med lokala distriktsmatcher.
1885/86 valdes han ut till det prestigefulla Newcastle & District-laget; vid den här tiden det bästa laget i staden och klart överlägsna de båda lagen från Newcastles West End och East End som senare skulle slås ihop och bilda Newcastle United.
:::
Likt många målvakter före och efter honom så fick Wharton snabbt ett rykte om sig att vara väldigt eccentrisk.
Tydligen så hade han för vana att sitta hukande vid sidan av målet innan han rusade ut för att rädda en boll. Vid den här tiden bestod målburarna av två stolar med ett snöre mellan dem som ribba, och skrönan säger att han hade som knep att dra ner snöret så långt som möjligt och på sätt få motståndarna att missa målet.
Alla medel är tillåtna utom de dåliga.
Genom sina framgångar med Darlington så upptäcktes Wharton av den tidens engelska fotbollsgiganter Preston North End som värvade Wharton, som därmed blev en del utav det lag som skulle bli engelsk fotbolls första och främsta form av Invincibles.
Slutet av Whartons fotbollskarriär såg honom spela för lag som Rotherham, Sheffield United, Stalybridge och Stockport. Han avslutade sin aktiva fotbollskarriär 1902 vid 36 års ålder.
:::
Arthur Warton levde resten av sitt liv i nordöstra England under fattiga förhållanden. Rik på sin idrott hade han inte blivit. Han dog 1930 på ett vårdhem och begravdes i en omärkt grav i Edlingtons kyrkogård.
Phil Vasili, som skrivit en biografi om Whartons liv, skriver: [”He ended his days sadly, but he was not a sad figure, he did things his own way, despite obstacles put in his way.”]
:::
Genom sina insatser så banade Wharton vägen för senare tiders svarta och färgade fotbollsspelare som Cyrille Regis, Laurie Cunningham, John Barnes och Ashley Cole.
Och som Henry Winter påpekar så vore det kanske på sin plats om Ashley Cole under sin uppvärmning samtidigt som kvällens ceremoni på Wembley skänker en tanke i Whartons riktning.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8408861/Henry-Winter-Arthur-Whartons-extraordinary-existence-deserves-to-be-remembered-in-England.html
:::
Det är lätt att betrakta frågan om färgade fotbollsspelare och den relaterade rasproblematiken som något förlegat och som något som inte längre har någon betydelse.
Vad man då glömmer bort är att det har varit en väldigt lång väg och process fram dit, och att det inte på något vis är en enkelriktad väg. Vad som har åstadkommits kan också omintetgöras.
Dessutom tror jag att man med ett sådant perspektiv riskerar att stirra sig blind på Premier League, den allra högsta nivån. Jag tror situationen är en annan längre ned i seriesystemet, bortanför Skys och strålkastarljusets sken.
…………………………………………………
Ännu ett bråk är på väg att blossa upp mellan det engelska landslaget och en engelsk storklubb – den här gången Arsenal.
https://www.independent.co.uk/sport/football/international/wilshere-risks-wengers-wrath-with-under21-plea-2254791.html
Det är U21-EM i Danmark i sommar och Jack Wilshere har uttryckt en förvisso förståelig önskan om att spela den turneringen.
Det här väcker dock irritation (igen) från Arsenal och Arsene Wenger som anser det orimligt att en spelare ska vara tillgänglig för både det engelska A-landslaget och för de olika ungdomslandslagen.
Wenger var lika förbaskad när Theo Walcott togs ut till U21-EM för två år sedan i Sverige – och visst kan man på sätt och vis förstå honom.
Samtidigt så måste man också förstå Fabio Capello, Stuart Pearce och den engelska landslagsledningen. Ska de göra något åt den engelska landslagskulturen så måste de börja hårdsatsa redan på ungdomsnivå, och då gäller det att ha de bästa spelarna med.
Inte minst när de bästa spelarna själva vill spela.
:::
Alan Hansen håller så klart inte med mig.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8409685/Alan-Hansen-nothing-to-be-gained-from-sending-Jack-Wilshere-to-play-for-England-under-21s-this-summer.html
Hansen menar att det bara är VM och EM som är viktiga och att Jack Wilshere behöver vila i sommar för att inte bli utbränd.
Själv tror jag det är minst lika viktigt att framtidens engelska spelare fostras i ung ålder att spela tillsammans och vinna titlar tillsammans. Och de möjligheterna kommer mer sällan än möjligheter till vila och återhämtning.
…………………………………………………
Det blir många förändringar i Fabio Capellos startelva ikväll jämfört med matchen mot Wales.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8409838/England-manager-Fabio-Capello-hits-on-winning-formula-as-he-prepares-to-give-B-team-a-run-out-against-Ghana.html
Det är intressant att Capello öppet inte anger skälet till detta som att han vill pröva och experimentera med fler och andra spelare.
Istället säger han i klartext att han vill respektera klubbarnas viljor och önskemål – och sätter därmed fingret rätt på den ömma punkten och konflikten mellan club och country.
Men effekten har också blivit att konceptet med träningslandskamper lyfts fram som ännu mer meningslöst och det har även skapat sura miner hos de som betalat dyra biljetter för att gå på matchen.
Det görs liksom inga vettiga försök att bryta den onda cirkel som landslagsfotboll i allmänhet och engelsk landslagsfotboll i synnerhet verkar ha hamnat i.
…………………………………………………
Ashley Young, Charlie Adam, Rafael van der Vaart, Daniel De Gea, Jack Rodwell, Wesley Sneijder, Manuel Neuer och Douglas Costa.
Tydligen ska Man Utd köpa samtliga dessa spelare på en och samma gång om man ska gå efter vad man kan se bara genom en snabb ögning av de större engelska tidningarna. Vilket naturligtvis är helt orealistiskt.
Finn fem fel! Typ.
:::
Någon som undrar vad som hänt med David Brent på sistone?
Be Champions!!