Strike Out

Har samme anfallsstjärna mer än två månader senare inte gjort ett enda ligamål för din klubb?

Vi läser om det mer eller mindre varje dag i tidningarna, om hur Fernando Torres ännu inte gjort ett enda mål för Chelsea.

Men grejen är ju att han inte precis är ensam. Där finns ju två andra anfallare med ett närmast identiskt facit.

Och de möts ikväll.

:::

Andy Carroll och Edin Dzeko kostade sina klubbar sammanlagt £62m när de värvades i januari.

På sätt och vis kan Carroll och Dzeko skicka en tacksamhetens tanke till Torres, för om inte hans målproduktion varit så spektakulärt uttorkad och om inte han sugit åt sig så mycket mediauppmärksamhet så hade väldigt många fler frågor ställts till de båda.

Nu har de fått möjlighet att spela lite i det tysta, relativt sett.

Av de tre anfallarna så känns det ändå som att det är Edin Dzekos situation som är den mest problematiska.

Delvis på grund av att det inte bara är att han inte gör mål utan att han även tenderar att få sitta på bänken, till skillnad från när han först kom till klubben. Men också för att både Torres och Carroll redan har bevisat att de kan producera mål i Premier League. Dzeko å andra sidan måste bevisa att han klarar av att producera mål i en liga med så högt tempo och fysisk intensitet som Premier League.

Andy Carroll kan även peka på att han varit skadad en stor del utav tiden sedan han kom till Liverpool. Han har bara spelat en tredjedel utav tiden som Dzeko har spelat.

Roberto Mancini säger sig se Dzeko som en spelare för nästa säsong och är övertygad om att han kommer producera mer då, när Man City kan bygga ett lag runt honom.

Vilket möjligen antyder att Roberto Mancini inte ser någon längre framtid för klubbens överlägsne målskytt Carlos Tevez i klubben.

Och då har helt plötsligt Edin Dzeko väldigt mycket att leva upp till, och inte längre någon Fernando Torres att kunna gömma sig bakom.

:::

Kan någon av de båda anfallarna avgöra kvällens match för sitt lag?

…………………………………………………

Inför kvällens match befinner sig såväl Liverpool som Man City i rätt jobbiga lägen rent lagpsykologiskt.

Det är tämligen uppenbart, från uttalanden av såväl Roberto Mancini som från flera av lagets spelare, att mycket av Man Citys fokus och energi redan ligger på lördagens cupshowdown med Man Utd på Wembley. Samtidigt är det mycket viktigt för Man City att inte tappa mark på lagen som jagar dem i ligatabellen, då framför allt Tottenham.

Liverpool har ett tufft läge. De har drabbats av många skador i backlinjen på sistone och nyligen fick man acceptera att Steven Gerrard inte spelar något mer den här säsongen. Vilket man sannolikt inte gjort om man trott sig ha något att spela för. Det finns en liten chans för Liverpool att nå en Europa League-plats, men i praktiken känns det som att laget resignerat.

Från mitt perspektiv så har Man City och Roberto Mancini ikväll ett guldläge och en möjlighet att ta ett stort steg närmare Champions League-spel nästa säsong.

De har möjlighet att satsa lite mer offensivt än normalt mot ett omotiverat, resignerat och skadedrabbat Liverpool. På så vis kan de gå för alla tre poäng i en match där Tottenham har alla skäl att hoppas att de istället ska tappa poäng.

Men, vilket jag har återkommit till flera gånger under säsongen, det förutsätter att Roberto Mancini släpper på någon av sina livlinor och säkerhetslås i sin taktik, och inte nöjer sig med oavgjort.

Det är all well and good att ösa på offensivt framåt på hemmaplan när man redan fått med sig ett par mål framåt. Hemligheten till ligan ligger dock i att försöka vinna också sådana här matcher.

Och, som Mancini själv säger, nu har inte laget längre ett hektiskt matchschema att skylla på. Nu är det, återigen med Mancinis egna ord, dags för Man City att plocka frukterna från det träd de planterat under säsongen som gått.

Dags att börja vinna de viktiga matcherna helt enkelt.

:::

Man City har varit något utav ett halvt boogy-team för Liverpool de senaste åren, de senaste fyra mötena har slutat antingen oavgjort eller med Man City-vinst.

Ett intressant tid-bit är att hela 20% av Man Citys alla mål i ligan den här säsongen har kommit under matchens första kvart, vilket är klart mest i hela ligan. De har alltså en tendens att öppna väldigt starkt.

…………………………………………………

Arsenal förväntas under dagen meddela att Stan Kroenke numer äger 62% av klubben, och därmed i praktiken övertar full kontroll över den.

Arsenal blir på så vis den tionde klubben i Premier League som faller under utländskt ägande. Kroenke kontrollerade sedan tidigare 29,9% av klubben och när ägandet överstiger 30% så måste Kroenke lägga ett bud även på klubbens övriga aktier.

Kroenke är sedan tidigare styrelsemedlem, han köper sina aktier från Danny Fiszman och Lady Bracewell-Smith, som tillsammans kontrollerat ungefär en tredjedel av klubben.

Återstår gör huvudsakligen Alisher Usmanov som med en ägarandel om 27% var Kroenkes främsta rival för kontroll över Arsenal. Det sannolika utfallet nu är att Usmanov säljer sin andel till Kroenke till aktuellt marknadspris.

Arsenal Supporters’ Trust, som är en grupp av minoritetsägare i Arsenal, var försiktigt positiva till nyheten om Kroenkes övertagande och uttalade en förväntan om att Kroenke skulle involvera supportrarna i klubbens ledning och ägarstruktur.

:::

Amerikanska ägare i Premier League är ingen nyhet precis. Till skillnad från flera andra så har Kroenke däremot ingen historia av att placera några skulder på de lag han äger, vilket bådar gott för Arsenal.

Kroenke äger även lag i de flesta amerikanska sporter där samtliga lag vid något tillfälle varit framgångsrika. Amerikansk sport kännetecknas förvisso av en annan form av konkurrens, men att Kroenke har know-how om hur en professionell klubb ska bedrivas kan inte betvivlas.

…………………………………………………

Vem bör vinna PFA Young Player of the Year?

Mycket av pratet har centrerats runt Arsenals Jack Wilshere som på ett klart anmärkningsvärt sätt har etablerat sig på Arsenals mittfält.

Det tippas stå mellan honom och Gareth Bale, även om jag personligen inte anser att Bale gjort tillräckligt i Premier League för att vinna det här.

Absurt nog så är även spelare som Samir Nasri och Nani med i den här kategorin. Okej, jag känner till åldersgränserna, men det känns ändå märkligt på något vis.

Men spelaren som jag personligen tycker borde vinna den här utmärkelsen, Young Player of the Year, den här säsongen är över huvud taget inte nominerad. Vilket är lite märkligt med tanke på vilken impact han har haft på den här säsongen.

David McDonnell på The Mirror sätter tämligen väl ord på mina tankar i ämnet.

https://www.mirrorfootball.co.uk/opinion/columnists/david-mcdonnell/David-McDonnell-column-Why-Manchester-United-Javier-Hernandez-deserves-to-beat-Arsenal-Jack-Wilshere-and-Tottenham-Gareth-Bale-to-the-PFA-Young-Player-of-the-Year-award-article718625.html

Javier Hernandez alltså.

Vare sig Nani eller Javier Hernandez är alltså nominerade för de utmärkelser som de borde vara bland favoriterna till att vinna. Vilket känns lite smålustigt sådär.

Är det möjligen fråga om omgivningens förbannelse?

…………………………………………………

Den första semifinalen i FA Youth Cup mellan Chelsea och Man Utd spelades igår och Chelsea vann med 3-2 på Stamford Bridge, efter två mål av Nathaniel Chalobah. Returmötet spelas den 20 april på Old Trafford.

Bortamål används inte i FA Youth Cup.

Vinnarna möter i finalen, som också spelas i två matcher, Sheffield United som i sin semifinal besegrade Aston Villa med sammanlagt 3-0.

Be Champions!!