Sedan finns det spelare som knappt någon eller kanske till och med ingen kommer ihåg.
Den kanske allra bästa spelaren av det slaget heter Robin Friday. Det här är hans grovt sammanfattade livskrönika och fotbollshistoria som långfredagsläsning. Den som vill läsa mer om Friday ska läsa Paolo Hewitts bok The Greatest Footballer You Never Saw: The Robin Friday Story.
:::
Robin Fridays professionella fotbollskarriär varade bara i fyra år. Han spelade aldrig för England och han spelade aldrig fotboll i den högsta divisionen. Men de som såg honom spela menade utan att tveka eller ens blinka att han var den störste spelare som vandrade på jordens yta.
Men tyvärr hade han en vild personlighet som fick George Best att framstå som tam och hemvävd.
:::
Robin Friday föddes 1952 i London. Den största delen av sin kaotiska uppväxt tillbringade han i olika ungdomsanstalter. Han var en av många men hans stora talang för fotboll fick honom att sticka ut från mängden.
Väldigt lite är känt om hans tidiga fotbollskarriär. Han dök först upp på radarn 1972 när han som 20-åring spelade amatörfotboll för Hayes. Många lag vid den tiden bortsåg däremot från scoutingrapporter om amatörspelare när de vid 20 års ålder ansågs som för gamla för att inleda en professionell karriär.
Men det skulle tämligen snabbt förändras när Hayes ställdes mot Reading i en tidig omgång av FA-cupen.
Readings legendariske manager Charlie Hurley var ansvarig vid den här tiden och hans ambition var att leda Reading upp från Division 4, eller nuvarande League 2. Reading vann matchen med 4-1 men trots detta så hade Hurley sett tillräckligt av Friday för att värva honom på fläcken.
:::
Hurley kan omöjligtvis ha gjort någon bakgrundskoll på Friday för i så fall hade han sannolikt inte värvat honom.
I så fall hade han förmodligen fått höra om den gången som Hayes fick starta en match med tio man eftersom Friday fortfarande befann sig på puben. Sen och så full att han knappt kunde stå upprätt tog han sig ändå in på planen trots sin managers protester.
Motståndarförsvaret brydde sig inte ens om att hålla koll på honom. Självklart så gjorde Friday matchens enda mål.
:::
Men under den kommande fyraårsperioden så skulle Friday spela 135 matcher för Reading och göra 55 mål. De som såg honom spela kallade honom för världens genom tiderna bäste spelare.
Friday besatt en sådan gudagiven naturlig talang som även många professionella spelare bara kan drömma om. Det fanns absolut ingenting han inte kunde göra med en fotboll.
Men Friday var också besatt av personliga spöken och laster. Han rökte i överflöd, han drack för mycket och han tog droger i alltför stor utsträckning. Hans prestationer på planen blir bara mer spektakulära sett till hans vilda liv utanför planen.
:::
Inom några veckor efter att ha skrivit på för Reading så var Friday redan en hjälte på Readings läktarsektioner. Många lokala reportrar skrev lyriska spaltmeter om den magi som Friday visade upp, och som förvandlade ett genomsnittligt Division 4-lag till något helt annat.
Hans skicklighet och spelförståelse var helt unik. Ett av hans 55 mål för Reading beskrivs fortfarande som ett av den engelska fotbollens främsta mål någonsin, ett mål som fick till och med matchens domare Clive Thomas att tvivla på sina egna ögon.
Det var 1976 och det finns inte på YouTube. Men beskrivningar av målet brukar se ut ungefär så här:
Det var en ligamatch mellan Reading och Tranmere. Readings målvakt kastade ut bollen till högerbacken Gary Peters som spanade framåt i planen för att undersöka sina alternativ.
Friday befann sig på planens vänstra sida, vid kanten av straffområdet. Peters slog en diagonal krossboll mot Friday som sprang mot bollen för att plocka ned den på bröstet. Samtidigt som han landade så snurrade han 180 grader med bollen fortfarande på bröstet, varifrån han släppte ned bollen mot sin vänstra fot som han använde för att slå till på bollen på volley från 30 meter rätt upp i det bortre krysset.
Publiken var förstummad. Alla spelare på planen stod och stirrade eller applåderade. Friday själv sprang bakom målet för att fira med fansen, såg en polisman bredvid sig stå och applådera målet, varpå Friday sprang rätt fram till honom och gav honom en kyss!
Domaren Clive Thomas kommenterade målet efter matchen: ”I’ve refereed at World Cups, I’ve seen Pele, George Best and Johan Cruyff, this rates as the best goal I’ve ever seen.”
När han efter matchen träffade Friday så frågade Thomas honom varför han spelade i Division 4, och sa att han aldrig sett någon göra ett sådant mål. Friday själv replikerade snabbt att Thomas borde komma till Reading oftare, för sådana här mål gjorde han hela tiden.
:::
Samtidigt som Friday utsågs till årets spelare i Reading och han sköt klubben till dess första uppflyttning på 50 år så började managerstorheter som Bertie Mee och Bob Paisley få upp ögonen för honom.
Men ungefär vid samma tidpunkt så började Fridays vilda sida mer och mer ta över hans liv.
:::
Det var återigen alkoholen och drogerna som skapade trubbel för honom. Han var bannlyst från mer eller mindre varenda pub i Reading. Han var därtill notoriskt elak i berusat tillstånd och hamnade ofta i slagsmål, vanligtvis naken av någon märklig anledning.
Hans lista av förseelser och småbrott växte. Hurley försökte lugna ned Friday genom att flytta honom till ett område bestående av äldre människor. Friday terroriserade stackarna under dagen och spelade hårdrock på hög volym under nätterna.
Han snattade kläder ur butiker, poserade som säkerhetsvakt för att gratisbiljetter på tåget och stal statyer från gravplatser. Han konsumerade kokain och LSD i stora format.
Det var under en av dessa perioder som en av de mer ryktbara historierna inträffade. Reading skulle spela borta och laget låg på hotell. Friday var hög som ett hus, vandrade omkring naken på hotellet och kastade biljardbollar och dartpilar omkring sig.
När laget samlades precis innan man skulle bege sig till matchen så dök Friday upp, fortfarande naken, och bärandes under armen en svan som han plockat med sig från en näraliggande damm.
:::
Fridays beteende på planen var inte mycket bättre det. Han drack inför matcherna och spelade naturligtvis ofta berusad. Han hade en tendens att alltid vilja kyssa polismännen inne på arenan och han slogs frekvent med såväl motståndare som lagkamrater. Han sparkade spelare i ansiktet och nöp tag i deras testiklar om vartannat.
Kort sagt var Fridays disciplinära facit så uselt att det enda som höll honom kvar i klubben var hans fenomenala insatser på fotbollsplanen.
:::
Men tålamodet började till sist tryta i Reading. 1977 såldes Friday för ynka £30k till Cardiff. Skotten Jimmy Andrews, som var manager för Cardiff vid den här tidpunkten, annonserade stolt att han gjort ett riktigt fynd som värvat en stjärna som Friday för i stort sett ingenting.
Readings enda svar var: ”You’ll see…”
:::
Sin första dag i Cardiff så blev Friday arresterad för att ha plankat på det lokala tåget. Hans första handling som Cardiffspelare var alltså att bli utlöst på borgen av en olycklig Andrews. Det skulle visa sig vara en indikation om framtiden.
Han var fortfarande kapabel att leverera prestationer på fotbollsplanen som kan få vilken äldre Cardiffsupporter som helst att än idag få tårar av lycka i ögonen.
Men han kunde också försvinna för dagar i sträck och därefter dyka upp igen i ett olyckligt tillstånd.
Natten innan sin debut i Cardiff beslutade sig Friday för att ge Cardiffs nattliv en testkörning. Klockan var fem på morgonen när han beslutade att det var dags att vila upp sig inför debuten. Så han tog ett dussin ölflaskor med sig till sängen och somnade därefter.
Friday gjorde två mål i sin debut – under vilken han var markerad av Bobby Moore, kanske Englands främste back genom tiderna.
Men sin vana trogen så gav sig Friday därefter iväg på ännu en maratonversion av pubrunda.
Under sin återkomst så skulle han göra sitt mest berömda mål för Cardiff när han tog sig förbi fyra spelare innan han rundade målvakten. Firandes målet så gav Friday målvakten en tvåfingrad hälsning. Den ikoniska bilden användes på omslaget till en singel av The Super Furry Animals som skrev en sång om Friday titulerad The man don’t give a f**k.
![]( "friday")
:::
Hans mest minnesvärda ögonblick som Cardiffspelare kom i en match mot Brighton. I den matchen markerades Friday av en ung irländare vid namn Mark Lawrenson, som med sin närgångna bevakning lyckades frustrera Friday så till den milda grad.
Friday beslutade sig därför att invänta Lawrensons nästa försök att glidtackla honom och när så skedde så vände sig Friday om och sparkade Lawrenson rätt i ansiktet.
Friday blev omedelbart utvisad men lät sig inte med det nöja. Han bröt sig in i Brightons omklädningsrum och bajsade i Lawrensons väska innan han gav sig iväg på ännu en pubrunda.
Lawrenson hävdar till denna dag att detta aldrig inträffat.
Det skulle visa sig vara Fridays sista match och han har sedan dess aldrig spelat fotboll igen.
:::
25 år gammal så var Fridays fotbollskarriär över. Han spelade bara 20 matcher för Cardiff där han gjorde sex mål, men den korta tiden där var tillräcklig för Cardiffs supportrar att ta honom till sina hjärtan. I en BBC-omröstning 2006 utnämndes han till klubbens Cult Player of All Time.
Han vann samma omröstning i Reading.
Han återvände till London och arbetade ett tag som asfalterare. Men sina demoner fick han aldrig under kontroll. Han genomled två skilsmässor, levde i fattigdom och dog 38 år gammal 1990.
I slutänden är det svårt att säga om Friday över huvud taget förtjänar att placeras på någon piedestal. Det är hur som helst tragiskt att han av så många koms ihåg som en hjälte men av helt fel anledning.
Stan Bowles, kanske mest känd för sin tid i QPR och även han ett notoriskt problembarn av 1970-talet, sade om Friday: ”There is no doubt in my mind that if someone had taken a chance on him he would have set the top division alight. He could have gone right to the top. He just went off the rails a bit.”
Fridays talang och kvalitet kan inte betvivlas och nämn hans namn för Cardiffs eller Readings fans och de kan berätta historier om Friday i timmar.
Readings coach Maurice Evans sade en gång till Friday: ”What age are you son? If you could just settle down for a few years, you could play for England.”
Fridays svar blev honom inte fattigt: “What age are you? I’m half your age but I’ve lived twice the life you have!”
Fridays liv och fotboll i ett nötskal.
Be Champions!!