Antalet hinder Ferguson har stött på under detta kvarts sekel har varit lika många som varierade. Och han har övervunnit dem ett efter ett.
Första hindret i hans väg var en utbredd dryckeskultur och monumental titelfrossa i klubben. Av en klubb i ruiner byggde han en dominerande fotbollsstormakt.
Liverpools järngräpp om herraväldet i den engelska fotbollen var nästa hinder att falla för Fergusons järnvilja. En lång batalj följdes därefter med Arsene Wengers modell av New Age-fotboll. Ferguson överlevde.
Därnäst kom Chelsea, Roman Abramovich och intåget av den moderna fotbollskapitalismen. Ferguson och Man Utd omgrupperade. Man improviserade, adapterade och överkom till slut också det hindret.
Med spanska lag har Ferguson genom åren lärt sig spela remi. Italienska lag har under stora delar av Fergusons tid utgjort stora hinder. Men till sist knäcktes också den koden. Schack matt!
Men det finns ett hinder som Ferguson aldrig lyckats bemästra fullt ut – ett hinder som han och Man Utd alldeles för ofta river. Och river ut sig på.
Tyska lag.
:::
Fem gånger har Man Utd ställts mot tyskt motstånd i Champions League-sammanhang.
Fyra gånger har det blivit förlust. Mot Dortmund 1997, mot Bayern München 2001, mot Bayer Leverkusen 2002 och återigen Bayern München senast förra säsongen.
Bara en enda gång har det blivit vinst – i finalen 1999.
Och även då knackade ju förlusten minst sagt på dörren.
:::
Kanske är det just mötena med Dortmund och Leverkusen som väcker någon form av känsla av bekanthet.
Bayern är ändå Bayern – det är en europeisk storklubb på ett helt annat sätt än vad någon annan tysk klubb kan göra anspråk på att vara.
Dessutom var det i båda de fallen fråga om semifinaler i Champions League. Och i båda fallen betraktades Man Utd som hyfsat tydliga favoriter.
Men Dortmund vann med 2x 1-0 och Bayer Leverkusen gick till sist vidare på fler gjorda bortamål efter två oavgjorda matcher.
Det är förluster som utan tvekan fortfarande hemsöker Ferguson.
:::
Faktum kvarstår ändå att Man Utd över ett dubbelmöte aldrig har slagit ut ett tyskt lag ur Champions League.
Och den enda gång på 22 matcher som Man Utd har förlorat på bortaplan i Champions League så var det mot tyskt motstånd – i förra säsongens kvartsfinal mot Bayern München.
Tyskar som sagt.
:::
Schalke tänker då en del lite avfärdande föraktfullt. Ett tyskt mittenlag på dekis.
Och visst har Schalke varit en ligamässig katastrof den här säsongen. Men av det ska man inte låta sig luras.
För det första är det naturligtvis en rent fysisk fördel att kunna fokusera helt och hållet på Champions League utan att behöva hushålla med krafterna för ett inhemskt ligaspel.
För det andra så är Champions League en helt annan tävling, en helt annan höjdpunkt och med en helt annan dynamik. Inte minst mötena mellan Chelsea och Man Utd illustrerade detta.
Schalke har hittat flytet i Champions League den här säsongen. De har helt enkelt vittring. Och tyska lag som fått vittring är av hävd och tradition alltid livsfarliga.
Därtill har de Raúl längst fram och Manuel Neuer längst bak.
:::
En sak kommer göra semifinalen mer komplicerad för Schalke än vad kvartsfinalen mot Inter var.
Schalke vann mot Inter med ett snabbt kontringsbaserat spel. Ett spel mycket liknande det som Man Utd själva tillämpar i Europa. Schalke kan med andra ord inte alls räkna med samma ytor mot Man Utd som man fick mot Inter.
För Man Utd gäller att hålla uppe ett organiserat och koncentrerat försvarsspel. Och att sätta målchanserna när de dyker upp.
:::
En annan sak talar mot Schalke.
Man Utd och Alex Ferguson har aldrig slagit ut ett tyskt lag ur Champions League över ett dubbelmöte.
And there’s a first time for everything!
:::
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8469870/Schalke-v-Manchester-United-Sir-Alex-Ferguson-wary-of-resilient-Germans-in-Champions-League-semi-final.html
…………………………………………………
Raphael Honigstein på The Guardian beskriver både Schalke som klubb och Ralf Rangnick som manager tämligen bra.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/apr/24/manchester-united-schalke-champions-league
Sturm und drang helt enkelt.
Och mitt i stormens öga en tysk fotbollsprofessor. Det är ett hopkok som har fungerat förr i Europa om vi säger så.
…………………………………………………
Wolves Karl Henry har flaggat för en riktigt brutal match ikväll mellan Stoke och Wolves och flaggar för att ”both teams will be kicking lumps out of each other”.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/apr/25/karl-henry-wolves-stoke-city
Karl Henry själv har varit föremål för kontroverser tidigare under säsongen för vad som uppfattats som brutalt spel. Bland annat efter en match mellan Wolves och Newcastle så gjorde MOTD ett montage med tuffa tacklingar med Henry som avsändare.
Och givet matchens betydelse för Wolves, som med fem matcher kvar ligger under nedflyttningsstrecket, så finns det en risk att Britannia Stadium förvandlas till ett veritabelt slagfält.
Undrar om det någonsin blir aktuellt att barnförbjuda en engelsk fotbollsmatch?
…………………………………………………
Schalke skojar till det lite i matchprogrammet inför kvällen med humoristiska digs mot Man Utd, Manchester och England.
”The English are going nuts this week about the wedding – no, not Katie Price this time but Prince William.”
“England is the motherland of football of course. But they still have not learned about penalties.”
“In Wayne Rooney we have the eternal favourite son-in-law for English mothers and that evergreen Edwin van der Sar, who takes goalkeeping tips from Jens Lehmann. And then there is Malcolm Glazer, who for Manchester United fans is the equivalent of Lord Voldemort.”
“The typical Manc man is called Paul. He has darts in his right pocket and in his left pocket has a picture of a bulldog. The girls are called Samantha. And can you believe they put vinegar on their chips?”
Vad säger man som svar på sådant?
Be Champions!!