CHAMPIONS!!

Manchester United säkrade sin 19:e ligaseger med ett oavgjort resultat borta mot Blackburn Rovers, där bollen förmodligen inte lämnade Man Utds backlinje under matchens sista 5-10 minuter.

Shades of Västtyskland vs Österrike från 1982.

Både Man Utd och Blackburn var naturligtvis helt tillfreds med den delade poängen; även om jag själv misstänker att Blackburn kan ha missbedömt läget en aning.

De kan inte ha räknat med att både Wolves och Blackpool skulle vinna sina matcher idag och om dessutom Wigan vinner hemma mot West Ham imorgon så är det ett riktigt getingbo inför sista omgången.

:::

Det är inget snack om att Man Utd är värdiga mästare, de har varit laget varit som överlägset jämnast under hela säsongen och det är i slutänden det som vinner mästerskap. Man har vunnit flest matcher och man har gjort flest mål, en liten påminnelse vad som måste till för att vinna den engelska ligan.

Nej, Man Utd av idag har inte riktigt samma strålande stjärnglans som man hade yesteryears, men man har fortfarande det som är allra viktigast – en väl fungerande, hungrig och målmedveten lagmaskin.

När man spelar bra så vinner man och när man inte spelar bra så kommer ändå poängen allt som oftast.

:::

Matchen mot Blackburn var ett rätt bra exempel på det sista.

Tomas Kuszczak verkade vara ute på en one-man mission att hålla liv i ligastriden under första halvlek, något som även skapade en ovanlig oro i den annars så stabila backlinjen.

Det var inte ett bra sätt att genomföra sin sista match för klubben.

Passningstempot var lågt och likaså beslutsamheten när lägena trots allt uppenbarade sig. Till slut fick det räcka med en beslutsamt slagen straff av Wayne Rooney för att jämna till resultatet.

:::

På sätt och vis är det kanske också symptomatiskt att Man Utd säkrar ligasegern med ett oavgjort resultat på bortaplan. Det finns i alla fall en söt ironi med det.

För Man Utds bortaspel den här säsongen har verkligen inte varit av mästarklass, och det är väl hugget eller stucket om man nu ska betrakta det som ett problem eller om man ska se ljust på det och konstatera att det ju i alla fall inte kan bli sämre nästa säsong.

:::

Otroligt stort naturligtvis för spelare som Javier Hernandez och Chris Smalling att vinna ligan under sina debutsäsonger med Man Utd.

Inte minst unnar jag däremot Antonio Valencia sin ligamedalj, han som något förenklat uppfattades som Cristiano Ronaldos ersättare och som från början sågs som ett symptom på Man Utds kommande otillräcklighet. Hur bra har inte han varit för Man Utd de här två säsongerna?

Stort även för Michael Owen – en spelare som verkligen förtjänar en ligamedalj, även om han blev tvungen att gå till Man Utd för att få den.

…………………………………………

CHAMPIONS!!

Några timmar senare kunde den andra Manchesterklubben också de börja fira efter att de säkrat segern i FA-cupfinalen mot Stoke.

Det var en match som Man City dominerade från start till mål, med undantag för en kort period under andra halvlek, men där matchen ändå hade en krampaktig känsla så länge som man inte hade lyckats spräcka nollan.

Lägena avlöste varandra – Balotelli, Tevez, Silva, Touré – men Thomas Sörensen hade en inspirerad dag och stod ivägen för precis allt.

Till dess att lagets alldeles specielle big game-player Yaya Touré klev fram och dundrade in det avgörande målet lite drygt halvvägs in i andra halvlek.

:::

Man City-fansens långa väntan är över – 35 år tog det men till sist lyckades klubben i alla fall vinna en titel igen, under samma vecka som man dessutom säkrat spel i nästa säsongs Champions League.

Vilken vecka!

Vad det sedan betyder för den där banderollen på Stretford End återstår väl att se – olika bud verkar i alla fall finnas.

:::

Stoke var från och till en besvikelse i finalen.

Tony Pulis var uppe redan efter fem minuter och såg mer eller mindre vansinnig ut, och Stoke fick inte alls ut något av sina försök till offensivt spel. Mittfältet gjorde en verklig botteninsats, inte minst symboliserat av att de två spelfördelarna Delap och Whelan byttes ut mot slutet av matchen.

De verkade tagna av stundens allvar helt enkelt.

Inte ens efter Man Citys ledningsmål verkade riktigt tron finnas där och man misslyckades med att ens försöka sätta någon press mot Man Citys mål under hela den sista kvarten. Det var i princip bara under tilläggstidens desperation som man lyckades skapa något tryck och någon liten farlighet.

Stoke kan vara oerhört nöjda med hur de har tagit sig fram till finalen, men de måste vara djupt missnöjda med hur de genomförde den.

:::

I augusti möts Manchester i London igen – då i Community Shield. Och vilken avspark till den kommande säsongen kommer inte det att bli?!

…………………………………………

CHAMPIONS!!

Everton besegrade i fredags kväll Fulham i finalen av Premier Academy League för U18-lag och kan alltså titulera sig Englands bästa ungdomslag.

Det blev ett dramatiskt slut på finalen som Everton vann med 2-1 efter att ha hamnat i underläge med 0-1 med endast en kvart kvar av matchen efter mål av Fulhams Ronny Minkwitz med ett fantastiskt skott från 20 meter. Men sex minuter senare kvitterade Everton genom Adam Thomas och bara minuten innan fulltid så avgjorde George Waring finalen med en välriktad nick.

17-årige svensken Johan Hammar spelade inte finalen på grund av en knäskada, men har ändå spelat majoriteten av Evertons matcher under säsongen, och han plockade upp en välförtjänt vinnarmedalj.

The kids are alright!

…………………………………………

Fullständigt vansinnig match som utspelades på Bloomfield Road mellan Blackpool och Bolton. Men till sist avgick ändå Blackpool med segern och tre sjukt viktiga poäng i bottenstriden.

Men vilken reklamskylt för brittisk fotboll. Herregud, och då har jag ändå bara sett extended highlights.

Be Champions!!