Under en säsong som framför allt karaktäriserats av en dramatisk och omfattande nedflyttningsstrid så kom en av dess stora höjdpunkter mot slutet av säsongen. Blackpool var piskat att vinna. Och när man möter just Bolton, under just FA-cupfinalhelgen. Hur kunde matchen sluta på något annat sätt än 4-3?
Lågpunkt: Chris Hughton sparkas
Den moderna fotbollens idioti och närsynthet koncentrerad till ett enda korkat beslut. Hughton tog Newcastle direkt tillbaka till Premier League och väl där karvade han fram en respektabel mittenplacering med chans att utmana om Europaspel. Be gone you knave!
:::
Gnäll: Konservatism
Oundvikligt under säsongen som följde på misstagens VM. Domarmisstag, bollar som aldrig varit innanför mållinjen, bollar som var över mållinjen, hands hit och hands dit, filmningar och tidsslöseri med mera. Det mesta går att komma till bukt med, exempelvis genom videoteknik. Men FA och Premier League maskar och ägnar sig åt fundamentalt oviktiga frågor som en 39:e omgång, schemaläggning, klubbdräkter och åt att bestraffa managers som berömmer domare.
:::
Hit: Joey Barton, mot Arsenal
Arsenal ledde med 4-0 på St James’ Park när Barton gick in i en dundrande tackling på Diaby. Fransmannen såg rött i dubbel bemärkelse, matchbilden förändrades och Premier League-historiens mäktigaste upphämtning var en halvlek senare ett faktum.
Miss: Robbie Keane, mot Blackburn
Ditt lag är inblandat i nedflyttningsstriden, måste förmodligen vinna på hemmaplan mot ett av ligans formsvagaste lag, det står 1-1 med bara minuter kvar av matchen, du får ett skottläge några meter framför ett öppet mål. Pop quiz, hot shot, what do you do? Du slice-missar bollen så klart.
Mål: Wayne Rooney, mot Man City
En säsong med många toppar och dalar för Rooney. Men ska man avgöra en fotbollsmatch, därtill ett derby, därtill mot ett annat topplag, därtill i en match med stor betydelse för ligastriden, så ska man göra det på det här viset, med en bicycleta rätt upp i bortre krysset.
:::
Blooper: Wojciech Szczesny, mot Birmingham
In kahoots med Laurent Koscielny. Ligacupfinalen drar sig mot fulltid och ett oavgjort resultat när från ingenstans och helt utan anledning de båda fonetiskt förhindrade försvararna konspirerar att ge Obafemi Martins öppet mål att avgöra finalen och i farten sabotera Arsenals säsong.
:::
Rookie: Jack Wilshere
Hårfint om Wilshere ska betraktas som rookie givet hans förra säsong i Bolton, men jag gör det ändå. Kastades in i hetluften på Arsenals mittfält och gjorde mer eller mindre omedelbart platsen till sin egen. Var inte bara bra utan var förmodligen bäst i Arsenal, och det säger en del. Om Wilshere.
Ryan Giggs: Ryan Giggs. Ryan Giggs är Ryan Giggs.
:::
Succé: Kenny Dalglish
Diskussionen om Liverpool under hösten handlade om ägarintriger och risken att åka ur. När Dalglish tillsattes gick funderingarna på om han verkligen var en man för framtiden. Han bevisade sig emellertid tveklöst vara en man för Liverpools nutid och laget rusade med nyfunnen entusiasm uppåt i tabellen.
Sammanbrott: Arsenal
Viss konkurrens med Blackpool här, men Arsenals fall från att utmana om fyra titlar till att på kort tid rasa ur tre cuper och sluta fyra i ligan tar förmodligen priset. Den ödesdigra förlusten på Wembley mot Birmingham följdes av den här matchraden: LWDLLDDWDDLWLL. Horribelt.
Flopp: John Obi Mikel
Juryn har varit ute rätt länge för Mikel, som en gång ansågs ungefär lika lovande som Messi och som utlöste en kostsam dragkamp mellan Chelsea och Man Utd. Ancelotti har försökt att utlösa mer energi av honom på planen. Mikels replik den här säsongen har varit tre skott på mål under 27 matcher. Med skador på Essien och Lampard så behövde Mikel kliva fram, han fortsatte stampa på samma ställe.
:::
Manager: Tony Pulis
Alex Ferguson? Ian Holloway? Kandidater, men min röst faller på Pulis som lugnt och tålmodigt etablerat lilla Stoke som ett stabilt Premier League-lag helt efter sina egna resurser. Säsongens höjdpunkt var dock semifinalkrossen av Bolton på Wembley. Europa League, here comes Stoke!
Domare: Chris Foy
Den omhuldade principen är att en domare ska försöka undvika att synas. Foy har lyckats bra med det den här säsongen. Inga stora kontroverser, inga enorma feldomslut. Han ligger stadigt runt det engelska genomsnittet i termer av röda och gula kort, utdelade straffar och i sin bedömningsnivå. En stabil domare.
:::
”Sam Gamgee”: Danny Murphy
Pulsen på Fulhams mittfält som fått vara skydd åt såväl det egna försvaret som fått jobba oförtrutligt och i skymundan som Fulhams och en av ligans stora obesjungna hjältar, i ett lag som under stora delar av säsongen mer eller mindre saknat ett anfall. Belöningen är en plats på tabellens övre halva och förmodligen en bonusplats i Europa League.
:::
Cliff Barnes: Roy Hodgson
När Hodgson fick ta över nycklarna till Ewing Oil, förlåt Anfield så förmedlade han nästan omedelbart känslan av att inte riktigt kunna fylla ut skorna efter den större fisk som borde sitta i direktörsstolen. Han gav aldrig riktigt intrycket att vara mogen uppgiften eller ens förstå vad den innebar, kanske var han helt enkelt för mossigt snäll mitt i sitt behov av personlig bekräftelse.
:::
Startelva (4-4-2):
Foster – Richards, Vidic, Kompany, Baines – Nani, Parker, Modric, Silva – Tevez, Hernandez
:::
Robbie Savage är även hygglig nog att ge er sin egen högst personliga version:
https://www.mirrorfootball.co.uk/opinion/columnists/robbie-savage/Robbie-Savage-It-s-the-Robbies-Javier-Chicharito-Hernandez-Yaya-Toure-Heurelho-Gomes-Avram-Grant-and-more-in-my-best-and-worst-of-the-season-article738233.html
…………………………………………………
Fyll gärna på med era egna ”säsongens…”-kategorier i kommentarsfältet om ni känner er lite kreativa och inspirerade.
Be Champions!!