Nu ska även ditt och datt koras, bästa spelare hit och dit. Priser flänger åt höger och vänster, men vi lyckas förtränga vilka det är som egentligen har förgyllt säsongen, med alla sneda skott som hamnat någonstans på andra sidan stan eller varför inte alla tv-räddningar som inte fyllt sin funktion.
Jag pratar givetvis om de utstötta. Spelarna som klantat till sig rejält och därmed oundvikligen förskönat säsongen. Detta gäller dock bara om snubben inte spelar i laget som har en extra go plats i hjärtat.
Tänker ta tillfället i akt nu, innan jag börjar, att gratulera alla Manchester United supportrar efter att välförtjänat vunnit den 19:onde ligatiteln. Grattis. Som ni har jobbat för det, en sisådär 20 år va? Hoppas ni har det kul uppe på den eftertraktade perchen, men en liten förvarning, den har fortfarande alla Liverpoolsupportrars rumpmärken efter sig, vi satt ju där så länge och väntade på er, så våra avtryck är kvar. Hade jag varit den där gulliga granntjejen som är artig ända ner i benmärgen, hade jag även önskat er lycka till i Champions League finalen, men det tänker jag verkligen inte göra. Hoppas ni förlorar.
Vill också beklaga alla nedflyttningslagssupportrar som säkerligen sitter och undrar ’vad gick snett’ i detta nu. Det ordnar sig. Några av er får i vilket fall som helst spela i Europa nästa år. Det blir väl trevligt?
Okej, håll i hatten för nu kör vi. Jag har stolt tagit ut 11 spelare som är kvalificerade nog att hamna på min ’worst Xl this season’. Jag förstår att det måste varit oerhört svårt för samtliga som inte varit lämpade nog att ta sig in på denna oerhört meriterade startelva, men häng inte läpp för det, ett fotbollslag är inte ett fotbollslag utan några rejält tankfullt valda bänkvärmare, som med sina enorma insatser håller bänken varm och god.
Jag har kört med den gamla hederliga 4-4-2-uppställningen, samt plockat ut spelare från olika Premier League lag. För hur gärna jag än vill, skulle det inte funka att ställa hela West Ham och presentera ’årets sämsta startelva’.
Manuel Almunia – Arsenal FC.
Att målvaktsproblem och Arsenal går hand i hand efter denna säsong är ingen upptäckt man gärna går runt och skryter med. Problemet är lika uppenbart som himlen är blå och varenda kotte verkar medveten om problemet som sådant. Att kalla in gamla Lehman hjälpte för stunden, men ‘jag-är-kissnödig-mitt-i-matchen-vad-gör-jag-Lehman är bara en temporär lösning. Almunia gjorde ett par klassräddningr i Champions League matchen på Camp Nou mot Barcelona – men det räcker inte på långa vägar. Sämsta målvakten denna säsong,
Paul Konchesky – Liverpool FC
Det smärtar att ha med en Liverpoolspelare med på listan, men objektivitet lönar sig. Vad som inte lönat sig den här säsongen är Konchesky. Vänsterbacken med det blanka, hårlösa huvudet á la Pierluigi Collina kladdade så sent som i augusti förra året på ett kontrakt på hela fyra år. Jag har mina misstankar om att han och Roy Hodgson ingått i någon sorts pakt, då Roy och Paul även samverkade under sina respektive dagar i Fulham FC. Att irra runt som en halvgalen höna på vänsterkanten passade inte riktigt Liverpools fotbollsfilosofi, så han skeppades över till Nottingham Forest.
Sébastien Squillaci – Arsenal FC
Ännu en Gooner på listan, illa tvunget. Jag pekar på att försvaret är en akilleshäl för Arsenal. Då offensiven annars ligger på den yppersta världsklassnivån, är det ofta försvaret som ställer till det för dem stackars trofélösa pojkarna. Squillaci har med snälla ord formulerat, varit urusel i år. Förväntningarna var höga på fransmannen, han skulle tillsammans med landsmannen Laurent Koscielny bilda ett mittlås Arsenal aldrig tidigare hade skådat. Torka alla tårar som spillts över Sol Campbell och Tony Adams – fransmännen är här för att kapa ben och rensa bollar. Tyvärr gick den drömmen i kras ganska så snabbt och supportrarna började visa sitt missnöje. Han anklagas för att vara trög och oföljsam i sitt spel.
Och ska vi lita på statistiken, visar den också väldigt tydligt på att Sébastien är en läcka i försvaret; mål görs varje 80 minut när Squillaci spelar med Koscielny, jämfört med var 300:e minut när Johan Djourou är på planen.
Gary Caldwell – Wigan Athletic
Jag var osäker på om jag skulle ha med Mr Caldwell eller inte. Några av er kommer bli upprörda, men jag har mina anledningar till att han omnämns i denna startelva. Skotten må vara en klippa i backlinjen vissa dagar; han är den som offrar sitt bakhuvud som sköld när ett tungt skott kommer från precis utanför straffområdet. När han har en riktigt bra dag på jobbet kan han till och med driva upp bollen riktigt imponerade. Ändå förtjänar han en plats på denna högt meriterade lista. Han är helt enkelt inte stabil nog. Vissa dagar skulle man kunna tro att han är en knattefotbollspelare som för första gången får chansen att prova backpositionen. Hans positionering är inkonsekvent, han skakar om det redan darrande Wigan med vansinnespassningar och ibland skapar han enbart kaos i laget. Håller inte.
James Perch – Newcastle United
“James Perch plays to an Ok standard 70% of the time and totally dire 30% of the time.”
Ungefär så beskrivs han. En truppspelare, men absolute inte i klass att ta en plats i förstaelvan. Championship-material skulle vilja hävda, där han med all säkerhet haft en mycket mer betydande roll.
Stephen Ireland – Aston Villa
Stephen Ireland. Var börjar jag? Vi kan väl på direkten konstatera att det faktiskt är lite lustigt att Stephen Ireland från Ireland heter Ireland i efternamn. Om ni inte fann det underhållande, så kan ni googla Stephen Irelands prestationer denna säsong. Ireland började säsongen i Aston Villa, men lånades ut till Newcastle. Finns väl egentligen inte mer att tillägga.
Christian Poulsen – Liverpool FC
Jag vill absolute inte måla upp mig själv som en totalt intetsägande rasist, men han är dansk. Vad förväntar man sig utav dem? Inget. Vad får man utav dem. Ja, you guessed it. Danskkvoten i Liverpool är redan fylld med exklusiva glas-spelaren Daniel Agger, så vad Poulsen skall hit och göra är och förblir ett mysterium. Hans defensiva roll i mittfältet gjorde ingen nytta alls, dålig med bollen, usel på att fördela passningar och knagglig på att stoppa andra lagets offensiv. Hans blonda lockar må göra han till en favorit hos flickorna, men det verkar inte vara Liverpools största prioritering nu.
Alexander Hleb – Birmingham City
Här har vi praktexemplet på att undervärdera laget man spelar i. Den väldigt högmodige Hleb förklarade med en överlägsen ton att han minsann spelat i lag som Barcelona och Arsenal, så att smälta in i nu nedflyttade Birmingham skulle lätt som en plätt. Om det ändå vore så väl. Hleb har visat en oerhört knackig form och lär nog inte uttala sig om ett lag sådär igen.
Pablo Barrera – West Ham United
Matty Etheringtons arvinge. West Ham hade till slut fått tag i en snabb kantspelare Teknisk, snabb med boll och duktig på att göra mål, en typisk latinamerikan som hade alla odds att bli en publikfavorit, om han nu hade lyckats springa loss på kanterna och levererat bollar in mot straffområdet. Inget av detta hände. En plats på listan är därmed ett faktum.
Fernando Torres – Chelsea FC
Chelseas Robbie Keane. På dryga 920 spelade minuter har Fernando Torres lyckats få bollen i nät en enda gång. Detta blir ganska exakt £50 miljoner för ett ynka mål. Kalla det flopp, jag pekar på att jag inte sett något värre de senaste åren. Att formen inte varit densamma de senaste åren, den förklaringen funkar – men det är långt ifrån hela sanningen.
Vad vi kan dra för slutsats efter att sett Torres I Chelsea, är att den forna stjärnan inte passar ihop med vare sig Drogba eller Anelka. Brutalt är att säga att han förstör hela Chelseas offensiv, men sett till hans prestationer ute på planen, kan det mycket väl stämma. När spelarna känner pressen att inkludera han I varje anfall, förstör det den naturliga rytmen av spelet, och offensiven blir lidande.
Mauro Boselli – Wigan Athletic
Wigans svar på Fernando Torres. Bara det borde ge er ett hum om hur det ligger till. £7,4 millar köptes han för, i hopp om att ösa in mål. Det blev en omvänd effekt. 4-14 i målskillnad spelade Wigan på hans 5 starter för klubben. Hur en offensiv forward kan vara så usel att han till och med har en negativ effekt på defensiven, den nöten är svår att knäcka. I detta nu befinner sig Boselli i Genoa för att bättra på solbrännan. Också hört att han spelar fotboll där.
:::
BÄNKEN:
Gomes – Tottenham
Det hade ju inte varit kul att ha en stabil målvakt att slänga in när det behövs. Visst har man hellre en som klumpigt fumlar in bollen? Man skulle kunna skriva en hel bok om Gomes. Approximativt 10 % skulle fyllas med bilder och noggrant detaljerade beskrivningar på kanonräddningar, räddningar som räddade kvar lilla Spurs mot stora stygga Milan i Champions League. 88 % skulle skildra otroligt tafatta ingripanden, färskt i minnet är 1-1 matchen mot Blackpool. Resterande 2 % skulle diskutera huruvida Gomes ser ut som en förkyld apa eller inte. Googla Gomes och ni förstår.
Michael Owen – Manchester United
En gång bänkvärmare, för alltid en bänkvärmare. Jag vill inte ta ifrån Owen detta. Likväl som han känner sig hemma på bänken i Old Trafford, likväl ska han behålla en sådan plats i denna startelva. Att han i slutet av säsongen belönades med en medalj bortser jag ifrån, hade jag hoppat in varje match när det bara är ett par sekunder kvar, hade den medaljen varit min… Vid närmare eftertanke, ge mig en minut att ringa Sir Alex och presentera detta förslag för honom…
Robbie Keane – West Ham United
Ingen är väl vidare förvånad över detta val. Ingen lista är komplett utan att Keane på något sätt ska slingra sig in på den. Denna gång får han äran att vara med tack vare den sista missen mot Blackburn, som kunde hållit the Hammers uppe en säsong till. Det räcker inte att förklara Robbie Keane i en artikel. Ett helt uppslagsverk från bokstaven A till Ö hade knappt varit tillräckligt för att berätta alla äventyr denne irländare varit på. En blek kopia av sitt forna jag är han med all säkerhet.
Edin Dzeko – Manchester City
Höga förväntningar som inte riktigt uppnåtts, än. Jag tänker ge han lite mer tid, för det är allmänt känt att tiden läker alla sår och vi ska inte förneka att Dzeko faktiskt hjälpte de gamla Citysupportrarna till en trofé, som mycket väl kan ha hjälpt till att stänga de 35 år gamla vidöppna såren, som genom åren fått mycket stryk av den röda sidan av Manchester..
Ian Evatt – Blackpool FC
Att ett ödesdigert misstag gör så att du smidigt på en räkmacka glider in i denna artikel, ja, då är Ian Evatt mannen som tillgodo ge sig applåderna. Misstaget mot Manchester United i sista ligamatchen må ha orsakat mardrömmar för Evatt, men till min glädje kunde äntligen torra skämt som ”I just bought a Premier League fruit basket. It had no tangerines in it…” användas. Ett tackkort till Evatt ska skickas någon gång nästa vecka.
Joe Cole – Liverpool FC
Inte en alltför dålig säsong. Om man är 17 och just anlänt till klubben och behöver lite tid för att hitta sin plats i truppen. Heter man Joe Cole har man betydligt större förväntningar på sig. Att han inte hamnar direkt i startelvan beror på främst två saker – jag skulle inte klara av att se ännu en Liverpoolspelare i den truppen, samt att han faktiskt fått in en boll eller två. Mitt tips till Cole? Fimpa cigaretterna till nästa säsong.
Stéphane Sessègnon – Sunderland
Kanske är det så att förväntningarna ibland är för höga, att vi i hopp om nästa Messi eller Ronaldo öser på press på nyförvärv. Men 1 mål på 12 ligamatcher sedan ankomsten i januarifönstret är inte i klass med vare sig Messi eller Ronaldo. Att målet kom ifrån en straff gör det hela ännu lite mer förstående.
:::
Har jag gjort det största misstaget i mitt liv när jag satte med Fernando Torres i startelvan? Eller är jag helt mentalt efterbliven som har med den briljante Gomes som reservmålvakt? Diskutera gärna nedanför. Och för att upprätthålla traditionen;
mail : nezik_93@hotmail.com
twitter (där jag ibland tenderar att gå över gränsen): nezik_keshto
Puss på er!