Grattis till West ham, Birmingham och Blackpool som nästa säsong slipper tv-matcher varje helg, otroligt mycket pengar och att förlora majoriteten av sina hemmamatcher.
Det är också värt att tillägga det att Blackpool – som alla saknar som ett avlidet husdjur – till följd av sin nerflyttning INTE kommer försvinna, dö ut eller ens sluta sändas på tv. Och man är fortfarande en ganska liten klubb jämfört med sina konkurrenter.
Birmingham är tack vare sin ligacupvinst klara för Europa League-spel som ni säkert vet men även Blackpool kan – om det visar sig att man kvalificerat sig genom en toppplacering i fair-play tabellen – vara kvalificerad för EL.
Två Championship-lag i EL skulle ge den smädade andradivisionen lite europaglans tills någon av lagen gör en Aston Villa och åker ur turneringen med sitt reservlag. Om de inte istället satsar på den turneringen på bekostnad av en uppflyttning tillbaka till Premier League. Vore besvärligt för Blackpool att behöva spela ytterligare matcher med sin tunna trupp men mig veterligen har man planerat att installera planvärme för att undvika uppskjutna vintermatcher åtminstone.
::::
In från andra hållet välkomnar vi AFC Wimbledon som är tillbaka i Football League efter ha slagit Luton i playoff finalen på straffar. Nio år efter ha grundades som en protest mot den stundande relokaliseringen till Milton Keynes är man tillbaka där man hör hemma. Fem uppflyttningar på åtta år och 78 matcher utan förlust under en period.
https://www.guardian.co.uk/football/david-conn-inside-sport-blog/2011/may/23/afc-wimbledon-promotion-football-league
::::
Paolo Di Canio tar över som manager i nyblivna League Two laget Swindon Town vilket inte tagits emot med öppna armar eller ens en framsträckt högerarm av sponsorn GMB (nationell fackförening) som direkt sa upp sitt avtal med klubben.
Romaren har dock förutom sin fascination för svarta skjortor en stundtals lyckad karriär och erfarenhet av England efter åtta år som spelare på de brittiska öarna men inget tidigare jobb som manager. På sin första presskonferens insinuerade han att han skulle ta hjälp av gamla bekanta som Harry Redknapp och Adriano Galliani (Sportchef i Milan) men även hans adopterade lag West Ham är troligen ett lag som kan avvara några några ungdomar till sin forna publikfavorit.
https://theseventytwo.com/football-league/league-2/2011/05/24/majority-rules-as-paolo-di-canio-sweeps-into-swindon/
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/swindon-town/8531670/Paolo-di-Canio-arrives-at-Swindon-Town-promising-to-take-promotion-quest-seriously.html
…………………………………………………
LET US ALL GO BACK TO THE OLD LANDMARK
Så här i playoff-tider kan det vara intressant att damma av några gamla playoff-matcher. Inte särskilt omfattande eller heller rena matchrapporter från några matcher utan snarare bakgrunds- eller följdhistorier till tre olika finaler.
:::
Championship 1992/93 – Swindon Town 4-3 Leicester City
Glenn Hoddle är inte särskilt högt aktad som manager av någon efter sin tid som förbundskapten för England då han petade genier från landslagstruppen, tog in en ”faith healer” och sa att handikappade fick skylla sig själva för att man var handikappade. Därefter var han den sortens player-manager som såg sig själv som lagets bästa och viktigaste spelare trots att han egentligen lagt av efter att ha skadat knäet allvarligt.
Men han en lyckad tid i Swindon under några säsonger.
Han tog över ett Swindon som året innan nekats uppflyttning på grund av finansiella lagbrott från deras ordförande Brian Hillier som även tvingade dem att sälja av stora delar av laget.
Hoddle lyckades första säsongen hålla kvar dem i andradivisionen och året efter ta dem till playoff där man först besegrade Tranmere med 5-4 totalt över två matcher i semifinalen innan man mötte Leicester City i final.
Glenn Hoddle själv som inkluderat sig i startelvan på innermittfältet bredvid John Moncur gjorde matchens första mål innan Craig Maskell (som själv player-manager i Staines Town numera) och Shaun Taylor ökade på ledningen i början på andra halvlek.
Leicester lyckades dock hämta upp ledningen till 3-3 tack vare Julian Joachim, fenomenet Steve Walsh och slutligen Steve Thompson. Men i 85:e minuten fick Swindon en straff.
Straffläggaren var Paul Bodin som först sålts till Palace men köpts tillbaka av Hoddle som också gett honom förtroendet som straffläggare. Bodin slog den kyligt till höger om målvakten och gav Swindon en plats i nästföljande säsong av Premier League.
Hoddle försvann direkt till ett större uppdrag som player-manager i Chelsea och Swindon slog rekordet i insläppta mål under en PL-säsong (100 styck) för att sedan dyka ner till L1.
Men en intressant parallell till nutida Swindon är att Paul Bodin är tillbaka i klubben som ungdomstränare och avslutade denna säsongen som caretaker efter man sparkat Paul Hart. Samtidigt som Swindon ligger risigt till och man har hämtat in gammal spelare utan reell managererfarenhet.
:::
League One 1997/98 – Grimsby Town 1-0 Northampton Town
Grimsby är för sina supportrar en Championship-klubb. En championship-klubb som spelar i Conference National men efter 52 säsonger i andradivisionen är det inpräglad i klubben att även om man under några säsonger åker ur och kanske är nere fjärdedivisionen till och med så återvänder man alltid till andradivisionen.
97/98 var precis en sådan säsong för säsongen innan åkte man ut som sista lag ur andradivisionen med två poäng upp till Bradford City.
Grimsbys manager Alan Buckley som varit där i sex år fram tills -94 lämnade för ett mer attraktivt jobb som manager för West Bromwich och han tog med sig stora delar av det Grimsby lag som han fört upp från fjärde- till andradivisionen. Han blev inte särskild lyckad i WBA och återvände därmed till Grimsby inför säsongen 97/98. Grimsby som då åkt ner till tredjedivisionen började dessutom bygga om laget efter ha sålt tonårstalangen John Oster till Everton för över en miljon pund vilket var är en stor summa för en L1 klubb och betänk då att detta är snart femton år sedan. Det är fortfarande den dyraste spelaren som klubben sålts.
För de pengarna värvade man in Kevin Donovan som Buckley fattat tycke för under sin tid i WBA och Paul Groves som varit kapten i Grimsby innan Buckley köpt med honom till WBA. Groves blev snabbt utsedd till kapten igen. Donovan skulle visa sig vara en drömvärvning då han gjorde 21 mål under säsongen från sin högerytter position.
Grimsby inledde säsongen trögt och fansen började ana att man var på väg ner igen men Buckley som förordade en ”vacker” fotboll fick till slut igång laget in bit in på säsongen vilket manifesterades i bland annat en 5-0 massaker av Oldham i ligacupen.
Den absoluta toppen kunde man inte ens hota men fram emot våren tog man sig in bland playoff platserna och stannade där. Men man började även nå framgångar i Football League Trophy (Hette då Auto windscreens shield) där man via Hull, Blackpool och Scunthorpe tog sig till den norra finalen mot Burnley.
Där tog man sig vidare efter totalt 3-1 med båda de viktiga nyförvärven Groves och Donovan som målskyttar. I finalen ställdes man mot ett Bournemouth med deras kultjätte Steve Fletcher, lillebror Mark Stein, f.d. Bournemouth managern Eddie Howe och övertidshjälten till målvakt – Jimmy Glass. John Bailey gjorde Bournemouths första mål i matchen – vilket också var deras enda någonsin på gamla Wembley – innan Jimmy Glass som målvakt gör ett självmål åt Grimsby som tog matchen till förlängning. I förlängningen avgjorde Groves partner på innermittfältet Wayne Burnett vilket gjorde Grimsby till den sista vinnare någonsin av den ohyggliga Auto windscreen shielden.
Men säsongen var verkligen inte slut där då man fortsatte starkt i ligaspelet och tog till slut tredjeplats tretton poäng bakom tvåan Bristol City. Det betydde playoffsemifinal mot ett Fulham som nyss blivit uppköpt av Mohammed El-Fayed och spenderat över tre miljoner pund på spelarna Paul Peschisolido och Chris Coleman. Det var självklart lagets främste målskytt Kevin Donovan som avgjorde mötet till deras fördel och gav dem en finalplats mot Northampton Town.
Finalen i sig var ingen vacker upplevelse som snarare handlade om fysik än finess och aldrig under matchen kunde Grimsby supportrarna känna sig det minsta säkra på en seger. En perfekt final med andra ord.
Det började med att Donovan gjorde säsongens 21:a mål för säsongen och efter det var finalen ytterligare 26 minuter av kamp fram tills domaren slog i gong-gongen för att låta dem vila lite inför andra halvlek.
Andra halvlek tog vid där den första började med ytterligare kamp tills Grimsby och Donovan fick en straff när det återstod drygt en kvart av matchen men han missade den precis innan Groves dunkade ett långskott i ribban.
För att häda de båda lagens fans ytterligare var det sex minuters övertid innan Grimsby supportrarna kunde känna lättnad över att vara tillbaka i andradivisionen där man hör hemma.
:::
League 2 1992/93 – York City 1-1 Crewe Alexandra, York vidare efter straffar
York främsta merit är två säsonger i andradivisionen på mitten av 70-talet men därefter är det några säsonger i tredjedivisionen under mitten på 80-talet och den sejouren i andradivisionen som följde denna matchen.
90-talet började för York med att anfallaren David Longhurst, 25 år gammal, fick en hjärtattack på planen och förklarades död innan ambulansen hann köra honom till sjukhuset. Ena kortsidan på Yorks arena Bootham Crescent är döpt efter honom. Men trots det inledande tragiska dödsfallet skulle 90-talet bli ett bra årtionde för ”The ministermen”.
Året senare tog John Ward sina första stapplande steg som manager när han tog över York City. Efter ha spenderat några säsonger som assisterande manager åt först Graham Taylor därefter Josef Venglos och Big Ron Atkinson.
York hade under slutet på 1980-talet trillat ner till fjärdedivisionen men inte varit ens nära att ta sig därifrån vilket gjorde att förväntningarna på John Ward inte var direkt skyhöga. Det tog också Ward en ganska tveksam första säsong där han tagit över i Oktober innan laget säsongen 92/93 överraskande tog sig till playoff. Men av oförklarliga anledningar lämnade Ward under våren trots att man då hade god chans att nå direktuppflyttning men hans assisterande Alan Little (Brians lillebror) tog över och förde dem med stadig hand mot playoff spelet.
Man mötte i semifinalen Bury som man tog sig förbi efter 0-0 på bortaplan men en 1-0 vinst på hemmaplan. Målet gjordes av ytterbacken/mittfältaren Gary Swann som i Preston tidigare var känd för att göra viktiga mål trots sin position.
Väl i finalen var det återigen Gary Swann som gjorde 1-0-målet för York. Denna gången i förlängningen men Crewes Dave McKearney kvitterade på straff i 119:e minuten vilket tog det matchen till straffar. I straffläggningen vann York efter ha satt alla sina fem straffar medan Crewe satte alla förutom sin tredje.
York fortsatte dock skörda framgångar under Alan Little och i Paul Barnes som Ward hade hämtat in hade man en pålitlig målskytt som under sina fyra säsonger i klubben gjorde 76 ligamål vilket fortfarande är klubbrekord.
Säsongen efter nämnda playoffmatch lyckades man faktiskt ta sig till playoff även i tredjedivisionen men Stockport var dem övermäktiga i semifinalen.
York skulle därefter ligga stabil i tredjedivisonen tills millennieskiftet men man var något av en ”giant-killer” då man först 1995/96 slog ut kommande dubbelmästarna Manchester United ur ligacupen sammanlagt 4-3 och säsongen därefter slog man ut Everton med samma siffror.
Några säsonger senare i slutet på säsongen 1998/99 fick Little sparken och York åkte ur tredjedivisionen för att några år senare även trilla ur fjärdedivisionen och Football League till Conference National där man fortfarande är.
…………………………………………………
Övrigt
En genomgång av Swanseas trupp och en tillbakablick på varje månad från säsongen.
The 72 har sin egen version av Guardians secret footballer vilket är Oxford United Jack Midson som inte är hemlig alls. Först skrev han om hur det var att lämna Oxford och därefter om att vara kontraktslös.
Playoff minnen från Dag & Red och Scunthorpe.
::::
Silly season
Brightons skyttekung Glenn Murray som nekat en kontraktsförlängning från L1-mästarna Brighton lämnar för deras främsta rivaler Crystal Palace. Med tanke på att Crystal Palace flirtat med administration och nerflyttning flera gånger dem senaste åren samtidigt som Brighton ser lovande ut med en stark trupp och ny arena har jag ingen aning varför han gör det. Sägs ha nobbat Millwall dessutom.
L2-laget Gillingham förlorar sin anfallsduo bestående av mansberget Adebayo Akinfenwa och vårens formspelare i L2 Cody McDonald. Akinfenwa kommer återvända till sin förra klubb Northampton varifrån Gills köpte honom inför säsongen och McDonald återvänder efter sitt lån till Norwich därifrån lånas han troligen ut till någon klubb L1 eller Championship.
::::
Blackpool har utnyttjat en slags kontraktsklausul för att i teorin förlänga Charlie Adams kontrakt med ett halvår men han lämnar nästan garanterat klubben. Samma klausul har aktiverats för Keith Southern, Neal Eardley, Ian Evatt, Billy Clarke, Gary Taylor-Fletcher och Louis Almond.
Samtidigt som Matt Gilks, Stephen Crainey, David Vaughan och Brett Ormerod alla har blivit erbjudna kontraktsförlängning.
Paul Rachubka, Richard Kingson, Rob Edwards, Danny Coid, Malaury Martin, Marlon Harewood, Jason Euell, David Carney, Andy Reid, Salaheddine Sbai och Ishmel Demontagnac har dock alla fått klart för sig att man inte är önskade längre.
Cardiff som tidigare haft ekonomiska problem men har en rik malaysier som ägare med tveksamt intresse för klubben tappar Craig Bellamy, Jay Emmanuel-Thomas, Seyi Olofinjana och Jason Koumas med flera som varit på lån i klubben. Men också deras landslagsanfallare Jay Bothroyd och yttern Chris Burke som båda varit ordinarie och viktiga spelare i Cardiff under säsongen. Bothroyd jagas av flertalet PL-klubbar medan Burke sägs vilja återvända till Skottland.
::::
Peter Jackson ny manager i Bradford City. En tidigare Bradford-ikon då han under 80-talet spelade upp mot 300 ligamatcher i klubben. Mest anmärkningsvärd var matchen då Valley Parade brann för Peter Jackson var nämligen kapten för Bradford då och som 24-åring var han den yngste kaptenen att vinna den engelska tredjedivisionen.
Som manager har han varit manager för Huddersfield i sex år uppdelat på två olika perioder och senast två år i Lincoln City. Har varit ganska lyckad överallt inledningsvis men hans anställning hade inte varit möjlig om det inte vore för hans tid som spelare i klubben.
…………………………………………………
Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig – Linhem@live.se
Ni kan även följa mig på twitter – https://twitter.com/linhem, men känn inget tvång.
//Peter A Linhem