Det är en kombination med såväl magi som historia för både Barcelona och Man Utd som möts i morgonkvällens final i Champions League.
Inte bara var det där som de båda klubbarna vann sina första titlar i Europacupen – Man Utd 1968 och Barcelona 1992. Det var också arenan och tillfället där klubbarna tog itu med sina egna spöken och sin egen historia.
För Man Utd var det tio år sedan The Busby Babes sorgligt gått bort på en snömoddig flygplats i München, och med dem en hel fotbollsdynasti. Mot Benfica på Wembley spelade Man Utd och dess Holy Trinity – Best, Law och Charlton – för dem och för Sir Matt Busby.
För Barcelona var det ett av de första stegen ut ur Real Madrids enorma europeiska skugga och något utav startskottet för det moderna Barcelona och den fotbollsfilosofi vi ser frukterna av idag.
Imorgon återvänder de båda klubbarna till Europacupfinalen och till Wembley, förhoppningsvis för att i skuggan av denna historia skapa ny historia.
:::
Alex Stepney berättar om den där magiska 1968-kvällen på Wembley.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/may/27/manchester-united-european-cup-wembley-1968
:::
Dömer finalen gör ungraren Viktor Kassai – vilket bland andra Howard Webb och Graham Poll har lyft fram som ett bra val.
Mest bekant för fans av engelska lag är han såvitt jag vet för att ha dömt Bragas vinstmatch mot Arsenal tidigare under säsongen. Där han bland annat gav Carlos Vela gult kort för filmning.
:::
Man Utd befinner sig i den för dem något ovanliga positionen att gå in till en fotbollsmatch som underdogs – Barcelona å andra sidan går in som rätt tydliga favoriter.
Men förmodligen passar det Man Utd och framför allt Alex Ferguson rätt bra.
Det har utan tvekan lett till att laget har kunnat förbereda sig mer på sina egna villkor inför finalen. Det spelar också in i den kollektiva revanschlusta som finns i laget sedan samma final för två år sedan.
Men inte revanschlusta på Barcelona – utan på sig själva. För i Rom gjorde man inte finalen rättvisa. Man gjorde inte sig själva rättvisa. Man gjorde inte klubben rättvisa.
Ferguson sade efter den matchen att han visste varför Man Utd hade förlorat mot Barcelona. Imorgon kväll får vi se om han hade rätt.
:::
För det kommer att bli en taktisk tvekamp på Wembley.
Media och sportjournalister kommer sina vanor trogna att prata om spelare och frossa kring frågor om Messi och Rooney, Xavi och Giggs, Puyol och Vidic, Valencia och Iniesta.
Men det som kommer att bli avgörande är hur lagen ställer upp – för det som förenar Barcelona och Man Utd, det som gör lagen så stora, så vinnande och så oerhört svårslagna – är inte specifikt vilka individuella spelare de har utan hur laget som kollektiv spelar.
Både Barcelona och Man Utd är levande manifest för fotbollen som lagsport och kollektivistisk idé mitt i den moderna fotbollskulturens individualistiska zenit.
:::
Rent taktiskt är det förmodligen möjligt att koka ned Champions League-finalen till en enda existentiell fråga:
Klarar Man Utd av att upprätta en självständig offensiv och på så vis utöva ömsesidig press på Barcelona?
I Rom 2009 lyckades man inte, då ställde Ferguson upp med en alldeles för passiv uppställning, och Man Utds offensiv blev alltför ensidig och därmed lättläst.
Inter lyckades med det på San Siro 2010 och lyckades därigenom skaffa sig marginalen att kunna komma undan med blotta förskräckelsen på Camp Nou någon vecka senare.
Arsenal lyckades någorlunda med det på Emirates tidigare under säsongen, definitivt under matchens sista halvtimme, men lyckades inte upprätthålla det i returen och blev därmed överkörda.
Att klara av det förblir det taktiskt viktigaste elementet mot det här Barcelona givet att man vill vinna och inte bara hoppas på att undvika förlust. Att man måste klara av det med en disciplinerad defensiv i behåll är underförstått och det som gör det hela svårt. Att bara blåsa framåt är lätt.
Can Manchester United score? They must score!
:::
Tre taktiska nycklar för att uppnå detta:
» Man Utds defensiva cover (Carrick, Evra och högerbacken) måste klara av att spela sig ur press. Det misslyckades man med i Rom och det är även något utav dess akilleshäl. Men misslyckas man med det så finns inga förutsättningar för en konstruktiv offensiv.
» Man Utds taktiska motsvarighet till Xavi/Iniesta/Messi i matchen kommer vara Giggs/Park/Rooney, och den trojkan måste fungera och hitta varandra. Lyckas det så kan Valencia och Hernandez frigöras samtidigt som det pressar ned Barcelona i planen.
» Fart måste neutralisera teknik. Barcelona är det tekniskt överlägsna laget och Man Utd kan bara vinna genom att utnyttja det som är lagets konkurrensfördel – fart. Den bidrar framför allt Hernandez och Man Utds kantspelare (Evra, Park, Valencia och Rafael/Fabio) med. Med farten kan man komma bakom Barcelonas defensiva linje samt indirekt skapa ytor i straffområdet för spelare som Rooney och Giggs.
Två saker bör observeras med dessa nycklar. För det första hur nummer ett är en förutsättning för nummer två som i sin tur är en förutsättning för nummer tre. För det andra hur en framgångsrikt tillämpad egen taktik tvingar motståndaren att anpassa och kompromissa sin egen taktik.
:::
Men allt detta är naturligtvis mycket lättare sagt än gjort. Eftersom det ju råkar finnas en motståndare på planen också.
:::
Bloggen Zonal Marking kör ett taktiskt försnack i två delar som fokuserar på vilka som är Man Utds lärdomar från Rom.
Del 1:
https://www.zonalmarking.net/2011/05/25/champions-league-final-2009/
Del 2:
https://www.zonalmarking.net/2011/05/26/uefa-champions-league-final-2009/
…………………………………………………
Henry Winter har som jag ser det ett liknande take och perspektiv som jag på morgonkvällens match:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8539032/Champions-League-final-2011-Michael-Carrick-aiming-to-stop-the-conductors-of-Barcelonas-orchestra.html
Och Michael Carrick sammanfattar det rätt väl:
[”We can’t get bogged down about how good they are and worried about their threats. We are there for a reason as well. We play a certain way and we have been successful so it’s not a case of worrying the life out of stopping them all the time. We need to implement our game and attack like we have.”]
…………………………………………………
Att ha sin egen plan är förvisso okej så länge den funkar, men om det helt plötsligt går tits-up så kan det vara bra att ha tänkt igenom även nästa steg.
Mark Ogden levererar exklusivt för Telegraph de tankar och taktiska förberedelser som dominerar på Old Trafford inför matchen.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8539024/Champions-League-final-2011-Manchester-United-work-on-radical-fall-back-strategy-if-Barcelona-take-lead.html
Idéerna om en alternativ 3-4-3-uppställning är faktiskt rätt fascinerande och det verkar onekligen som att Ferguson åtminstone insåg vad som gick fel i Rom. Men det är ju knappast i sig förvånande.
…………………………………………………
Det kommer bli ett smått härke att försöka balansera helgens bloggande mellan å ena sidan Champions League-finalen och å andra sidan det pågående playoff-finalspelet i England.
Men, men…
Be Champions!!