Sex gånger tidigare har Barcelona och Man Utd stött på varandra i europeiskt cupspel. Mer eller mindre varenda möte har varit ett episkt kapitel i den europeiska fotbollshistorien.
Inför kvällens final har Ferguson pratat om att det kan bli årtiondets bästa Champions League-final. Och jag tror att han kan få helt rätt i det.
Det har pratats om att Man Utd kommer att ställa upp defensivt – vilket dock är en stereotyp och tämligen lat analys. Det var så man försökte ställa upp i Rom, det funkade inte alls.
Lärdomen från Rom är att man måste anfalla också och det är vad vi i grova drag kommer att få se ikväll. Ett metodiskt anfallsspel förvisso, men ändå ett anfallsspel.
Det är det sjunde mötet mellan lagen och båda lagen är all-in.
…………………………………………………
DE SEX TIDIGARE MÖTENA
1984 – Cupvinnarcupens kvartsfinal
Man Utd 3-2 Barcelona
Barcelona 2-0 Man Utd;
Man Utd 3-0 Barcelona
Man Utd under Ron Atkinsons managerskap hade åkt till Nou Camp och fått sig en rejäl fotbollslektion mot Barcelona som bland andra innehöll spelare som Berndt Schuster och Diego Maradona. Ett självmål av Graeme Hogg och ett fantastiskt mål Rojo på tilläggstid såg ut att göra Man Utds uppgift omöjlig inför returen.
Men returen på Old Trafford skulle visa sig bli allt annat än rutin när Man Utd iscensatte en av klubbens främsta comebacks genom alla tider på ett elektriskt och kokande Old Trafford, det har beskrivits som den europeiska match på Old Trafford med högst ljudvolym någonsin. Det var också Bryan Robsons stora kväll.
Robson hade reducerat med en språngnick i den 22:a minuten innan han fem minuter in i andra halvlek utnyttjade ett målvaktsmisstag för att kvittera. Segern säkrades mot slutet av matchen när Frank Stapleton från nära håll bombade in det avgörande målet.
:::
1991 – Cupvinnarcupens final
Man Utd 2-1 Barcelona
Finalen som blev Mark Hughes stora personliga revansch och även ledde fram till Fergusons första stora europeiska titel med Man Utd. Hughes hade kommit tillbaka till Old Trafford 1988 efter en miserabel tillvaro i Barcelona och i den här finalen gjorde han lagets båda mål i den andra halvleken – båda på typiskt Mark Hughesvis men ändå på helt olika sätt.
Det första målet mer eller mindre stal han från Steve Bruce som nickade ett inlägg rakt mot det öppna målet innan Hughes egentligen i onödan petade till bollen den sista biten över mållinjen. Målet bar måltjuvens signum. Det andra målet var å andra sidan den kraftfulle anfallarens signum. Hughes rundade Carlos Busquets (jodå, Sergios far) som kommit en bra bit ut ur sitt eget mål, såg ut att komma för långt bort och i för dålig vinkel men han dundrade bokstavligen ändå in bollen lågt i den bortre burgaveln.
Man Utd, de själva och engelska klubbar äntligen tillbaka i europeiskt cupspel efter avstängningen som följde på Heysel, var underdogs mot ett Barcelona men lyckades ändå till sist vinna klubbens första europeiska titel på 23 år, trots att Ronald Koeman reducerade för katalanerna mot slutet av matchen.
:::
1994 – Champions Leagues gruppspel
Man Utd 2-2 Barcelona;
Barcelona 4-0 Man Utd
Man Utd mot ett Barcelona Dream Team, originalversionen. Barcelona ställde upp med en anfallslinje centrerad runt Romario och Hristo Stoichkov som vid den här tiden gjorde mer eller mindre vad de ville med alla motståndare. På Old Trafford lyckades Man Utd få med sig ett imponerande 2-2-resultat, efter att Lee Sharpe svarat för vad som förmodligen var hans bästa insats i en Man Utd-tröja någonsin.
På Nou Camp var Man Utd emellertid chanslösa. Låt gå att UEFA:s kontroversiella ”utlännings”-regel inte precis hjälpte dem, exempelvis fick man byta in Gary Walsh i målet istället för Peter Schmeichel. Men kvaliteteten på motståndet var sådant att Man Utds annars stabila mittbackspar – Steve Bruce och Gary Pallistser – stod inför sin tuffaste uppgift någonsin.
:::
1998 – Champions Leagues gruppspel
Man Utd 3-3 Barcelona;
Barcelona 3-3 Man Utd
Dödens Grupp den säsongen i Champions League innehöll Man Utd, Barcelona och Bayern München – samt lilla Bröndby. Två lag gick vidare och varje misstag kunde stå ett lag mycket dyrt. Man Utd gick igenom gruppen obesegrade och tog sig därmed vidare. Den sista matchen lagen emellan, på Nou Camp, var däremot en ren ”gruppfinal” där Barcelona hade gått vidare på Man Utds bekostnad om de vunnit.
På Old Trafford hade lagen svarat för en helt fantastisk match där tre mål (Giggs, Scholes och Beckham) för Man Utd kvitterades av tre mål av Anderson, Giovanni och Luis Enrique, varav de två sista på straff. Inför returmötet på Nou Camp hade ingen kunnat tänka sig att den matchen skulle överträffas.
Men om möjligt så blev ändå så fallet. Anderson gav Barcelona en drömstart med ett mål redan i den första minuten innan matchen utvecklades till en ren shoot-out mellan Man Utds kollektiva anfallsspel och Rivaldos individuella konstverk. Firma Cole och Yorke var i högform och svarade för ett av turneringens snyggaste mål samtidigt som Rivaldo frisparkade och cykelsparkade Barcelona kvar i matchen.
:::
2008 – Champions Leagues semifinal
Man Utd 1-0 Barcelona
Barcelona 0-0 Man Utd;
Man Utd 1-0 Barcelona
På Nou Camp hade Ferguson tillämpat sin kanske mest defensiva taktik genom alla tider. Trots detta hade laget ändå en gyllene chans att få ett prislöst bortamål redan i matchens första minuter när laget fick en straff tilldömd sig, som däremot Cristiano Ronaldo missade. Barcelona var däremot maktlösa att penetrera Man Utds defensiv och matchen slutade 0-0.
Stämningen på Old Trafford under returmötet var närmast fever pitch. Till slut var det Paul Scholes, avstängd under finalen 1999, som med en riktig rackarrökare stänkte in dubbelmötets första och skulle det visa sig enda mål. För även om Man Utd försökte så lyckades de aldrig få in det andra målet.
Nervösa stunder följde på Old Trafford under slutet av matchen när Barcelona kastade allt framåt, men förgäves. Leo Messi, som aldrig filmar, försökte i förståelig desperation filma till sig en straff, vilket domaren inte gick på.
:::
2009 – Champions Leagues final
Barcelona 2-0 Man Utd
Man Utd hade möjligheten att bli det första laget att vinna Champions League två säsonger i rad, men på andra sidan planen stod återigen Barcelona som den säsongen redan hade vunnit sin liga och inhemska cup och alltså hade möjligheten att svepa La Treble.
En pigg öppning av Man Utd tog dock snabbt slut när Barcelona fick ett tidigt mål mot spelets riktning och Man Utd återhämtade sig aldrig från det mentala bakslaget. Ett tålmodigt passnings- och presspel från Barcelona, ett Man Utd som inte var inne i matchen, och Cristiano Ronaldo som försökte att på egen hand vinna tillbaka matchen åt Man Utd visade sig till sist bli avgörande. Där Barcelona gick in i väggen säsongen innan var den här säsongen rollerna ombytta.
:::
Be Champions!!