Hans huvudsakliga poäng var att en gång i tiden så betydde nedflyttning från Premier League helt enkelt att man hade haft en dålig säsong, nu riskerar det sätta hela klubbens existens på spel, ”it’s the end of the world as we know it”.
Boyles teori har sedan dess satts på prov i och med att Hull och Portsmouth flyttades ned från Premier League.
Det är emellertid svårt att luska ut i vilken utsträckning Hulls ekonomiska problem beror på skillnaden mellan divisionerna eller skillnaden mellan ägaren Russell Bartletts finansiella planering och vanligt normalt förnuft. På samma sätt var kanske Portsmouth mer ett test på hur lyckat det är att låta klubben skötas av diverse ryskt och israeliskt lösker folk.
:::
Möjligen kan den här säsongens nedflyttningsoffer utgöra ett tydligare test på Boyles teori. West Ham, Birmingham och Blackpool är de olyckliga tre klubbar vars affärsmodeller och finansiella modeller kommer drabbas av ett oundvikligt intäktsbortfall.
Intäktsbortfallet är oundvikligt trots de nyligen införda fallskärmsbetalningarna som i sig är en form av medgivande att det finansiella gapet mellan Premier League och The Championship är för stort.
Med andra ord är det inte längre enbart playoff-finalen som är att betrakta som en £90m-match.
:::
Det är inte helt lätt att bedöma hur nedflyttningen kommer att påverka West Ham, givet att klubbens finanser och skuldsättningar varierat mer eller mindre dagligen sedan de två sexhandlarna Gold och Sullivan tog över klubben.
En sak som talar för West Ham är den know-how som ändå finns hos ägarna av att flyttas ned, vilket har gjort dem tämligen duktiga på att vinna uppflyttning igen säsongen därpå.
Men sedan förra gången West Ham åkte ur Premier League, 2003, så har mycket förändrats.
När West Ham i slutet av 2006 såg ut att vara på väg ut ur Premier League med buller och bång så förutspåddes det betyda domedagen för klubben så som den isländske affärsmannen Bjorgolfur Gudmundsson hade finansierat köpet av klubben.
Det var helt enkelt omöjligt för klubben att klara sina finansiella åtaganden med de intäktsnivåer som The Championship då erbjöd.
I ren desperation för att undvika nedflyttning så tryckte man in Carlos Tevez i startelvan och med minsta möjliga marginal lyckades man hålla sig kvar i Premier League, men också med ett saftigt skadestånd att betala som en konsekvens.
Att nedflyttning den här gången måhända inte känns lika dramatiskt för West Ham beror framför allt på ägarna Gold och Sullivans privata förmögenheter.
:::
Nedflyttningen för Birmingham kommer onekligen att testa den långsiktiga beslutsamheten hos klubbens utländska ägare som klart och tydligt inte kalkylerat ens för möjligheten till nedflyttning i sina ambitioner att exploatera sina hemmamarknader med engelsk fotbollsklubb.
Det är något märkligt. För även om Birmingham då och då har beskrivits som en klubb som gjort en ”late run for the relegation zone”, så är inte det en helt korrekt beskrivning. Birmingham har legat i eller runt nedflyttningszonen mer eller mindre hela säsongen.
Sedan vinsten i Ligacupen så har också UEFA fått skäl att bekymra sig över Birminghams finanser. Tillståndet i dessa var illa nog att få revisorerna att ställa sig själva och styrelsen frågan om klubben kunde fortsätta sin verksamhet.
Men detta var inte skäl nog att få Birminghams ägare och styrelse att oroa sig över nedflyttning i klubbens årsredovisning för räkenskapsåret 2009/10.
Detta dokument visade att klubben på kort sikt behövde omfinansieras med ytterligare £7,5m för att klara sina bankåtaganden, givet att Birmingham nådde sin ”expected placing in the Premier League”.
I redovisningen gjorde man även en prognos baserad på en känslighetsanalys som visade att klubben behövde finansieras med ytterligare £3m givet att ”the football club does not achieve the forecast position but does retain its Premier League status”.
Men känsligare än så blev det aldrig, risken att flyttas ned kalkylerades aldrig in, eftersom ”the directors are confident that the football club will retain its Premier League status”.
Birminghams omsättning mer än fördubblades i och med deras uppflyttning till Premier League 2009, med mer än 75% av denna ökning kommandes från TV-intäkter. I och med nedflyttningen kommer Birmingham med andra ord behöva finansieras i långt större utsträckning än vad klubbens styrelse hittills har kalkylerat med.
:::
Blackpool var mångas favorit under säsongen som gått och de allra flesta hade nog hoppats att de skulle få stanna kvar i Premier League. Men förmodligen är Blackpool den av de tre nedflyttade klubbarna vars förutsättningar är bäst anpassade att hantera livet i The Championship.
Under säsongen 2009/10 så gick Blackpool mer eller mindre all-in på att nå Premier League och man drog upp en lönestruktur som uppnådde smått sanslösa, i bokstavlig mening, 144% (!!) av klubbens omsättning.
Det låter naturligtvis vansinnigt och är det också under normala omständigheter, men klubbens restriktiva lönepolicy under den här säsongen, som har gjort Holloways prestation än mer beundransvärd, har gett klubben tillräcklig finansiell back-up för att klara av en nedflyttning.
Burnley använde sig av mer eller mindre exakt samma strategi i sitt lyckade försök att nå Premier League – som deras ordförande Barry Kilby formulerade den, ”betting the ranch”. Tiden och nästa års räkenskaper kommer att visa huruvida Burnley var rätt förebild för Blackpool att följa.
:::
Huruvida nedflyttning för West Ham, Birmingham och Blackpool motsvarar Boyles teori om ”the end of the world” eller helt enkelt bara är en dålig säsong återstår att se.
Helt klart är att det finns utrymme för i alla fall en eller två katastrofer som en följd av resultaten under Survival Sunday, vilket kan få just den medieetiketten på säsongens sista omgång att bli inte enbart metaforisk utan även tämligen bokstavlig.
Den mer existentiella frågan – som supportrar till de tre klubbarna naturligtvis inte är det minsta roade av – är huruvida en dylik kris kanske är nödvändig för att bringa lite förnuft in i den finansiella styrningen av Englands Premier League-klubbar.
…………………………………………………
England möter Schweiz under tidig kväll på sin väg mot förmodligen ännu ett misslyckat mästerskap under 2012.
Kevin McCarra skriver om Fabio Capellos lätt oförutsägbara trupputtagningar och diskuterar hur det håller spelarna på tårna.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jun/01/fabio-capello-ruthless-streak-england-players
Jag har för egen del inte riktigt lyckats lista ut huruvida McCarra är seriös i det avseendet eller om det helt enkelt bara är en avancerad form av brittisk sarkasm.
…………………………………………………
Serien Nemi är utmärkt samhälls- och livskommentar, men den här gången var det nästan skrämmande hur väl hon liksom lyckades träffa mitt yrkesmässiga forskarliv mitt i prick.
![]( "nemi_20110530")
Huruvida hon också lyckas träffa mig mitt i prick låter jag vara osagt. Vilket så klart inte ni kommer att göra.
Be Champions!!