Bristen på ordning och reda i klubbens finanser och verksamhet har sedan tidigare lett Port Vales fans att öppet inleda en ”Black and Gold Until It’s Sold”-kampanj – för att sätta press på klubbens styrelse och underlätta för nya ägare att köpa klubben.
En kampanj med en tämligen uppenbar förebild.
:::
Fansen tog även hjälp av Robbie Williams, Port Vales mest berömde supporter och en passiv aktieägare, för att kalla till en extra årsstämma den 1 juni i syfte att tvinga styrelsen att sälja klubben och bringa klarhet till dess framtid.
Men den framtiden är minst lika dunkel nu som då.
https://www.guardian.co.uk/football/football-league-blog/2011/mar/22/port-vale-jim-gannon-robbie-williams?INTCMP=SRCH
:::
Under sex månaders tid har Port Vales styrelse, under ledning av dess ordförande Bill Bratt, bekämpat vad de betraktar som ett fientligt uppköp från den lokale affärsmannen och TV-kändisen Mo Chaudry, som lagt ett anbud om att köpa 51% av klubben.
Få utanför Port Vales styrelse och inga av klubbens supportrar har sett något fientligt i Chaudrys anbud utan har betraktat det som ett bra sätt att få in behövligt kapital i klubben.
Men striden om klubbens ägarskap har visat sig bli både infekterad och komplex.
Tanken var att det extrainkallade årsmötet skulle rösta ned styrelsen och bana väg för Chaudrys uppköp, men det visade sig vara en falsk förhoppning. Istället står nu Port Vale med en ej fullbesatt styrelse inför den kommande säsongens förberedelser.
:::
Tanken var att det extrainkallade årsmötet skulle leda till misstroendevotum mot den gamla styrelsen och tillsätta en tillfällig styrelse som var mer sympatisk till uppköpet.
Flera resolutioner introducerades också för att underlätta uppköpet – utöver just tillsättningen av denna tillfälliga styrelse även ett förslag att ta bort den så kallade 24,9%-regeln som begränsade aktieägande i klubben till just 24,9%.
En naturlig åtgärd givet Chaudrys vilja att köpa 51% av klubben.
Samtliga fem av Port Vales styrelseledamöter var dessutom uppe för omval och behövde uppnå en osannolik majoritet av klubbens aktieägare för att också bli omvalda.
Supportrarna, organiserade under gruppen North London Valiants (NLV), hade gjort omfattande undersökningar bland klubbens intressenter och kände sig säkra på att få igenom alla sina förslag, även regelförändringarna som krävde en kvalificerad majoritet om 75% för att gå igenom.
Det var ett härligt utslag av supportertriumfalism som dock dolde de hinder som ändå fanns på vägen. Och de supportrar som påpekade dessa tekniska hinder blev omedelbart stämplade som ”för styrelsen”.
Även detta så klart med en rätt uppenbar förebild från en annan supporterkampanj.
:::
NLV:s förhoppningar om att få igenom sina förslag baserades på principen om ”en aktieägare, en röst”.
Men röstlängden på det extra årsmötet var utformad i enlighet med aktiebolagslagen där det råder så kallade aktieägardemokrati, vilket egentligen har rätt lite med demokrati att göra.
Den korrekta tillämpningen av ”en aktie, en röst” betydde att den sittande styrelsen kontrollerade 28% av rösterna, vilket utgjorde dödsstöten för NLV:s samtliga resolutioner och för Chaudrys förhoppning om att kunna köpa upp 51% av klubben.
Men det ledde även till att styrelseledamöterna hade lika stor chans att bli omvalda som en snöflinga har i helvetet.
:::
Med rösterna väldigt jämnt balanserade så beräknades omvalet av styrelsens ledamöter bli väldigt jämnt – vilket skulle ge betydelsefulla aktieägare något utav en vågmästarroll.
Klubbens sponsorer Broxap stod för en ägarandel om 4,2% i klubben och hade fått utfästelser av Chaudry att om han tog över klubben så skulle de ges omedelbar avkastning på sin investering. Det bådade illa för styrelsen.
Långt mycket mer suspekt var i så fall den strax innan årsmötet tidsmässigt mycket lämpliga nya sponsorn Ameriturf Global Sports (AGS) som investerare och sponsorer för klubben. För £1,6m så gavs de 24,9% andel av klubben vilket gav dem tillsammans med styrelsen en kontrollerande andel av dess röster.
ASG producerar konstgjorda gräsmattor och det var inte utan att NLV och olika supportergrupper kände att också deras avtal med klubben var artificiellt.
Samtidigt så annonserade styrelseordförande Bill Bratt att stadsdelsnämnden påpekat att det lån om £2m den givit klubben skulle förfalla till omedelbar återbetalning om klubben bytte ägare. Som skrämselpropaganda så skickade styrelsen ut klubbens advokat Paul Bennett att antyda att diverse otäcka saker skulle inträffa om styrelsens sammansättning förändrades.
:::
Men mitt i sin skrämselpropaganda så påpekade också Bennett en klok sak, nämligen att en tillfällig styrelse som supportrarna förordade inte skulle vara stadgeenlig och således inte ha rätt att teckna klubbens firma och ingå avtal med andra parter.
Vilket så klart är ett stort praktiskt problem för en fotbollsklubb, särskilt inför en ny säsong.
:::
Om Chaudry och NLV hade varit något mer vakna så hade de förmodligen uppfattat när City Councils finansdirektör Sarah Hill påpekade att de inte hade för avsikt att ändra klubbens lånevillkor. Men de var alltför upptagna med att gräla på styrelsen.
I sina ambitioner att utmanövrera styrelsen så tog supportrarna hjälp av den passive supportern och delägaren Robbie Williams som gav Port Vale Supporter Club (PVSC) fullmakt att rösta för hans 21,2% av klubben – enligt Williams i syfte att ge supportrarna en röst på årsmötet.
PVSC konsulterade med ett antal andra supporterorganisationer om deras uppfattningar i syfte att på bästa sätt representera samtliga supportrars åsikter och intressen.
Dessa konsultationer visade att styrelsen hade inget som helst stöd bland klubbens supportrar.
:::
På den extrainkallade årsstämman så röstades misstroendevotumet mot styrelsen igenom. Styrelsens förtroende bland klubbens ägare och supportrar var med andra ord förbrukat.
Styrelsen röstade däremot ned samtliga resolutioner och förslag till regelförändringar – 24,9%-regeln behölls och förslaget om att tillsätta en tillfällig styrelse avslogs.
Ställda inför risken att inte ha någon styrelse alls så omtolkade snabbt PVSC sitt mandat att avsätta klubbens styrelse till att ”agera i klubbens bästa intresse” och se till att styrelsen hade tillräckligt många ledamöter.
När röken lättade och rösterna hade lagts hit och dit så visade det sig att två styrelseledamöter tvingats lämna – viceordföranden Peter Jackson och Stan Meigh. Bill Bratt, Glenn Oliver och Mike Lloyd omvaldes däremot – i samtliga fall fördelades rösterna 51-49 i procent.
Och från den föreslagna tillfälliga styrelsen var det bara Mark Sims som blev vald, som dock tvekar om han vill tillträda posten under dessa förutsättningar.
Resultatet av den här processen har blivit att Port Vales styrelse, med tre eller som mest fyra valda ledamöter, saknar det stadgemässigt fastställda antal ledamöter (5) som krävs för att vara beslutsföra.
Bill Bratt och styrelsen lyckades med olika former av byråkratiskt våld behålla kontrollen över klubben. Diverse supportergrupperingar utövade sitt inflytande att ändå handikappa styrelsen.
Port Vale befinner sig nu mittemellan två säsonger utan nödvändiga institutionella förutsättningar att kunna fungera som en fotbollsklubb.
:::
Vad är twisten i den här historien?
Jo, 2003 så ledde Bill Bratt, den nu machiavelliske styrelseordföranden som Port Vales supportrar ser som ondskan personifierad, supportertrusten Valiant 2001 som tog över klubben och räddade den från administration.
Bratt själv är alltså produkten av en supporterägd klubb där politiska grupperingar växt fram och kastat klubben in i en turbulens som det inte är säkert att klubben överlever.
Det finns med andra ord goda skäl att vara medveten om vilka risker som supporterägda fotbollsklubbar medför snarare än bara de teoretiska fördelar som ofta slentrianmässigt förs fram i debatten.
Take That!
…………………………………………………
Arsenalikonen Tony Adams levererar en bredsida när han försöker sig på att jämföra George Graham och Arsene Wenger.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8567159/Arsenals-former-captain-Tony-Adams-coaching-from-the-book-of-George-Graham-not-Arsene-Wenger.html
Kevin Garside, skribenten, drar det hela kanske lite väl långt till Wengers nackdel kan jag tycka.
Men jag antar att Borell på Euro Talk myser.
Be Champions!!