Wake Me Up When September Ends

Där fanns den förväntade vreden mot spelarna som underpresterade så grovt, allt från Wayne Rooneys utbrott in i TV-kameran efter matchen mot Algeriet till John Terrys patetiskt odugliga försök till myteri till de löjeväckande rapporterna att spelarna var uttråkade.

Vissa riktade också sin ilska mot Fabio Capello, förbundskaptenen vars taktik framstod som rigid och fantasilös och ledde till krav på hans avgång som gick bortom de rent nationalistiska fånigheterna.

:::

Men det är värt att hålla i åtanke att för var och en som bemödade sig att titta längre än tabloidernas braskande rubriker så var det inte så mycket personer den här gången som strukturerna inom engelsk fotboll som blev det främsta föremålet för kritiken och självreflektionen.

Den engelska prestationen, vissa skulle säga underprestationen, visade alltför tydligt att lösningen inte är att tillsätta ännu en bombastisk engelsman som förbundskapten, och att svaret inte står att finna i någon taktisk sifferkombination.

Reformerna måste istället ta sin början på gräsrotsnivå inom den engelska ungdomsfotbollen.

:::

I engelska tidningar avlöste kolumnerna varandra om bristen på coaching och tränare i England jämfört med exempelvis Spanien och Tyskland, som i VM lyckades kombinera både bra och framgångsrikt spel.

Samtidigt som gamarna cirkulerade över det engelska landslagskadavret så var en utredning om den engelska gräsrots- och ungdomsfotbollen redan sjösatt.

För en dryg vecka sedan presenterade Gareth Southgate, FA:s ansvarige för elitutveckling, sitt reformförslag baserad på sin 18 månader långa undersökning om engelsk talangutveckling.

Southgates förslag kommer tas upp till beslut i FA i september och hans förslag har redan tagits emot väldigt positivt, åtminstone bland klubbarna och utanför FA.

:::

Så vilka är egentligen problemen som Southgates plan måste adressera?

På ytan är det rätt enkelt: England producerar helt enkelt inte längre fotbollsspelare i världsklass.

I sina bästa stunder är Wayne Rooney på den nivån, men han är ett undantag i det avseendet. Genom åren är det kanske en handfull spelare som kan sägas åtnjuta sådan status.

England är kanske förmöget att producera en eller två sådana spelare per generation, men man klarar inte av att producera ett sådant antal att England når upp till så kallad kritisk massa.

Den så kallade ”gyllene generationen” visade sig vara gjord i mässing och det är oklart om den nya generationen är särskilt mycket bättre. En spelare som Jack Wilshere lovar gott, men det finns inte ett lag av motsvarande kvalitet runt honom.

:::

Mest oroväckande är förmodligen att förutsättningarna i England saknas för att ta tillvara talang på bästa sätt.

Ett grundläggande strukturellt problem, som dock inte är en gräsrotsfråga, är att antalet coacher på olika nivåer i England är klart lägre än i exempelvis Spanien och Tyskland. Huruvida de coacher som finns är tillräckligt utbildade är även det en fråga som väckts.

Metoder och resurser för träning måste med andra ord vara en central del av Southgates reformförslag.

:::

Huvudpunkten i Southgates förslag är en påtvingad nedskalning av matcherna på ungdomsnivå där pojkspelare spelar sjumanna- eller niomannafotboll fram till 13 års ålder. Ett förslag som speglar situationen i Spanien och Tyskland.

Det är en reform med flera poänger. Dels flyttar det fokus från enbart förmågan att springa och täcka yta på en stor fotbollsplan vilket gör att vikten av rent fysiska egenskaper tonas ned.

Dels ger det varje enskild spelare mer bollkontakt vilket gör spelarna tekniskt bättre och mer bekväma med boll, vilket hjälper dem att vårda bollinnehav. Det är även en reform som uppmuntrar och tränar upp ett kvickt passningsspel.

:::

Just den engelska tonvikten på fysik, när det är teknik som framför allt saknas, är något som Gareth Southgate själv poängterar som något som måste förändras:

[”I suppose we’ve had a Paul Scholes come through who would have been able to play in that Barcelona team because his quality of touch, pass appreciation, ability to play one-touch and to manipulate the ball was up there with them. But would we have produced lots of them like Xavi, Iniesta and Messi? I suspect not. We would probably have overlooked a lot of those and not necessarily at club level. It might have been years before that: at Sunday football level, the guy who was trying to win a league didn’t pick the smaller kids.”]

Vad Southgate klokt poängterar att det engelska dilemmat inte bara är en fråga om att förändra rent tekniska aspekter av den engelska ungdomsfotbollen – det är attityder och en fotbollskultur, ett sätt att se på och tänka fotboll, som måste förändras.

:::

Och förutsättningarna för en sådan mer djuplodande reform kommer alltså att bestämmas i september när FA går till beslut i frågan.

…………………………………………………

Parallellt med FA:s utredning så har Premier League lanserat en så kallad Elite Player Performance Plan, som syftar till att reformera det engelska akademisystemet.

Henry Winter berättar mer.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8564738/Jordan-Henderson-and-Phil-Jones-lead-revolution-in-English-youth-development.html

Det handlar i grova drag om att ge engelsk ungdomselit många fler träningstimmar än vad som nu är fallet, samt expandera engelska klubbars upptagningsområde av engelska talanger och därigenom uppmuntra högre konkurrens på elitnivån.

Premier Leagues intresse är emellertid inte landslagsfotbollen utan den engelska klubblagsfotbollens konkurrenskraft gentemot sina europeiska motparter.

Förståeligt – men förmodligen är det också initativ som kompletterar varandra.

…………………………………………………

Paul Scholes testimonial för Man Utd är inbokad till den 5 augusti och det är New York Cosmos, med Eric Cantona som manager, som kommer att stå för motståndet.

Den klassiska amerikanska klubben, för vilken såväl Pele som Beckenbauer spelat för övrigt, har nyligen återuppväckts och har ansökt om att få bli en del utav MLS.

USA-bloggen kanske kommer att berätta mer om det.

Be Champions!!