Hur ska Villas-Boas lösa Chelseas anfallsdilemma?

Det gamla gardet – under ledning av Peter Cech, Frank Lampard, Didier Drogba, John Terry och Florent Malouda – har alla gjort stora insatser för klubben och fortsätter att prestera på en hög nivå. Men deras bästa år ligger huvudsakligen bakom dem och den unge nye managern måste koncentrera sig på föryngra spelartruppen och förbereda för framtiden, samtidigt som upprätthåller den höga standard som Roman Abramovich förväntar sig.

Den lagdel där detta dilemma är som allra mest tydligt är i Chelseas anfall, sett till de anfallare som Chelsea har i truppen.

https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/villasboas-faces-familiar-problems-2315035.html

:::

Tidigare år har Chelsea förlitat sig på den produktive Didier Drogba, som bland annat gjorde 29 mål den säsong laget senast vann ligan. Bredvid honom har Nicolas Anelka och Salomon Kalou bidragit med en hälsosam andel av Chelseas målskörd.

Allt detta förändrades naturligtvis radikalt i och med att Fernando Torres värvades till laget för £50m i januari. Torres fick kämpa under våren med att hitta både form och sin plats i Chelseas anfallssystem och Carlo Ancelotti fick kämpa med den inte avundsvärda uppgiften att balansera fyra anfallare med varierande form och självförtroende.

Alla fyra anfallare finns fortfarande kvar i Chelsea och detta är innan man räknar med den från lån återvändande Daniel Sturridge som gjorde 8 mål på 12 matcher för Bolton under våren.

Chelseas anfallslinje är alltså något överbefolkad redan innan man börjar fundera på eventuella nyförvärv – där både spelare som Neymar och Falcao har nämnts som aktuella tillskott.

:::

Didier Drogba, Chelseas långtida anfallsklippa, var den som förmodligen såg mest störd ut av Torres ankomst. De båda stjärnorna är vana vid väldigt liknande roller och spelsätt och det var en utmaning att få dem båda att spela inom samma system.

Men med Torres helt ur slag under våren så valde Ancelotti att än en gång förlita sig på Drogba som lagets primära anfallare. Den framtida potentialen i den lösningen är emellertid begränsad då ivorianen är 33 år gammal. Snarare vore det kanske aktuellt att realisera dennes försäljningsvärde i detta läge när något sådant fortfarande existerar. En sådan lösning skulle möjliggöra för Torres att bli Chelseas primära anfallsalternativ

En pigg Salomon Kalou gjorde 10 mål på 16 starter under förra säsongen, vilket förtydligade hans värde för laget, och han skulle kunna vara ett bra alternativ från bänken. Men efter en sådan säsong, och 25 år gammal, så är det möjligt att han vill ha mer speltid än vad Chelsea kommer kunna erbjuda.

Daniel Sturridge befinner sig i en liknande situation och han är därtill en spelare som förmodligen trivs bäst som lagets stjärna, vilket han aldrig kommer kunna bli i Chelsea. Lag som Bolton och Stoke har uttryckt intresse av att ta spelaren på lån eller permanent. Men Sturridge är ändå en spelare som skulle kunna fylla en stor roll i Chelsea.

Till sist kommer vi då till Nicolas Anelka som trots att han menade sig vara nöjd med att vara en del av ett rotationssystem i Chelsea hade en tämligen svag säsong senast i Chelsea med endast 6 mål på 32 matcher – även om det gick bättre i Champions League. Givet hans ålder och avtagande produktion så är det emellertid också en spelare som det vore vettigt att sälja.

:::

Problemet gäller inte enbart kvantitet av spelare utan samspelet dem emellan i Chelseas anfallslinje. Det är i grund och botten och väldigt grovt sammanfattat ett egoproblem.

Lösningen att bara göra Fernando Torres till Chelseas anfallsfokus kan låta rätt men kan bli problematiskt med exempelvis Drogba kvar i truppen. Både Drogba och Torres är spelare med status och kvalitet att vara sitt lags huvudanfallare och det är att betrakta som högst oklart i vilken utsträckning Drogba kommer foga sig i någon annan roll.

Alternativet att Torres skulle göra det är inte det minsta mer klart och därtill till skada för klubben på längre sikt.

:::

I mina ögon finns det två vägar som Andre Villas-Boas kan välja att vandra för att lösa Chelseas anfallsdilemma:

(1) Sälj gamla trotjänare som Drogba och Anelka (och Kalou?) och renovera Chelseas anfallslinje med fokus på Fernando Torres.

Den lösning som förmodligen känns såväl sportsligt som finansiellt mest intuitiv sett till spelartruppens åldersstruktur. Det frigör löneutrymme i Chelsea och löser det så kallade egoproblemet. Det har även fördelen att Torres kan fortsätta spela i en för honom van roll. Med spelare utöver Torres som Malouda och Sturridge i truppen redan så öppnar det upp för Villas-Boas att förnya Chelseas anfallslinje med 1-3 spelare.

(2) Reformera Chelseas anfall att vara centrerat runt två centrala anfallare istället för ett centralt enmannaanfall.

Det här alternativet skulle lösa rolldubbleringen mellan framför allt då Torres och Drogba och därtill kunna skapa ett tämligen formidabelt anfallspar dem emellan. Samtidigt så måste då ett nytt spelsystem sättas och det är ett alternativ som skapar kedjeproblem i Chelseas spelartrupp då det bygger på ett mer uttalat spel med offensiva yttrar, vilket Chelsea i nuläget saknar i sin spelartrupp. Det är heller inte ett alternativ som åtgärdar åldersstrukturen i Chelseas spelartrupp.

:::

Det tredje och outtalade alternativet är naturligtvis att fortsätta spela precis som man gjort under de senaste säsongerna. Det alternativet tror jag är långsiktigt icke-konstruktivt för Chelsea men på kort sikt är det givetvis ett fullt konkurrenskraftigt handlingsalternativ. Chelsea är ett lag som skapar många chanser och man ska inte underskatta en anfallslinje innehållandes spelare som Drogba och Torres med flera.

Min slutsats är hur som helst att Fernando Torres, oavsett hur Chelsea väljer att ställa upp sin anfallslinje, måste vara utgångspunkten i och för Chelseas offensiva spel.

Andre Villas-Boas främsta uppgift är att fatta de spelartruppsmässiga beslut som maximerar förutsättningarna för en sådan utgångspunkt. Men har han fått de befogenheter och de resurser från ägar- och styrelsehåll som krävs för att fatta dessa beslut?

…………………………………………………

Idag sätter jag mig på flyget för en arbetsvecka i Geneve vilket helt klart riskerar leda till att jag svarar på frågor och funderingar i kommentarsfältet klart mer sporadiskt än normalt.

Men något säger mig att ni överlever.

Be Champions!!