Nu kommer förmodligen de gamla vanliga namnen och bedrifterna kastas fram enligt känt kollektivt grupptänkmönster. Men betänk följande, och gör det på riktigt.
Tony Pulis.
På bara runt fem år har han förvandlat ett lag som kämpade i botten av The Championship till ett lag som inte bara är etablerat i Premier League utan därtill nu ikväll också ska ge sig in i det europeiska cupspelet.
Och han har gjort det i mördande konkurrens med andra klubbar och managers med väsentligt bättre utgångsläge och väsentligt mer resurser till sitt förfogande.
Vem matchar egentligen det?
Klockan 20:45 ikväll tar Stoke emot det gamla klassiska Hajduk Split från Kroatien hemma på Britannia Stadium, i det första mötet i Europa Leagues tredje kvalrunda.
Stoke drabbar återigen Europa – för första gången sedan 1974.
:::
Med framgång följer emellertid kritik, och Stoke har fått sin beskärda del av kritik, inte minst för deras något hårdföra stil och för vad vissa anser vara ett endimensionellt spel.
Kritiken närmar sig lyteskomiken när den fokuserar på inte minst Rory Delaps inkast och gipsformen i vilken Stokes anfallare verkar vara gjutna.
Tony Pulis själv ser däremot inga skäl för Stoke att förändra sitt sätt att spela fotboll, särskilt inte bara för att det nu är aktuellt med europeiskt cupspel, och var något sarkastisk på den senaste presskonferensen:
”I’ve told Matty Etherington and Jermaine Pennant to make sure they smash the Hajduk people up in the air. They are very good at that.”
Pulis själv rörde inte en min när han sa det. Men naturligtvis var det ett skämt, Etherington och Pennant är två spelare av normal längd.
:::
Tony Pulis säger också följande:
”We think we play good football. We think we play through the pitch quickly. We have good players who keep the ball and work the ball. We have our own identity. We work on the basis of what the club believe in and what has been tried and trusted.”
För den som lyssnar så låter det här misstänkt likt en programförklaring, en form av genomtänkt spelidé. Ändå så kritiseras ofta just Stoke för avsaknaden av eget spel.
Det här med att lag ”ska ha en egen spelidé” är en väldig vanlig synpunkt. Den går oftast ut på att lag ska spela sitt eget spel snarare än att försöka förstöra motståndarnas spel.
Det här låter naturligtvis vackert och klokt på ytan, men allt som oftast är det bara kodspråk för att framhäva en spelidé. För att ett lag ska spela enligt en för tillfället rådande norm, och spelar man inte enligt normen så spelar man fel. Eller, gud förbjude, tråkigt. Kanske till och med fult.
Enformighet alltså. Raka motsatsen till vad de påstår sig framhäva. Det som alltid blir konsekvensen när vissa ska börja kategorisera världen i fint och fult.
Alla lag som utmanar en rådande hegemoni får utstå slentrianmässig kritik från dem som känner sig utmanade.
Man City får det till exempel på grund av sin brist på ekonomiskt självförsörjande, viss kritik är principiellt berättigad men en stor del av kritiken är bara fånig. I Stokes fall är det deras fysiska fotboll som blir måltavlan.
Det är när motståndarna slutar klaga som det är dags att börja oroa sig. Stoke har fått England att klaga. Stoke bryr sig inte. De hoppas förmodligen snarare att det nu är dags också för Europa att börja klaga.
:::
Lustigt nog möter även Fulham kroatiskt motstånd från Split. De börjar däremot borta – mot RNK Split.
…………………………………………………
FIFA har nu gett okej för Premier League att införa mållinjeteknologi från och med nästa säsong, under förutsättning att världsfotbollens lagstiftande organ, IFAB, ger sitt okej.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/jul/27/sepp-blatter-goalline-technology?CMP=twt_gu
Inte en sekund för tidigt.
…………………………………………………
TRANSFERKOLLEN
Nigel Reo-Coker (Bolton, mittfältare) – Godkänd (++)
Okej värvning för Bolton som inte skadas av att få sitt mittfält breddat. Reo-Coker lyste dock inte upp himlen över Villa Park under sin tid där och det återstår att se om han klarar av att lyfta på Reebok Stadium under Owen Coyle.
Sergio Agüero (Man City, anfallare) – Världsklass (+++++)
En i grund och botten lysande värvning av Man City. Funkar som David Silvas spegelbild från högern och ger Man City ett anfall i världsklass från båda hållen. En eventuell diskussion om hur han kommer klara sig i England vore befängd, kvalitet kommer alltid stiga uppåt.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jul/27/sergio-aguero-manchester-city
…………………………………………………
Jag hyser inte precis någon större kärlek till Glazers, vars enda intresse i Man Utd är affärsmässigt vilket förvisso är bättre än vissa alternativ men klart sämre än det jag ser som idealt.
Men inte heller är jag en beundrare av anti-Glazerismens ideologiproducenter.
Dessa personer har under en längre tid domedagspratat om att Man Utd inga pengar har att värva för, att Glazers länsat klubben på dess kapital, men varit märkvärdigt tysta under och efter att Man Utd spenderat runt £80m på spelare under de senaste två säsongerna.
Vilket ärligt talat är rätt märkligt agerat av en klubb som inga pengar har.
Men i och med att Man Utd vilar på avtryckaren när det kommer till att värva Wesley Sneijder så vädrar dessa ideologiproducenter återigen morgonluft. Man Utd ”har inte råd” att värva Sneijder, låter den bekanta visan, vilket återigen är något som skylls på Glazers och motiveras med en övertolkning av en utslängd bisats från Ferguson.
https://explaining-the-stories.blogspot.com/2011/07/wesley-bloody-sneijder.html?spref=tw
Kort och gott handlar det emellertid om att Man Utd har en lönepolicy och en lönestruktur som man vill bevara, med risk för att den annars spårar ur och blir till en finansiell risk för klubben. En värvning av Sneijder medför lönekrav som hotar denna lönestruktur. Alltså tvekar Man Utd.
Klokt kan tyckas. Icke! säger herrar ideologiproducenter. Som istället tar Man Utds tvekan som intäkt för att Man Utd ”inte har pengarna”. Vilket Man Utd antydningsvis hade haft om det inte hade varit för Glazers.
Anti-Glazerismen har alltså på mindre än ett år gått från en kritik om att de länsat klubbens kassa (som visat sig vara felaktig) till i grund och botten en kritik av att de agerar ekonomiskt ansvarsfullt (de skulle förmodligen säga snålt).
Det kan kort och gott kallas för att flytta på målstolparna. Och de har inte ens haft tålamodet att vänta ut transferfönstrets stängning.
Logiken i resonemanget är därtill lika imponerande som om någon kommer fram till mig och säger att eftersom jag inte köper en hamburgare varenda dag så har jag inte råd att köpa en hamburgare. Att andra faktorer kan påverka mitt beslut, möjligen en oro för mitt midjemått, bortses ifrån.
Och det fiffiga är naturligtvis att det enda sättet jag kan ”bevisa” dem fel är genom att faktiskt köpa en hamburgare varje dag.
Det här alltså från samma kategori av personer som i andra politiskt korrekta sammanhang talar sig varma om ansvarsfullt ägande och finansiellt ansvarstagande inom fotbollen.
Personer som Andy Green med flera har byggt sig ett namn och ett varumärke på att framföra en ideologisk ståndpunkt. Vad de ägnar sig åt nu är att i eget intresse försöka bevara detta varumärke, inget annat.
Med andra ord gör de sig själva större än klubben.
Be Champions!!