När man pratar om Manchester så menar folk vanligtvis Stormanchester, Greater Manchester, ett område med 2,6 miljoner invånare uppdelade på tio olika stadsdelar: Bolton, Bury, Manchester, Oldham, Rochdale, Salford, Stockport, Tameside, Trafford och Wigan.
Ingen skulle få för sig att beskriva omgivningen som bildskön. 1842 kom Friedrich Engels till staden för att arbeta på en textilfabrik som ägdes av hans far. Två år senare, i The Condition of the Working-Class in England, skrev han:
“If any one wishes to see in how little space a human being can move, how little air – and such air! – he can breathe, how little of civilization he may share and yet live, it is only necessary to travel hither.”
Fyra år senare skrev han tillsammans med Karl Marx Det kommunistiska partiets manifest.
Men de tuffa förhållandena bidrog också till den kreativitet för vilken staden har blivit berömd, vilket inte minst gjort sig till känna inom såväl fotboll som musik. Det har genom åren utvecklats ett ordspråk: What Manchester does today, the rest of the world does tomorrow.”
:::
Idag möts Manchester på Wembley för att dra upp ridån inför säsongen som stundar och för att spela om the Charity shield.
Det är en match med många om och omen, och den har alla förutsättningar för att vara just indikativ för morgondagen och den kommande säsongen som helhet, som kommer att utvecklas till en tungviktsfajt mellan de båda Manchesterlagen.
:::
Henry Winter diskuterar matchens betydelse och konstaterar att den är så mycket mer än bara en halvt vänskaplig generalrepetition. Han pekar på många så kallade matcher i matchen.
Det råder förvisso ingen tvekan om att titeln som sådan, alltså själva Charity Shield, är tämligen meningslös. Men matchen som sådan är emellertid allt annat än meningslös. Den är laddad med mening och betydelse.
Det är en match båda lagen kommer att vilja vinna. Därför att det är en match som sätter agendan. Det är en match som sänder signaler. Därför att det är Man Utd på ena sidan och Man City på den andra.
:::
De senaste säsongerna visar tydligt Charity Shields indikativa betydelse för den kommande säsongen och ligastriden.
2005 stod Chelsea på toppen av sin förmåga och man besegrade Arsenal med 2-1 i Cardiff. Laget skulle därefter tämligen bekvämt vinna ligan säsongen 2005/06 och bli endast det andra laget i Premier Leagues historia som försvarat en ligatitel.
2006, återigen i Cardiff och återigen står Chelsea på planen, den här gången mot Liverpool. Men nu går det inte lika bra, Liverpool vinner med 2-1 och den här säsongen skulle det också visa sig att Man Utd blev för mäktiga för Chelsea och Mourinho i ligan.
2007 ställs för första gången, i en serie om tre gånger på fyra år, Chelsea och Man Utd mot varandra på Wembley i Charity Shield. Man Utd vinner på straffar och kniper därefter också ligan framför ögonen på just Chelsea. Två veckor senare vinner man också Champions League. Mot Chelsea. På straffar.
2008 möter Man Utd istället Portsmouth på Wembley. Även här går matchen till straffläggning som Man Utd vinner. Man Utd vinner därefter sin tredje raka ligatitel.
2009 återser Chelsea och Man Utd varandra i Charity Shield på Wembley, men den här gången med omvänt resultat. Matchen går återigen till straffar men den här gången drar Chelsea det längsta strået. Det skulle visa sig bli mönstret också i ligan som Chelsea tar hem med en poängs marginal.
2010 och – yes, you guessed it – Man Utd och Chelsea igen för tredje gången. En liten matchserie som Man Utd till sist tar hem med 3-1, efter att matchen avgjorts av Javier Hernandez som ansiktar in bollen. Man Utd skulle visa sig återta ligakommandot den här säsongen och Javier Hernandez skulle också visa sig ha en avgörande roll i det.
:::
Kommer trenden fortsätta eller brytas under 2011/12?
Det ska ju också sägas att det här är en väldigt modern trend. Mellan 1996 och 2005 så hände det till exempel inte en enda gång att det lag som vann Charity Shield också därefter vann ligan. Går vi hela vägen tillbaka till 1908, när Charity Shield introducerades, fram till 2005 så har bara 14 lag vunnit ligan efter att först ha vunnit Charity Shield.
:::
Symbiosen mellan de båda Manchesterlagen är tämligen intressant.
Man City andas och lever för att överträffa Man Utd, det är i grund och botten hela deras raison-d’être. Alex Ferguson själv å andra sidan poängterar det positiva för Man Utd med Man Citys seriösa utmaning och hur det håller laget taggat och liknöjdheten från dörren.
Vad som kan uppstå är en situation där två lag triggar igång varandra och hela staden till ett temporärt monopol av den engelska fotbollen. Kevin McCarra är inne på något liknande.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/aug/05/manchester-united-manchester-city
Något sådant har vi egentligen inte sett sedan 1980-talet, när Liverpool FC och Everton FC tog kommandot över engelsk fotboll och gjorde Liverpool till den engelska fotbollens epicentrum.
:::
Och de av er som gillar att läsa lite historia kan få ert lystmäte genom att läsa The Guardians Joy of Six-sammanställning över intressanta Charity Shield-matcher.
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2011/aug/05/joy-of-six-charity-shield
Charity Shield spelas fortfarande på Wembley, i England. Så mycket själ finns det i alla fall kvar inom den engelska fotbollen. Det finns saker som till och med Premier League inte säljer ut i första eller ens andra taget.
Möjligen för att klubbarna och supportrarna, den engelska fotbollens faktiska själ, snarare än den kommersiella ytfernissan, inte tillåter det.
…………………………………………………
TRANSFERKOLLEN
Wayne Routledge (Swansea, mittfältare) – Med beröm godkänd (+++)
Swansea värvar en kompetent spelare som kan tillföra bredd till det offensiva spelet. Någon större målskörd ska kanske inte Swansea förvänta sig från Routledge. Han är den ende spelaren som spelat för sju Premier League-klubbar utan att ha gjort ett enda mål i Premier League.
Costel Pantilimon (Man City, målvakt) – Godkänd (++)
Klart och tydligt en reservmålvakt bakom Joe Hart, men en fullt kompetent sådan med landslagsmeriter från Rumänien. Alltid svårt att värdera sådana här värvningar, men blir Hart skadad så är en bra back-up naturligtvis bra att ha.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Dramatiskt på många ställen runtom The Football League under gårdagen.
Både Millwall och Watford tappar 2-0-ledningar i slutminuterna mot Reading respektive Burnley.
Brighton vänder ett underläge mot Doncaster Rovers och vinner med ett avgörande 2-1-mål på tilläggstid. MK Dons, Port Vale och Plymouth svarar för enastående viktiga kvitteringar i slutminuterna mot sina respektive motståndare.
Ett stycke modern fotbollshistoria utspelades också på Kingsmeadow där AFC Wimbledon, för första gången i The Football League, mötte seriefavoriten Bristol Rovers. Den första halvleken präglades av nerver. Ett underläge med 0-2 hämtades upp och man hade kommandot när Brett Johnson fick hjärnsläpp inne i eget straffområde. Hands. Straff och 2-3.
Meriterande seger också för Southampton som tillbaka i The Championship mejade ner Leeds.
Mer om matcherna och helgens omgång i Linhems Football League-blogg. Idag spelas omgångens sista match mellan West Ham och Cardiff.
:::
Ja, jag vet att det formellt heter Community Shield nu för tiden. Men för mig kommer det alltid heta Charity Shield. Det kommer aldrig FA:s inkompetens kunna förändra.
Be Champions!!