Något av lagets och ägarnas ambition kunde bevittnas under den gångna helgen när det galaktiska Real Madrid kom på besök till Midlands för en vänskapsmatch, förvisso fick de ett par miljoner pund för besväret. Men det var en väl värd symbolisk handling för de thailändska ägarna.
Den thailändska familjen Raksriaksorn, som äger företagets King Power i Thailand, köpte klubben från Milan Mandaric för £30m i oktober. Och för de pengar de spenderat sedan dess så förväntar de sig naturligtvis omedelbar uppflyttning till Premier League.
:::
Mitt i denna thailändska buffé finner vi en svensk manager och före detta förbundskapten – Sven-Göran Eriksson.
Det är han som har fått uppdraget att förvalta thailändarnas order och Leicesters vidare öden. Stundtals förlöjligad i England, delvis av brittisk närsynthet och delvis av egen förskyllan, så är det här förmodligen hans sista chans att återupprätta ett skamfilat managerrykte.
Förutsättningarna är på en och samma gång väldigt gynnsamma som instabilt påfrestande. Å ena sidan tillgång till en för divisionen överlägsen resursbas. Å andra sidan också utsatt för den kravbild och den kortsiktighet från såväl fans som styrelse som dessa resurser medför.
Och uppdraget blir inte lätt i The Championship – som inte minst den här säsongen är en väldigt stark och oförutsägbar division.
:::
Den ledande frågeställningen för den här granskningen av Leicester City är följande: Vilka är egentligen förutsättningarna för Leicester City och för Sven-Göran Eriksson att ta sig till Premier League under den här säsongen?
:::
Som brukligt är i sådana här ”Jag är nyfiken”-bloggar så angriper jag frågeställningen utifrån tre aspekter som förhoppningsvis formar en sorts helhet: Ideologi, ekonomi och management.
…………………………………………………
IDEOLOGI
Leicesters ideologiska bakgrund är inte det minsta komplicerad att förstå sig på, det handlar om att ta sig upp till Premier League igen.
Ägarnas motivbild är inte mer komplicerad den och den är därtill tämligen bekant vid det här laget i Englands mindre och medelstora klubbar. Det är ett utländskt konsortium vars intresse huvudsakligen är affärsmässigt, med andra ord att generera vinst för dess deltagare.
I grund och botten är det här en thailändsk version av Venkys ägande i Blackburn. Familjen Raksriaksorn äger företaget King Power som driver en stor butikskedja i Thailand. Övriga sponsorer är Air Asia, den thailändska turistbyrån, ölproducenten Singha och Emirates Airline. Det är klart och tydligt att ägarna ser Leicester som ett marknadsföringsverktyg och som ett sätt att sprida sitt varumärke på den asiatiska marknaden.
Vänskapsmatchen mot Real Madrid ska inte minst ses i det ljuset.
Det medför naturligtvis också att ett misslyckande inte riktigt är ett alternativ, för i så fall blir det svårt för ägarna att få någon avkastning på sin investering. Vad mera är, det är förmodligen också tämligen bråttom. Vilket Sven-Göran Eriksson också förtydligar:
”They want to take Leicester into the Premier League and they want Leicester to stay there. It’s not just words. We have been very active in the market. The owners are in a hurry. If they wanted promotion last season, then of course they want it now.”
:::
EKONOMI
Leicesters supportrar är vana vid att se klubben i finansiella svårigheter. Efter att klubben flyttats ned från Premier League så befann sig klubben i administration i oktober 2002, som ett resultat av skulder härledda till byggandet av en ny arena, kollapsen av ett tv-avtal och höga lönekostnader.
2007 anlände den ambulerande klubbägaren Milan Mandaric till klubben och lovade framgång på planen såväl som en sund och stabil finansiell strategi: ”Returning the club to a position of financial and operational stability matched by a sustainable football model that will in turn springboard the club to Premiership status.”
Sedan dess uppgår Leicesters ackumulerade förluster till den skrämmande nivån av £33m, med förlustrekordet £14,2m under räkenskapsåret 2007/08.
På kostnadssidan är lönerna nyckelfaktorn. Förra bokslutet avslöjade att kostnaderna stigit med hela 30% och de har fortsatt stiga sedan dess. Men klubbens lönekostnader är ändå bara tillbaka på den nivå man befann sig 2008 och de är faktiskt lägre än vad de var 2005. Så klubbens spendering är inte utanför dess kontroll.
Problemet är att klubbens intäkter har fallit dramatiskt sedan man senast befann sig i Premier League och de därpå följande fallskärmsbetalningarna. På matchdagssidan ligger man tämligen bra till med en modern arena av Premier League-klass som drar in över 30,000 åskådare varje match. Men tv-intäkterna är inte i närheten av att vara desamma.
De thailändska ägarna är inte intresserade av att driva klubben med förlust, och då finns där i grund och botten bara två alternativ. Ett, sälja spelare, eller två, satsa på uppflyttning till Premier League där tv-pengarna finns.
Leicesters finansiella strategi har alltså blivit att dra på sig höga kostnader i nutid för att få tillgång till högre intäkter inom en snar framtid. Det är en riskfylld men en väl beprövad strategi inom modern engelsk fotboll. Leicester själva uttryckte det som ”retaining a strong football squad to fight for a promotion place limited the amount of sensible cost reduction we could enforce.”
Översatt i klartext: Vi kommer att överspendera på löner med förhoppningen att de teoretiskt bättre spelarna kommer att dra klubben upp ovanför uppflyttningsstrecket.
För att finansiera denna strategi behöver Leicester stödfinansiering från sina ägare, tydligt demonstrerat av dess negativa kassaflöde under den senaste femårsperioden. Genom lån från ägarbolagen har närmare £40m tillförts klubben vilket är uppsatt som en skuld, oroväckande nog 2,5 gånger klubbens årliga omsättning.
Det är med andra ord en betydande finansiell risk som Leicester City har tagit med sikte på Premier League.
Det betyder att Sven-Göran Eriksson förvisso har getts alla ekonomiska resurser han kan begära, men också att ett misslyckande inte är ett ekonomiskt alternativ. Han måste helt enkelt lyckas och lyckas snabbt.
:::
MANAGEMENT
Leicesters ambitioner har knappast hjälpts av den karusell som ägt rum på klubbens managerpost. Sven-Göran Eriksson är otroligt nog klubbens 15:e manager sedan 2004 och den nionde sedan 2007. Bland dem hittar vi två managers, Gary Megson och Paulo Sousa, som fick nio matcher på sig och en, Martin Allen, som fick fyra (!) matcher.
Erikssons kontrakt går ut efter den här säsongen så det blir ett väldigt naturligt tillfälle att utvärdera hans insatser och Leicesters projekt som lyckat eller misslyckat. Och med de förutsättningarna så har han gått all-in och hittills värvat nio spelare med fler spelarköp att vänta fram till månadsskiftet.
Med Kasper Schmeichel, John Pantsil och Paul Konchesky har Svennis förstärkt Leicesters försvar. Och värvningarna av Gelson Fernandes, Neil Danns, David Nugent, Lee Peltier och Michael Johnson kompletterar den offensive mittfältaren Andy King väl.
Andra spelare som sägs vara aktuella för King Power Stadium är Nicky Maynard och Cameron Jerome. Kvalitetsspelare båda två.
Sven-Göran Eriksson befinner sig alltså på någon form av hit and run-uppdrag, och vad som kommer att sättas på prov den här säsongen är framför allt hans organisatoriska förmåga, att få ihop många enskilda delar till en spelande enhet. Klarar han det så kommer förmodligen Leicester att lyckas nå Premier League. Misslyckas han så misslyckas också klubben.
Svennis gav prov på en sådan förmåga förra säsongen, när han lyfte laget från nedflyttningszonen till att under en tid vara med i jakten på playoff-platser. Laget föll däremot samman framåt vårkanten, vilket var något utav en besvikelse i och runt klubben. Men Svennis hade då ett dåligt utgångsläge som skydd. Det har han inte längre.
:::
En tydlig strategi för att nå Premier League. Tillgång till alla de ekonomiska resurser han kan behöva för att klara av uppgiften. Sven-Göran Eriksson har onekligen alla de förutsättningar han kan tänkas behöva för att se till att Leicester City spelar Premier League 2012/13.
Huruvida han lyckas är helt och hållet en managementfråga. Och däri ligger en utmaning såväl för klubben som för honom själv personligen. För Leicester att ge Eriksson det nödvändiga handlingsutrymmet. För Svennis att upprätta sitt något skamfilade rykte inom den engelska fotbollen.
:::
Leicester City är en klubb med stor potential, vilket är vad som attraherade de nya thailändska ägarna och vad som även attraherade Sven-Göran Eriksson, som hade följande att säga: ”The target for this club is to reach the Premier League, hopefully this year. If not this year, next year. I think the ambition of the club is fantastic. If they did not have that ambition, then I would not be interested.”
Och där ligger också något utav det kluriga för Leicester. Vad händer om man inte lyckas, om man inte når uppflyttning? Kommer Svennis att stanna kvar? Kommer de thailändska ägarna att vilja fortsätta täcka klubbens förluster om den blir kvar i The Championship?
Det är en riskfylld strategi att försöka spendera sig upp i Premier League. Men Leicester är också en klubb som står bättre rustad än de flesta. En stor egen arena, goda träningsanläggningar, och en bred fanbas. Där finns i grund och botten allt för att Leicester ska vara en Premier League-klubb.
Men finns där rätt management?
…………………………………………………
TRANSFERKOLLEN
Alex Chamberlain (Arsenal, mittfältare) – Godkänd (++)
Sett enskilt, visst är väl det här en bra värvning. En klart lovande engelsk offensiv mittfältare, mångsidig, inte tokigt dyr. Sett på det viset kanske den förtjänar något plustecken till. Sett som en del utav sitt sammanhang, Arsenals behov och spelartrupp. Not so much. Ännu en offensiv mittfältare alltså, var det verkligen vad Arsenal behövde? Okej, den här värvningen utesluter inte andra och mer betydelsefulla värvningar, men inte heller gör den Arsenal bättre som lag.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Roberto Mancini visade prov på bra management efter söndagens match på Wembley.
Han tvingade sina spelare att vara kvar på planen och bevittna och applådera när Man Utds spelare hämtade trofén och sina medaljer. En motiverande lärdom i konsekvenserna av en förlust, att det ska göra ont att förlora. För bränt barn skyr elden.
Jag tyckte också det var rätt onödigt av Wayne Rooney att efter matchen börja prata om att ”fotbollslektioner” delats ut. Samtidigt som det känns positivt med spelare som tar lokala rivaliteter på allvar.
:::
Ikväll avgörs Ligacupens första omgång, och Leicester har fått en tuff lottning borta mot Rotherham. Ett lag mot vilket man förlorade senast man möttes för något år sedan just i Ligacupen för övrigt.
TV-sända matcher är annars Leeds vs Bradford och, inte minst spännande, Nottinghamderbyt mellan Forest och Notts County. Eller The Brolly vs Mad Dog sett till managerkampen mellan Steve McClaren och Martin Allen.
:::
What the fock händer egentligen i London? Galna upplopp. Sett till fotbollen så är West Ham vs Aldershot inställd och i skrivande stund så är även landskampen mellan England och Holland i farozonen.
Okej för att storklubbarnas managers brukar göra allt de kan för att se till att deras spelare inte spelar några som helst landskamper, men det här var väl i alla fall några steg för långt även för dem?
Be Champions!!