Klubbens ambitionsnivå är given och tydligt formulerad: Att ta sig tillbaka till Champions League. Nu! Liverpools amerikanske ägare, John W Henry, har varit väldigt tydlig med att ett misslyckande att sluta bland de fyra första den här säsongen vore en djup besvikelse.
Liverpools och Kenny Dalglishs agerande under transferfönstret har samtidigt bjudit in till alltifrån mer eller mindre godvilligt gyckel om att det bara köps mittfältare till IKWT-färgade nonsensargument från annars respekterade tyckare om att ”Kenny will sort it out”.
Men vill vi försöka förstå Liverpool så måste det ställas bättre frågor än så.
:::
Två frågor framstår som särskilt relevanta så här några dagar inför säsongspremiären: 1) Hur kommer Liverpool egentligen att ställa upp sitt lag under säsongen?, samt 2) Hur kommer den här säsongen att gå för Liverpool?
:::
Hur kommer Liverpool ställa upp laget?
För att kunna besvara den här frågan på ett vettigt sätt så är det nödvändigt att utgå från vad som är lagets styrkor respektive svagheter. Det gäller att formera laget så att man får ut maximalt av sina styrkor samtidigt som man minimerar risken med sina svagheter.
Min första observation är att Liverpool har en lätt instabil och därtill tämligen tunn backlinje. Det kommer alltså vara helt nödvändigt för Dalglish att försöka skydda denna backlinje så mycket som möjligt. Detta betyder som jag ser det att Liverpool kommer behöva spela med två balanserande mittfältare framför backlinjen.
På de två positionerna har Liverpool i nuläget åtta spelare som kan se någon av dem som sin främsta plats på planen. Dessa är Lucas Leiva, Raul Meireles, Jordan Henderson, Jay Spearing, Charlie Adam, Christian Poulsen, Jonjo Shelvey och Alberto Aquilani.
En av dessa spelare behöver ha positionsspelet som sin främsta egenskap och Lucas Leiva är för mig därför given i laget. Henderson och Spearing kan också ta denna roll men är inte lika utvecklade i den.
Den andra spelaren behöver i större utsträckning också kunna slå ”the killer pass”. Flera spelare i Liverpools laguppställning passar in på den beskrivningen, mer specifikt Meireles, Henderson, Adam och Aquilani.
Där finns helt klart alternativt men där finns också ett rätt tydligt överflöd. Det är inte orimligt att tänka sig att spelare som Spearing och Shelvey går ut på lån samtidigt som det framstår som alltmer troligt att Aquilani till sist säljs även om hans pre-season imponerat. Flyttrykten har även omgärdat Raul Meireles under sommaren, och Poulsen framstår alltmer som en kasserad produkt.
Naturligtvis kan också andra spelare vid absolut behov fylla in på dessa platser. En del Liverpoolsupportrar kommer säkert lyfta fram Steven Gerrard här. Det skulle emellertid inte jag göra. Ja, han kan spela där, men positionering är inte hans forté och han är absolut inte världsklass på den positionen, till skillnad från den mer offensiva mittfältarrollen där han tillför överlägset mest värde till laget.
Min andra observation är att Liverpool måste ha som offensiv utgångspunkt att använda sig av både Luis Suarez och Andy Carroll. Det är två alltför värdefulla resurser för att bara använda en av dem åt gången, samtidigt som det reducerar den spelande anfallarens impact och gör Liverpools anfallsspel mer förutsägbart. Helheten av de båda på planen samtidigt är större än summan av dem spelandes var för sig.
Den som mest naturligt tar rollen som target man i ett sådant spelsystem är Carroll som är såväl stark som skicklig i bollmottagningen. Detta ger Luis Suarez möjligheten att sjunka tillbaka i planen i en Dennis Bergkamp-liknande roll för Liverpool, och på så vis kunna länka ihop mittfält och anfall. Därmed kan Liverpool få ut mest av uruguayanens teknik och speluppfattning utan att förlora dennes målskytte.
Därmed återstår två mittfältspositioner som det kan tänkas råda frågetecken om. Det är i ett sådant här spelsystem alltså fråga om de båda kanterna, vänstern och högern. På vänsterkanten finns först och främst två alternativ, Stewart Downing och Maxi Rodriguez. I mina ögon är Downing given som det första alternativet där.
Det betyder att det blir Steven Gerrard som tar positionen till höger på mittfältet, som därmed inte kommer ha lika mycket karaktären utav en ytter som är fallet på vänsterkanten. Detta stämmer även väl överens med Dalglish beprövade modell med ett ”snett” mittfältsspel där en av yttrarna tar mer centrala uppgifter. Den här rollen är även fullt möjlig för Jordan Henderson att ta.
Två lösa trådar hänger därmed i luften. För det första bristen på bredd i lagets offensiva delar. För det andra vad som då händer med Dirk Kuyt, som ju är en av inte bara lagets utan även ligans mest värdefulla spelare. De båda trådarna hänger som jag ser det ihop.
I de matcher där Kenny Dalglish ser ett behov av att täta till mer defensivt, toppmatcher på bortaplan exempelvis, ser jag som troligt att Kuyt istället tar en av yttermittfältsplatserna. Jag kan också föreställa mig att Dalglish kommer att betrakta och använda Kuyt ungefär som Alex Ferguson gör med Ji-Sung Park, som en ambulerande truppspelare som kan spela på mer eller mindre varenda position i lagets offensiva linje och som ger spelartruppen bredd och möjlighet till vila utan att för den sakens skull reducera lagets kvalitet.
Sammantaget ger det här Liverpool ett kompakt och svårforcerat mittfält som samtidigt täcker upp och skyddar en utsatt backlinje. Där finns kapacitet till bollinnehav, passningsförmåga och snabbhet som möjliggör att snabbt förflytta bollen från försvar till anfall. Anfallsspelet kombinerar tyngd och teknik och har en viktig mångsidighet.
:::
Hur kommer säsongen gå för Liverpool?
Uppställt och arrangerat ungefär på det sätt som jag skisserar ovan så är Liverpool ett riktigt starkt lag. Det är i mina ögon ett lag som definitivt har möjligheten att konkurrera om ligans fyra högsta platser och som kommer ha goda chanser att lyckas. Det är emellertid inte frågan, utan snarare är frågan vilket lag de då ska slå ut därifrån.
Jag ser inte att Liverpool ska slå ut något utav Man Utd, Man City eller för den delen Chelsea. Dels på grund av de värvningar som dessa lag har gjort under sommaren och dels på grund av själva kvaliteten på de spelare som dessa lag består av. Det betyder i praktiken att det finns en enda plats kvar att spela om, sådana är Premier Leagues hårda regler för europeisk kvalificering.
Tottenham är ett fjärde lag som konkurrerar om den fjärde platsen men jag tror helt enkelt inte att de har vad som krävs den här säsongen. När inte ens ett lags manager orkar uttrycka någon direkt tro på det egna lagets möjligheter så är det svårt att se dem överträffa sig själva. Dock har Tottenham fortfarande en stark spelartrupp, men Liverpool bör kunna distansera dem.
Därmed landar vi i vad som framstår som en ren shoot-out med Arsenal om den där Champions League-platsen, och det är kanske meningen att vara så med tanke på att de båda lagen ställs mot varandra redan i den andra omgången på Emirates.
Jag ser de båda lagen som tämligen jämnstarka i kvalitet, även om mycket så klart beror på vad som fortsättningsvis händer under Arsenals transferfönster. Men Liverpool är ett lag med momentum, och Arsenal är ett lag ur momentum, vilket talar till Liverpools fördel.
Liverpool har också fördelen av att helt och hållet slippa bekymra sig om europeiskt cupspel den här säsongen. Det ger dem möjlighet att vila spelare och komma hundraprocentiga till varenda ligaomgång. Arsenal kommer inte ha den möjligheten, försåvitt man inte snubblar på kvalsnöret mot Udinese och hamnar i den enda turnering som Arsene Wenger förmodligen skulle betrakta som mer ointressant än en gång Ligacupen.
Men det som jag tror i slutänden först och främst talar för Liverpool i den här kampen illustreras av följande citat av Kenny Dalglish: ”…the people who come to watch us play, who love the team and regard it as part of their lives, would never appreciate Liverpool having a huge balance in the bank. They want every asset we possess to be wearing a red shirt, and that’s what I want too.”
Liverpool har så här långt placerat sina resurser på fotbollsplanen. Detsamma kan inte sägas om Arsenal. Om det beror på Arsene Wengers ideologiska övertygelse eller styrelsens finansiella motiv är oklart. Förmodligen är det en kombination.
I grund och botten har naturligtvis Wenger en liknande inställning som Dalglish ger uttryck för, naturligtvis vill han ha laget så starkt som möjligt, men han har valt att hålla inne med den och foga sig efter styrelsen i en annan utsträckning än sin Liverpoolkollega. Arsenal är en klubb med resurser, men dessa omsätts inte i samma grad som i Liverpool på fotbollsplanen. Det kan i slutänden kosta laget mycket dyrt.
Jag är alltså benägen att tro att säsongen kommer gå bra för Liverpool.
…………………………………………………
TRANSFERKOLLEN
Romelu Lukaku (Chelsea, anfallare) – Berömlig (++++)
Väldigt bra värvning av en ung anfallare med enorm potential. En vettig värvning också utifrån spelartruppens åldersstruktur där Lukaku är en spelare som har potential att ersätta en spelare som Drogba när han lämnar klubben. Det som reducerar ett plustecken från värvningen är att Chelsea förblir ett väldigt framtungt lag, man har värvat anfallare utan att göra sig av med en enda.
Gabriel Obertan (Newcastle, mittfältare) – Godkänd (++)
Newcastle verkar jobba enligt en modell om att värva franska mittfältare, det här är den tredje bara den här sommaren. Obertan saknade mentaliteten att lyckas på Old Trafford men i Newcastle har han bättre förutsättningar att lyckas. I slutänden förblir det dock en spelare med fart och teknik men klart bristande beslutsförmåga.
Matthew Upson (Stoke, försvarare) – Berömlig (++++)
Strålande värvning av Stoke som är i behov av att förstärka bredd och kvalitet i försvarslinjen. De får en landslagsmeriterad mittback som tillför rutin, lugn och bollkontroll vilket kommer att lätta på trycket på Stokes defensiv. Stoke har etablerat sig i Premier League, den här värvningen signalerar ambitioner större än så.
Shane Long (West Brom, anfallare) – Godkänd (++)
Bra spelare men en underlig värvning av Roy Hodgson. Dels är det först och främst försvaret som West Brom behöver förstärka och dels så riskerar Shane Long och Peter Odemwingie, förra säsongens succéspelare, kannibalisera snarare än komplementera varandra. Long är heller inte en spelare man värvar som back up. Enda sättet värvningen är klok är om klubbledningen planerar casha in på Odemwingie.
Radosav Petrovic (Blackburn, mittfältare) – Med beröm godkänd (+++)
Intressant värvning av Blackburn av en mångsidig mittfältare från Partizan. Blackburn är i behov av en enhetlig och tydlig spelidé och en sådan börjar mer eller mindre alltid på mittfältet. Laget har också släppt till för många målchanser och Petrovics defensiva egenskaper bör kunna utgöra ett vapen mot det.
James McClean (Sunderland, mittfältare) – Underkänd (+)
22-årig mittfältare värvad från nordirländska Derry. Tämligen meningslös värvning av Steve Bruce då Sunderland redan har ett brett och bra sortiment just på mittfältet. Rent kvalitetsmässigt är det även tveksamt om McClean kommer kunna bidra med särskilt mycket.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Ligacupens första omgång
Sven-Göran Erikssons Leicester City vann övertygande sin match i första omgången av Ligacupen borta mot Rotherham med 4-1.
Leeds lyckades till sist i ett välspelat, intensivt och spännande Yorkshirederby avfärda Bradford, i vars mål svenske Oscar Jansson debuterade, med 3-2 efter att Bradford två gånger under matchen tagit ledningen. League Two-laget Shrewsbury skrällde stort borta mot Derby och vann med 3-2 efter att ha haft en tremålsledning i halvtid.
Andra skrällsegrar inkluderar Barnets 1-0-vinst borta mot Portsmouth. Barnsley förlorade hemma med 0-2 mot Morecambe. Och Hull gick på en 0-2-mina på hemmaplan mot League Twos förväntade slagpåsar Macclesfield.
Till dem kommer Ipswich som förlorade med 1-2 hemma mot Northampton, även de från League Two. Ett annat begravet Championship-lag är Coventry efter 1-3 borta mot Bury. Däremot är lag som MK Dons, Huddersfield, Brighton, Southampton och Middlesbrough samtliga vidare till den andra omgången som lottas ikväll.
Exeter kan för första gången på 18 år se fram emot en lottning av den andra omgången i en engelsk cup efter att ha besegrat Yeovil med 2-0.
Hela åtta matcher gick till förlängning.
Ett spännande Trentsidederby i Nottingham mellan Forest och Notts County tog sig till förlängning efter 2-2 vid full tid. Förlängningen skulle visa sig bli lika dramatisk. Lee Hughes gav Notts County ledningen med ett otagbart drömskott. Men mittbacken Wes Morgan kvitterade för Forest med matchens sista spark med ett skott som var minst lika vackert och otagbart det.
Nottingham Forest befann sig i underläge genom hela straffläggningen och Notts County hade även chansen att avgöra. Men två riktigt dåliga straffar av först Lee Hughes och därefter Neil Bishop avgjorde till Forests fördel.
Wycombe, Sheffield United, Leyton Orient och Carlisle vann även de sina straffläggningar.
På Turf Moor utspelades ett dramatiskt möte mellan Burnley och Burton Albion som slutade 3-3 efter 90 minuter. Väl i förlängningen så ökade emellertid Burnley tempot och tog bara några minuter på sig att gå fram till 5-3, vilket skulle ökas på med ännu ett mål fram till slutresultatet 6-3.
Ikväll spelas matcherna Bristol Rovers vs Watford och Oxford United vs Cardiff och den första omgången avslutas på torsdag med matchen Sheffield Wednesday vs Blackpool. Detta utöver onsdagskvällens uppskjutna matcher.
:::
Upploppen fortsätter i London och övriga England och inte bara veckans utan även helgens matcher befinner sig naturligtvis i farozonen som det ser ut.
Själv befinner jag mig i ett stadium av djup förnekelse vad gäller risken att det kanske inte blir någon Premier League-premiär den här helgen.
The Football League och Premier League kom igår med ett gemensamt uttalande. Vad gäller helgens matcher i London så kommer inblandade parter bedöma läget på torsdag. Övriga matcher menar man att det inte finns några skäl att tro att de inte ska kunna genomföras.
Be Champions!!