Wolves är något utav ett oskrivet kort inför den här säsongen. Under förra säsongen var man ett ystert men också märkligt fenomen, man slog vid upprepade tillfällen ligans topplag men hade märkligt svårt att ta de viktiga poängen mot rivalerna på tabellens nedre halva.
Om Wolves skulle lyckas vinna mot Fulham idag så är det första gången på länge som laget faktiskt vinner sina två första ligamatcher för säsongen. Det vore i sig ett tydligt tecken på att Wolves byggt vidare från de återkommande taktiska teman som utkristalliserade sig förra säsongen.
:::
Märkligt nog så betraktades Wolves försvar som en styrka under säsongen 2009/10, och de flesta menade även att lagets problem bestod i en oförmåga att göra mål.
I själva verket så hade Mick McCarthy vanligtvis använt sig av en defensiv 4-5-1-uppställning, där endast Kevin Doyle och Matt Jarvis deltog i anfallsspelet, och Wolves defensiva soliditet kom sig av hur väl laget skyddade sin egen backlinje snarare än på backlinjens kvalitet.
Defensivt visade Wolves prov på svagheter som vanligtvis karaktäriserar bottenlag. Man ger motståndarna alldeles för många målchanser, vilket till slut även resulterar i en alltför hög mängd öppna målchanser. Offensivt så var man effektiva när man väl fick läge, men man var även det lag i Premier League som skapade klart lägst antal lägen.
Men hur kan då säsongen 2010/11 sammanfattas?
:::
Taktisk obeslutsamhet
Wolves inledde säsongen med ett försök att spela en mer expansiv 4-4-2-uppställning. Det föll väl ut till en början när man slog Stoke i premiären, och gjorde mål i säsongens första åtta matcher, men vid mitten av oktober så var Stoke fortfarande den enda segern.
I mitten av oktober bytte Mick McCarthy tillbaka till sitt gamla beprövade 4-5-1-system i ett försök att få laget att vinna mer boll. Det taktiska återfallet lyckades till en början, och förde laget upp i mitten av tabellen för antal kortpassningar per match. Vilket, givet McCarthys preferenser för direkt spel, ter sig något överraskande.
Men resultaten avstannde ännu en gång och mot slutet av november så var det en sen kvittering mot Sunderland som fick McCarthy att återvända till 4-4-2 och att forma taktiken utifrån att försöka erövra bollen högt upp i planen. Med spelare som Doyle och Stephen Ward så hade man definitivt spelarmaterialet för en sådan taktik.
Med detta spelsystem så överraskade man flera motståndarlag. Bland annat slog man Chelsea med 1-0 hemma på Molineux. Men det tog inte lång tid för motståndarna att lista ut detta spelsätt och en rungande 0-3-förlust hemma mot Liverpool fick McCarthy att ännu en gång återvända till 4-5-1 inför ligans slutspurt.
:::
Negativ taktik
Ett annat återkommande tema under säsongen var en negativ taktik och en alltför markerad vilja att bara försöka försvara ett resultat. Inte sällan var det något som resulterade i sent insläppta mål.
Fulham, Tottenham, Aston Villa och två gånger om Man Utd lyckades göra sena mål på Wolves och det hände alltför ofta för att man bara skulle kunna betrakta det som en tillfällighet. Gör man till exempel en halvtidstabell för Premier League förra säsongen så slutar Wolves 11:a, sex placeringar bättre än de slutade i den faktiska sluttabellen baserat på 90 minuters spel.
Det fanns flera skäl till detta. Spelarna själva medger att de hade svårt att upprätthålla intensiteten under hela 90 minuter. Wolves mittfältare Karl Henry sammanfattar: ”We usually run so hard in the first half that you can’t do that for 90 minutes, especially against the top-quality sides.”
McCarthy kan också sägas ha bidragit till tendensen genom att göra negativa byten vid vissa nyckeltillfällen. Mot Newcastle på Molineux så bytte han ut Jelle Van Damme mot Ronald Zubar, som omedelbart orsakade frisparken på vilken Andy Carroll kvitterade. Mot Fulham i slutet av säsongen så plockade McCarthy ut Milijas för Mancienne i syfte att täcka upp bakåt, med följden att han knappt fick röra bollen och Fulham kvitterade.
:::
Defensiva brister
En statistisk sammanställning över förra säsongen illustrerar även indirekt Wolves defensiva svagheter. De befann sig som sagt högt upp i kortpassningstabellen, och man befann sig på offensiv planhalva mer än alla andra lag med undantag för Everton. Ändå så var det bara tre lag – West Brom, Blackpool och West Ham – som släppte in fler mål än Wolves.
Men vill man få mer anekdotiska exempel på Wolves bristfälliga defensiv så behöver man bara titta på den mängd stora misstag som gjordes under säsongen. Zubar mot Bolton, Michael Mancienne mot Birmingham, Richard Stearman och Stephen Ward mot Tottenham, Christophe Berra mot Wigan, Kevin Foley mot West Ham och George Elokobi mot Everton. Listan är lång och ingen försvarare kan anses stå över kritik.
:::
Offensiva tendenser
Offensivt var det tydligt att Wolves hade gjort sig alltför beroende av Kevin Doyle och Matt Jarvis. Det primära problemet uppstod när McCarthy tvingades gå tillbaka till 4-5-1 vilket ledde till att Wolves offensiv hot i princip reducerades till vad Jarvis på sin kant lyckades skapa i form av inlägg.
Något som motståndarna naturligtvis snabbt lärde sig, stoppar man Jarvis så stoppar man sannolikt bolleveransen in i det egna straffområdet, och Jarvis fick svårt att hantera den uppmärksamhet han därmed drog på sig.
Det offensiva schackdrag som McCarthy ändå vågade sig på under säsongens två sista matcher, förvånande givet hans nämnda försiktiga tendenser men förmodligen det som räddade Wolves kvar i Premier League, var att bänka Jarvis till förmån för Stephen Hunt och låta honom spela tillsammans med Steven Fletcher. Dessa båda producerade flertalet mål och assists i de sista matcherna och drog Wolves över mållinjen.
:::
Slutsatser och framtid
De gångna säsongerna har alltså Wolves haft svårt att bestämma sig för en given taktik, det har velats än fram och än tillbaka. Det har gjort att laget hamnat i något mellanland där vare sig offensiv eller defensiv riktigt håller måttet.
Viss statistik, framför allt då passningsstatistiken, tyder på att Wolves spelstil passar ett lag runt mitten av tabellen. Men med den taktiken hade man även svårt att bryta ned motståndarna och man misslyckades därför ta viktiga poäng i botten av tabellen.
Att Wolves besitter offensiva kvaliteter var tydligt mot slutet av förra säsongen, det gäller att våga spela ut dem utan att riskera alltför mycket defensivt. För att åstadkomma det måste Wolves förstärka försvaret så att behovet att skydda den minskar.
Under sommaren värvade Mick McCarthy försvararen Roger Johnson från Birmingham som omedelbart gick in som lagkapten. Det är en värvning som förstärker backlinjen fundamentalt, men som därför enligt bloggens resonemang förstärker Wolves inte bara defensivt utan även offensivt.
Frågan som återstår är i vilken utsträckning detta lyfter Wolves i tabellen.
…………………………………………………
Från gårdagens matcher
Krisen i Arsenal förvärrades i och med en svidande 0-2-förlust hemma mot Liverpool. Båda lagen var tämligen tama under matchen, inte för att Liverpool bryr sig som tog sina första tre poäng borta mot Arsenal sedan 2000. Arsenal går emellertid in i något som framstår som en ödesvecka med ännu en skada och ännu en avstängning.
QPR tog omedelbart efter veckans köp av klubben sin första seger för säsongen i Premier League. Och detta i vad som får anses som en av ligans tuffaste bortamatcher, mot Everton – som fortsätter sin tradition att förbrylla under inledningen av säsongerna.
Aston Villa och Chelsea tog planenliga segrar hemma mot Blackburn respektive West Brom. Swansea och Wigan delade på poängen i en svängig men mållös match.
Och i Wear-Tyne-derbyt visade sig Newcastle än en gång vara numret för stort för Sunderland, som var märkligt uddlöst framåt. Härlig krigaranda av Newcastle, men det var märkligt och oroande hur luften gick ur Sunderland när Newcastles ledningsmål kom.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Dagens andra matcher är Norwich vs Stoke och, i den (mycket) tidiga seriefinalen, Bolton vs Man City.
:::
Jermain Defoe var spelaren som missat flest straffar i Premier League under de senaste fem säsongerna – och han har missat fem straffar.
Snyggt plockat av er som visste det eller åtminstone befann sig i målområdet.
Be Champions!!