Så drar då Premier League igång igen under helgen med den fjärde omgången för säsongen. Vi går in till den här omgången med ett antal väldigt aktuella frågetecken hängandes framför flera av de inblandade klubbarna.
Sunderland har en tuff hemmamatch mot Chelsea och måste visa om deras problem med anfallsspelet var mer utav en tillfällighet än ett permanent problem. Tottenham å sin sida måste försöka hämta sig från en horribel säsongsinledning i en väldigt tuff bortamatch mot hittills obesegrade Wolves, ett lag som skapat märkligt stora problem för Tottenham under de senaste säsongerna.
Bolton å sin sida är ett lag som inför säsongen brottades med enorma problem med skador och anfallarbrist i spelartruppen. Premiäromgångens storseger mot QPR dolde möjligen dessa en aning, men därefter har det blivit två förluster mot i tur och ordning Man City och Liverpool. Nu har man möjligheten att på hemmaplan hitta tillbaka till sig själva mot Man Utd.
Och visst kändes det nästan som förutbestämt att Joey Barton i sin debut för QPR omedelbart skulle ställas mot gamla klubben Newcastle.
:::
Omgångens på förhand kanske mest tätspelade och symptomatiska match är den mellan Everton och Aston Villa på Goodison Park.
Det är en match mellan två lag med väldigt likartade utgångspunkter. Både Everton och Aston Villa har varit lag under den absoluta toppen som genom åren på sina delvis olika men också delvis lika sätt har jagat en plats i Champions League. Båda lagen kan sägas ha misslyckats med den långsiktiga ambitionen, ha tvingats till att sänka dessa ambitioner och som nu kämpar såväl för lagets framtidsanda såväl som plats på tabellens övre halva.
Jag har skrivit en hel del om både Everton och Aston Villa under den inledande delen av säsongen. Everton är ett lag i såväl organisatorisk som ekonomisk kris, där banken halvt om halvt tagit kontrollen över klubben och där supportrarna demonstrerar mot ägare och klubbledning. Aston Villa har sina problem, även om dessa framstår som mer under kontroll. Men lagets bästa spelare har sålts och supportrarna är allt annat än nöjda med tillsättningen av Alex McLeish som manager och vad de uppfattar som klubbledningens brist på ambition.
Såväl Everton som Aston Villa är nu två klubbar som i mångt och mycket baserar sina respektive framtidshopp på sina väldigt produktiva och välskötta ungdomsakademier. Det är också två lag som varit väldigt duktiga genom åren på att få fram unga talanger.
Säsongen har börjat i tämligen kontrasterande form för de båda lagen, även om de båda rent poängmässigt befinner sig runt mitten av tabellen.
Aston Villa är så här långt obesegrade, vilket är en rätt bra inledning, men har också spelat två 0-0-matcher – vilket tyder på problem med anfallet. Everton å sin sida ser rent spelmässigt ut att fortsätta sin tradition med väldigt svaga säsongsinledningar. Efter en hemmaförlust mot QPR i lagets ligapremiär så blev man därefter utspelade mot Blackburn på Ewood Park, men man lyckades ändå vinna matchen med en straff på tilläggstid. Är det möjligen ett gott omen för Everton?
Det är på sätt och vis möjligt att dela in den engelska ligan i några så kallade miniserier. I så fall spelar förmodligen Everton och Aston Villa inför säsongen i samma serie på nivån under de så kallade topplagen. Det här är ett väldigt intressant tidigt möte som kan ge en indikation dels på hur de båda lagen kommer att placera sig i denna serie, dels på lagens förutsättningar att hålla sig kvar på den nivån.
:::
Helgen har också något av en ödesmättad och profetisk betydelse för Arsenal som efter en närmast krisbetonad säsongsinledning och en katastrofal förlust på Old Trafford i förra omgången har genomgått en smärre metamorfos under landslagsuppehållet och transferfönstrets sista dagar.
Arsene Wenger gav sig ut på vad som i engelska media har beskrivits som en köprusch och ett kundvagnsrally. Fem nya spelare till laget under de sista dagarna av augusti har förvisso förstärkt laget, men är också att betrakta som något utav en kapitulation från de principer som Wenger själv tidigare lyft fram. Det var förvisso nödvändigt, men jag är inte helt övertygad om att det hänt om inte laget förnedrats på Old Trafford. Möjligen var detta molnets guldkant, och storförlusten på så vis något som på längre sikt var till nytta för Arsenals säsong som helhet.
Med ett flertal nya spelare i laget, efter ett så punkterande resultat och med ett två veckor långt landslagsuppehåll som mellanspel så är det väldigt lätt att betrakta helgens hemmamatch mot Swansea som något utav en nystart på säsongen.
Vad man kan säga är att det går att betrakta på två sätt. Å ena sidan så är det en hemmamatch mot ett av ligans nykomlingar och förväntade bottenlag, det är naturligtvis en match som borde kunna ge Arsenal en rätt bekväm ”felmarginal”. Å andra sidan så är det därmed också en match som onekligen ”måste vinnas”, här finns inga ursäkter och allt annat än en vinst kommer att betraktas som en fortsättning på lagets kris och som ett bevis för att Wengers åtgärder i augusti inte burit frukt.
Det är inte nödvändigtvis ett optimalt utgångsläge för ett förväntat topplag med sargat självförtroende och ett antal nya spelare som ska spelas in i laget. Och Swansea är heller inte ett lag som ska underskattas.
:::
Wigan har verkligen inte en match som ”måste vinnas” den här omgången när de beger sig till Etihad Stadium för att möta det lag som förmodligen imponerat allra mest under säsongsinledningen – Man City.
Det känns kanske ändå som ett skönt avbrott för Wigan som inlett Premier League med tre raka matcher mot ligans nykomlingar, tillika något av väldigt tidiga ”ödesmatcher” i ligans nedflyttningsstrid. Från den striden kom man ändå hela och rena, med fem poäng på tre matcher. Nu väntar en helt annan typ av match och det ska bli intressant att se hur Wigan presterar i en sådan situation.
Vid sidan av planen befinner sig Wigan också vid någon form av vägskäl. Det har inte värvats i någon större utsträckning ens efter att laget förlorat Charles N’Zogbia till Aston Villa, och trots att spelartruppen är i tunnaste laget. Flera av lagets viktigaste spelare befinner sig även på sista året av sina kontrakt och klubben sägs i dagarna förbereda nya kontraktsförslag för dessa spelare. En risk är så klart att dessa spelare är ovilliga att binda sig till en klubb när de inte är säkra på fortsatt Premier League-status, och att denna oklarhet påverkar laget negativt på planen.
Har Wigan gjort ett misstag som väntat med att förhandla nya kontrakt med sina spelare, eller är det ett medvetet beslut i syfte att möjliggöra kraftiga och omedelbara kostnadsnedskärningar utifall klubben åker ur Premier League och dess intäkter därmed sjunker drastiskt?
Oavsett vilket så accentuerar det känslan av detta som något utav en ödessäsong för Wigan.
:::
Ligan är bara tre omgångar gammal. Ändå är känslan redan nu, i den fjärde omgången, att vi kan börja få vissa indikationer på hur säsongen kommer att arta sig för närmare hälften av lagen. Kommer den bli fågel, fisk eller mittemellan?
Kanske ger oss helgen ett svar.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Blackburns supportrar har tydligen, i ett spektakulärt missriktat uttryck av ilska och frustration, skickat ett öppet brev till Venkys och bett dem göra sig av med Steve Kean som manager.
Man kan säga att det puttrar av konflikter lite överallt bland Premier Leagues alla klubbar.
Be Champions!!