Det är en svår tid för Arsenal och Arsene Wenger, till vilket flera faktorer väger in. Klubben befinner sig i en längre tendens av nedåtgående resultat och tabellposition. Inledningen på den här säsongen är klubbens sämsta under Premier League-eran och många år därutöver.
Den här sommaren har sett laget försvagas samtidigt som den egna planeringen framstått som minst sagt bristfällig. Sammantaget har detta lett till att Wengers position har börjat ifrågasättas alltmer, för i stort sett första gången under hans 14 år i klubben, och röster höjs om att han borde lämna klubben.
Replikerna låter sällan vänta på sig. En del lyfter fram allt bra han har gjort för Arsenal genom åren. Men kort därefter kommer le coup de grâce, argumentet som är tänkt att döda all fortsatt diskussion:
Vem skulle kunna ersätta Arsene Wenger?!
Alex Ferguson själv gick i bräschen för denna falang i samband med att de båda lagen möttes för snart tre veckor sedan: ”I would like to know who is going to replace him. The work he has done in the 15 years he has been at the club is the best in Arsenal’s history.”
Frågan som väcks för mig är om detta stämmer: Är Arsene Wenger verkligen oersättlig som manager i Arsenal?
:::
Mitt spontana svar är nej, som grundas på principen att ingen egentligen är oersättlig i något sammanhang. Alla kan bytas ut.
Vad de som påstår att Arsene Wenger är oersättlig egentligen menar, skulle jag tro, är att det är omöjligt att byta ut Wenger utan att samtidigt förändra Arsenal i grunden. Det är kanske fallet, men samtidigt så borde det vara ställt bortom allt rimligt tvivel att Arsenal skulle må bra av i alla fall viss förändring.
Och i så fall måste slutsatsen bli att Arsene Wenger inte är fullt lika oersättlig längre, det är bara en fråga om hur villig man är att acceptera förändring. Då är frågan istället om någon annan kan genomföra en sådan förändring bättre än Arsene Wenger?!
:::
Det jag tycker många missar, när de diskuterar Arsene Wenger och en önskelista med tänkbara ersättare, är att de enbart diskuterar deras individuella egenskaper utan att ta med i beräkningen det organisatoriska sammanhanget.
Närmare bestämt att Arsene Wenger har befunnit sig 14 långa år i klubben och byggt upp den i sin avbild.
Den som ska ersättas är med andra ord inte bara coachen Arsene Wenger, utan hela dennes relation till Arsenal, hans stora förtroendekapital och hans därmed omfattande handlingsutrymme.
Man kan hävda, i vissa enskilda fall kanske till och med framgångsrikt, att andra managers eventuellt besitter bättre individuella egenskaper. Men de kommer ändå aldrig att kunna utföra uppdraget med samma auktoritet och handlingsfrihet som Wenger, eftersom de saknar dennes förtroendekapital i klubben och gentemot supportrarna.
Kort sagt, ingen annan skulle ha kunnat göra en dylik säsongsinledning som Arsenal nu stått för och samtidigt kunna sitta så stabilt som Wenger nu ändå gör. Svaret på frågan är alltså att det är ytterst tveksamt om någon annan egentligen kan genomföra en nödvändig förändring bättre än Arsene Wenger.
Huruvida Arsene Wenger själv är intresserad av att genomföra en sådan förändring hänger fortfarande i luften.
:::
Om slutsatsen alltså är, att Arsenal är i behov av förändring, och att få om någon manager skulle kunna genomföra en sådan förändring bättre än Arsene Wenger, baserat på dennes position i klubben, så måste man ändå komma fram till att Wenger gjort sig mycket svårersättlig i Arsenal.
Frågan man kanske då bör ställa sig är: Är detta bra för Arsenal?
I rent organisationsanalytiska termer skulle man kunna konstatera, något förenklat, att Arsene Wenger har skapat en solid maktbas i klubben och investerat omfattande i dess humankapital, men i betydligt mindre omfattning i dess strukturkapital. Klubbens kompetens är med andra i stor utsträckning personbunden, snarare än institutionaliserad.
Organisationer med den fördelningen mellan humankapital och strukturkapital gör sig väldigt känsliga för personalbyten, då det medför att de tappar kompetens och kvalitet i alltför hög utsträckning.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att Arsenals relativa personbundenhet till Arsene Wenger reducerar och begränsar klubbens strategiska handlingsalternativ. Det gör också klubben extra känslig vid det tillfälle när Arsene Wenger till sist med nödvändighet ändå måste lämna managerposten.
Den organisatoriska kostnaden att ersätta Arsene Wenger vore alltså alltför hög för Arsenal. På något längre sikt skulle Arsenal förmodligen vinna på att försöka åtgärda denna obalans. Som ett första steg skulle man kunna överväga att anställa en director of football eller liknande.
:::
Syftet med bloggen har varit att analysera managersituationen i Arsenal utifrån ett organisatoriskt perspektiv, och det ska lyftas fram att jag inte berör huruvida Arsenal bör ersätta Arsene Wenger eller ej.
Det är nämligen en fråga som är relaterad till mer fotbollsideologiska frågeställningar, eller till andra mer övergripande frågor om hur det egentligen är ställt med klubben. Frågor som kort och gott kan sammanfattas med rubriken, vad vill man med Arsenal?
Och den frågan känner jag mig synnerligen olämpad att försöka svara på.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Och under dagen släpper även Arsenal sitt bokslut. Vilket förmodligen kommer resultera i ännu en banbrytande övning i att på samma gång säga ”titta, så mycket pengar vi har!” som man i andra sammanhang beklagar sig över att man inga pengar har.
Men någon någonstans blir ju rikare av det, det kan vi vara helt förvissade om. Frågan är hur många som blir gladare.
Be Champions!!