Det som är berättigat i kritiken mot Man City har, som jag ser det, att göra med dess effekt på pris- och lönebildningen i hela det engelska fotbollssystemet, där det fenomen som Man City representerar har skapat en bubbla som lett till skuldsättning och ekonomisk insanitet bara för klubbar att överleva på sina nuvarande nivåer.
I den andra vågskålen läggs inte sällan att Man Citys framväxt som en engelsk och europeisk toppklubb gör fotbollen mer intressant och spännande. Grejen är ju att jag absolut håller med om det argumentet också, absolut har fotbollen blivit mer spännande med Man City som en ny utmanare. Och självklart har det ett värde.
Ingen människa kan säga att den här engelska ligasäsongen nu hade känts lika fräsch och spännande om inte Man City hade varit med i leken.
:::
Sedan finns det naturligtvis de som inte först och främst är intresserade av att fotbollen blir mer intressant och spännande. Det handlar självklart om de redan etablerade klubbarna. Kvällens motståndare i Champions League, Bayern München, är definitivt bland dem. De ser den typ av klubb som Man City är som ett hot mot deras egen sportsliga och kommersiella ställning, och driver kraftfullt fram UEFA:s regler om financial fair play för att förhindra dem i framtiden.
Det är naturligtvis en väldigt bekväm inställning för Bayern att ha. Här har vi en klubb som har ett i praktiken regionalt monopol på sin hemmamarknad, som ekonomiskt är Europas största. De är, som enda klubb i Europa, ekonomiskt och, när de så vill, sportsligt överlägsna på sin hemmaplan. Med hjälp av de nationella reglerna för ägande av fotbollsklubbar i Tyskland, aktivt framlobbade av Bayern, så har denna nationella ordning ristats i sten för all förutsebar framtid.
Självklart har Bayern München därmed en närmast unik konkurrensfördel inom europeisk fotboll, en fördel som skyddas av financial fair play-reglerna. Ingen ska inbilla mig att Bayern driver detta för fotbollens bästa. De driver det för sitt eget bästa och i sina egna intressen.
:::
Viljan att reglera bort konkurrens, istället för att faktiskt besegra den på marknaden eller i det här fallet fotbollsplanen är universell och väldigt vanlig i samtliga branscher. Fotbollen är inte unik på så vis. Men det ligger enligt mig inte riktigt i fotbollens eller idrottens anda.
Här finns också en geopolitisk aspekt vad avser Englands relation till övriga Europa. Engelsk fotboll har alltid sett med relativ misstänksamhet på den kontinentala fotbollen och hur den är organiserad, och denna misstänksamhet har naturligtvis därmed gjorts ömsesidig. Det är ingen tillfällighet att udden framför allt är riktad mot England med denna nya reglering, trots att fotbollsklubbar med ekonomiska problem är ett oerhört vanligt problem i de allra flesta länder.
För mig är emellertid inte det här problemet europeiskt, och fordrar inte europeisk reglering. En europeisk reglering, som UEFA nu planerar införa, adresserar heller inte den allra största delen av problemet, utan påverkar bara de klubbar som planerar delta i europeiskt cupspel.
Europeisk reglering kommer också ha svårt att ta hänsyn till nationella skillnader. Italienska och spanska klubbar, exempelvis, är inte nödvändigtvis mindre ”finansiellt dopade” än vissa engelska klubbar, men de är det på ett annat sätt som reglerna, med all säkerhet säger jag, inte kommer att kunna effektivt adressera.
Problemet är med andra ord nationellt och måste alltså lösas på nationell nivå, genom nationella regler som kräver finansiell ansvarsfullhet för att klubben ska få behålla sin proffslicens och delta i det inhemska ligaspelet. Först då kommer man åt problemet i sin helhet. Inte som nu, när man på europeisk nivå inför väldigt arbiträra regler om varifrån klubbarnas pengar får komma, vilket mest kommer leda till övningar i kreativ bokföring.
Enligt mitt sätt att se på det är den europeiska financial fair play-regleringen föga mer än ett skolboksexempel på organiserat hyckleri.
:::
Det hycklas på klubbnivå. När t ex Chelsea pratar om finansiellt ansvarstagande och fair play-regler så bortser man bekvämt från att det var på exakt samma sätt som man själva etablerade sig som europeisk toppklubb. Bayerns hyckleri har vi redan tagit upp. Från italienska storklubbar hycklas det inte mindre när man håller i åtanke att det var de som i princip uppfann hela fenomenet med rika sugardaddy-ägare som dammsög upp världens alla fotbollstalanger.
Det hycklas från UEFA. UEFA kritiserar klubbar och nationella ligor för att inte ta finansiellt ansvar och rubba konkurrens, när det först och främst är UEFA självt, med eget vinstintresse i grunden, som genom Champions League har skapat det monster som verkligen har skapat en ekonomisk överklass inom europeisk fotboll, och genom dess snedvridna intäktsfördelning har skapat de incitament som lett till projekt som Chelsea och Man City och ett finansiellt hasardspel inom europeisk fotboll inriktat på att ”nå Champions League”.
Det hycklas också från supportrar som kritiserar lag som Man City för att vara köpelag, och dylika nedsättande adjektiv, samtidigt som man pratar om att den egna klubben ska värva än den ena och än den andra stjärnspelaren, allt som oftast utan någon som helst tanke på de ekonomiska förutsättningarna. Vad supportrarna har problem med är egentligen inte att Man City köper spelare, utan att det är Man City som köper spelare.
:::
Man City är inget problem, Man City är helt enkelt ett nytt fenomen och en ny utmaning inom den engelska och europeiska toppfotbollen. Fotbollen är en form av kombinerad evolution och kapprustning, där varje vapen leder till skapandet av ett motvapen.
Man City har skapats mot bakgrunden av en etablerad fotbollsordning i England och i Europa. Det är först och främst ett fotbollsprojekt. De farhågor som nu riktas mot Man City riktades en gång i tiden mot Chelsea, och de farhågorna visade sig i stor utsträckning vara överdrivna. Chelsea uppnådde kortsiktig dominans, men hämtades därefter in. Chelsea skapade ett nytt fotbollslandskap, men konkurrenterna anpassade sig och utvecklade nya motmedel för att dominera även detta nya landskap.
Det fina i den processen var att den ägde rum på fotbollsplanen.
Klubbar som Man City och Chelsea ska inte regleras bort. De ska ges chansen på fotbollsplanen, och de ska besegras på fotbollsplanen. Det är det perspektivet jag anser att man måste ha som etablerad fotbollsklubb och konkurrent till dem. Att tvinga bort dem med politik och lagstiftning är emellertid en ojämlik och smutsig process. I det avseendet är en kamp på fotbollsplanen långt mycket mer meritokratisk och i sportens anda.
:::
Kvällens match i München mellan Bayern och Man City kan alltså betraktas utifrån fotbollspolitiska termer – en match mellan en gammal fotbollsordning och en idé om en ny.
Mer konkret är det emellertid en rätt viktig och betydelsefull match för balansen i vad som beskrivits som den här säsongens Grupp Av Död i Champions League. För Man City är läget kanske särskilt problematiskt efter det att de bara lyckats få oavgjort på hemmaplan i första omgången. En förlust ikväll och läget ser helt plötsligt lite mörkt ut för dem, och skulle förmodligen betyda att de är tvingade att vinna i Neapel senare i höst.
Matchen ikväll blir sannerligen inte lätt, men Man City har definitivt kapaciteten att vinna den. Hur som helst har Man City inte råd med sådan defensiv naivitet i den här matchen som man visade upp i den första matchen mot Napoli.
Frågan är kanske om man den här gången klarar av att hantera pressen. Och om man kan ge det organiserade hyckleriet den metaforiska käftsmäll det förtjänar.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Tydligen spelar Man Utd hemmamatch mot Basel ikväll också, har jag hört berättas.
:::
Ujujuj, McDonald’s presenterar ny meny, Big Double Beef. Lunch strax – get in my belly!
:::
Alex Ferguson har precis riktat en välplacerad bredsida mot TV-bolagens makt över Premier Leagues spelschema, och klubbarnas enligt honom för låga andel av intäkter för sålda rättigheter. Men å andra sidan, med fantastisk tv av det här slaget så kan man ju bortse från sådana petitesser.
Be Champions!!