Sedan dess har historien tagit alltmer bisarra vändningar. Roberto Mancini gick tidigt ut och förklarade att Tevez aldrig skulle spela för Man City igen. Tevez själv uttalade sig först utan ånger bara för att någon dag efter matchen hävda att han blivit missförstådd. Daily Mail har sedan dess anlitat läppläsare som bekräftat Mancinis version.
Man City har vidtagit disciplinära åtgärder mot Carlos Tevez, bland annat genom att stänga av honom i två veckor, vilket är det maximalt tillåtna straffet av det slaget. Han har även blivit tillsagd att komma in för ett internt förhör om vad som egentligen hänt.
Det är lätt att förvånas, men när det gäller Carlos Tevez finns kanske inga bra skäl att förvånas då kontroverser och disciplinära problem har förföljt honom under hela hans karriär. Av de fem klubbar han representerat genom karriären så är det bara moderklubben, Boca Juniors, som inte fått uppleva hans sämre sida.
Det något extrema greppet att vägra spela är inte heller det någon nyhet för Tevez. Corinthians fick uppleva det sommaren 2006 när Tevez uppenbarligen ansåg det vara dags att byta upp sig till europeisk fotboll. I West Ham fick han ibland för sig att lämna arenan i förtid och var benägen till utbrott. Mot slutet av sin tid i Man Utd ägnade han sig åt demonstrationer på planen i riktning mot en klubbledning som han menade inte uppskattade honom.
Inte heller i Man City är det här något nytt beteende. Carlos Tevez har ägnat i princip hela det senaste året åt att förklara sin ovilja att fortsätta spela för Man City, och att bo kvar i Manchester. Hans tid i klubben har präglats av ständiga småbråk och konflikter med såväl Roberto Mancini som Man Citys klubbledning.
Vad man kan fundera på, för att få någon klarhet i historien, är vad som driver de inblandade parterna, och vad som är rimligt att förvänta sig kommer att hända med Carlos Tevez och Man City i framtiden.
:::
Vad driver Carlos Tevez?
Den vanliga men kanske också något simplistiska bilden som målas av Carlos Tevez är som en av den moderna fotbollens legoknektar, en symbol för girighet och en bristande känsla av lojalitet. Det kanske var fallet tidigare, men det är svårt att tänka sig att så längre är fallet. Helt enkelt för att Tevez näppeligen kan förvänta sig att hämta hem en högre lön någonstans än vad han redan gör i Man City.
Mitt sätt att förstå Carlos Tevez är istället att han drivs av en form av missriktad stolthet, eller en form av högmod. Det må vara något av kulturell kliché, men där finns en pågående strävan efter vad som grovt, och accentuerat med hjälp av raspig röst och affektiva handgester, brukar sammanfattas med begreppet ”respekt”. I grund och botten finns där alltså ett hävdelsebehov.
Det är ett mönster som följer Tevez genom karriären. Hans humörsvängningar i West Ham följde hans roll i laget. Personer med insyn i Man Utd har talat om hur Carlos Tevez kände sig hotad när klubben värvade Dimitar Berbatov, vilket föranledde att han lämnade klubben. Där skötte han sig emellertid, i grova drag, men där var det också uppenbart, rimligtvis också för honom själv, att han inte var klubbens lysande stjärna.
I Man City var allt frid och fröjd så länge han var lagets odiskutabla stjärna. Men inte är det någon slump att de stora problemen började uppdagas ungefär samtidigt som klubben värvade Edin Dzeko och har exploderat nu med värvningen av Sergio Agüero och i och med att Tevez själv inte längre kan känna sig säker på en plats i laget.
Tevez ständiga spel för fansen ska också betraktas i detta ljus. Han kan göra sig ovän med klubbledningar och managers, de är ändå bara auktoriteter och är man uppväxt i Buenos Aires Fuerte Apache så har man förmodligen ändå väldigt lite förtroende för auktoriteter, men med fansen (”folket”) försöker han alltid hålla sig väl och han uttalar sig förvånansvärt ofta, även för en professionell fotbollsspelare, i just det syftet.
Men där får man också konstatera att han drivs av en form av naivitet, eller dumhet om man vill uttrycka sig hårdare. För att låna ett engelskt uttryck så har han druckit ur den källan för många gånger.
Under sin tid i England så har han förmodligen heller inte förstått sin publik. För om han tror han kan vinna en kamp med Ferguson om Man Utd-supportrarnas uppskattning så bedrar han sig grovt. Likaså om han tror sig kunna sälja in till Man Citys supportrar det kloka i att vägra spela för laget, även om tanken kanske just där inte var så långsökt då en alltför vanlig reflexmässig reaktion från dem var att media bara hittade på historien. En uppfattning som däremot dog så fort Roberto Mancini bekräftade vad som hänt.
Carlos Tevez är en karaktär som drivs av en missriktad form av personlig stolthet. Men, som han är på god väg att till sist upptäcka, så går stolthet allt som oftast före fall.
:::
Hur tänker Man Citys klubbledning?
Det här ärendet kan ju omöjligtvis komma som en blixt från klar himmel för Man Citys klubbledning. Carlos Tevez ville lämna klubben redan i somras, men Man City höll fast vid sitt väldigt höga utgångspris, och prisade däremd ut alla tänkbara köpare som inte hade möjlighet att möta såväl köpesumma som Tevez egna höga lönekrav.
Man skulle kunna betrakta detta som en form av dumsnål girighet. Trovärdiga rapporter gör gällande att Man City totalt plöjt ned en bra bit över £40m när man köpte Carlos Tevez för några år sedan. En tanke är att man alltså ville minimera egen förlust. Ett beslut som i slutänden förmodligen kommer visa sig som en ännu sämre affär, i och med att Carlos Tevez återförsäljningsvärde, och nu också Man Citys förhandlingsstyrka, har sjunkit likt en sten.
Men även här kan agerandet kanske bäst beskrivas som produkten av en form av stolthet. Man Citys projekt går ut på att bygga upp sig själva, i sin egna och i omvärldens uppfattning, som en storklubb, den imagen har tillåtits ta överhanden. Och storklubbar säljer helt enkelt inte sina storstjärnor, i alla fall inte med förlust och definitivt inte till reapris.
Ungefär så måste Man Citys klubbledning rimligtvis ha resonerat när de i somras valde att behålla en spelare i klubben som vid ett flertal tillfällen inte bara uttryckt att han ville lämna klubben, utan också utmanat Roberto Mancinis auktoritet.
:::
Vad ligger bakom Roberto Mancinis agerande?
Mitt i denna virvelvind av missriktad stolthet befinner sig Roberto Mancini, Man Citys manager, och i grund och botten den ende som kan anses ha hanterat situationen som helhet med någon form av pragmatism och tanke om good management. Han var snabb och tydlig med att konstatera att Carlos Tevez aldrig skulle spela för Man City igen, och han gick därmed även all-in med sin personliga auktoritet och trovärdighet.
För detta fick han rätt omgående stöd av Alex Ferguson, och det fanns helt klart goda skäl till det. Även om Diego Maradona såg sig tvungen att ge opåkallad kritik till Ferguson för att, enligt Diego, opåkallat ha kommenterat situationen. Men Ferguson gav stöd till en utsatt managerkollega, och till idén att det är managern, snarare än prestige- och stolthetsdrivna klubbledningar och spelare, som är viktigast för en klubbs långsiktiga framgång.
Roberto Mancinis relation till Carlos Tevez har helt och hållet drivits av pragmatism och vad han ansett legat i lagets intressen. När han kom till Man City så var Tevez lagets lysande anfallsstjärna, den vars målproduktion klubbens ambitioner vilade på. Mancini tolererade då Tevez utbrott och använde sig av olika knep för att hålla honom rimligt nöjd, bland annat med tricket att ge honom lagkaptensbindeln.
Vad Mancini emellertid gjorde samtidigt var att inleda en process att minska Man Citys beroende av Carlos Tevez. Spelare som David Silva och Mario Balotelli värvades, därefter Edin Dzeko och nu även Sergio Agüero. Resultatet har sakta men säkert blivit att Mancini har förändrat maktförhållandet i klubben, så att ingen ensam spelare kan ha en starkare förhandlingsposition i klubben än dess manager.
Det är inte en orimlig tanke att Carlos Tevez så här i efterhand har insett att det är just vad som skett, och att det kanske mer än något annat är vad som föranlett hans reaktion och demonstration.
För Carlos Tevez status i laget har onekligen sjunkit. Med spelare som Silva, Dzeko och Agüero så har onekligen Man City en offensiv uppställning i sin startelva som klarar sig bra också utan Carlos Tevez. Och även om varje spelartrupp på den här nivån har ett behov av kvalitativa avbytare, impact subs, så är förmodligen Mario Balotelli bättre lämpad för just den rollen än Carlos Tevez, som tvärtom har en historia av att inte klara av den rollen.
Roberto Mancini har med andra ord spelat sin pokerhand väl. Både vad avser den mer machiavelliska maktkampen och dragkampen mellan klubbledning och spelare, i vilken han hävdat och cementerat managerns betydelse, men också i det större perspektivet att göra Man City som fotbollslag bättre och på sikt starkare.
Mycket mer än så kan man inte begära av en manager.
:::
Vad händer framöver?
Det mesta av diskussionen hittills har handlat om hur Man City egentligen skulle gå tillväga med Carlos Tevez. Klubbens ägare har gett sitt stöd till Roberto Mancini och klubben har inlett en disciplinär process mot spelaren. Det spekuleras i att Man City undersöker möjligheterna att kort och gott sparka spelaren.
Det framstår emellertid inte som något särskilt trovärdigt alternativ. Varför skulle Man City belöna Carlos Tevez agerande med att ge honom den finansiella fördel det skulle innebära för honom att gå som fri transfer? Kanske för att bli av med en tung lönepost, men samtidigt frånsäger man sig då även en reducerad försäljningssumma, samtidigt som man bara tjänar in fyra månadslöner.
Mer troligt är med andra ord att man väljer att behålla hans kontrakt för att därefter sälja honom i januarifönstret. Naturligtvis kommer inte Man City kunna få ett lika högt försäljningspris som de hade fått om de istället valt att sälja honom nu i somras. Dels har de gjort sitt eget förhandlingsläge närmast omöjligt, dels har Tevez agerande naturligtvis också skadat honom själv.
Men vilka klubbar skulle då kunna vara aktuella för Carlos Tevez?
Corinthians var ett prominent rykte under sommaren, men det föll då på att den brasilianska klubben inte kunde finansiera affären och känslan är ju att de skulle få problem med detta också med ett reducerat försäljningspris. Särskilt som jag betvivlar att Carlos Tevez är särskilt benägen att reducera sina löneanspråk.
I England har Carlos Tevez gjort sig helt omöjlig. Det finns inte en enda engelsk klubb som skulle vara villig att ta Tevez till klubben efter dennes eskapader i såväl Man Utd som Man City.
Spanien hade kunnat vara ett alternativ. Men José Mourinho är inte en manager benägen att fylla sina lagbyggen med den typ av egoistiska spelare som Carlos Tevez utgör, så Real Madrid är inte en sannolik destination av den anledningen. Barcelona bygger på ett spelarkollektiv och Pep Guardiola har förmodligen fått nog av bångstyriga och egenkära anfallsvärvningar, så de faller också bort.
Malaga, med arabiska oljeägare, skulle kunna vara ett alternativ då det är ett spanskt prestigeprojekt och då de förmodligen skulle kunna finansiera affären. PSG i Frankrike är naturligtvis också det en möjlighet.
I Tyskland skulle Bayern München förmodligen kunna men aldrig vilja värva Carlos Tevez till sig. Detsamma gäller klubbar som Juventus, Roma och Milan i Italien. Den italienska klubb som skulle kunna vara benägen att satsa på Tevez är Inter, som har de ekonomiska förutsättningarna, som är tillräckligt ’pazza’ och som dessutom befinner sig i ett tillräckligt krisläge för att kunna vara dumdristiga nog att ge det ett försök.
Utöver detta så existerar förmodligen bara de något mer oortodoxa pengaalternativen i arabländerna och Ryssland. Samuel Eto’o kasserar in en drömlön i ryska Anzhi Makhachkala, där finns enorma pengar, och naturligtvis skulle Carlos Tevez vara en enorm prestigevärvning för dem, samtidigt som Tevez ekonomiska intressen onekligen skulle tillfredsställas.
Men det är ju inte ett karriärsval som en 26-årig världsstjärna ens ska behöva fundera på. Men Carlos Tevez har onekligen bäddat sin egen säng, och i den får han ligga.
:::
Alan Hansen säger sin mening:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-city/8802693/Alan-Hansen-Manchester-City-outcast-Carlos-Tevez-leaves-a-gap-but-manager-Roberto-Mancini-must-hold-firm.html
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Steve McClaren avgick alltså som manager för Nottingham Forest efter en katastrofal säsongsinledning. Och om hans rykte i England var svagt tidigare, så är det ju avgrundslågt nu.
:::
Javier Pastore – Är det någon ny form av pastasås?
:::
Otroligt tröttsamt med managers som klagar på motståndarsupportrarnas sånger. Bättre och mer konstruktivt vore om varje manager tog moraliskt ansvar för de egna supportrarnas sånger.
:::
De stora vinnarna i den här Carlos Tevez-affären är naturligtvis TV och media som haft en härlig karusell den senaste veckan.
Men helt klart har ju affären också sina förlorare.
Be Champions!!