Helgen avslutades förvisso med att Arsenals målvakt Wojciech Szczesny gjorde sina allra bästa David De Gea-imitationer, men innan dess kan man konstatera att helgens resultat följde vissa mönster.
Ett sådant mönster var helt klart att det här var något utav storsegrarnas helg. Det var för övrigt inte bara ett Premier League-förhållande, även i The Championship noterades ett antal storsegrar. Blackpool krossade Bristol City med 5-0, Southampton spöade Watford med 4-0 och samma siffror uppnåddes för Leicester mot Derby.
Under samma lördag valde dessutom Man City att krossa Blackburn på bortaplan med hela 4-0, vilket var ett bra sätt att svara på en miserabel vecka med torsk mot Bayern München och ett vandrande disciplinproblem i form av Carlos Tevez.
Blackburn åkte alltså på jättetorsk på hemmaplan, och det andra krislaget i Premier League Bolton ville tydligen inte heller vara bättre. Föga förvånande så presterade de inte bättre än att Chelsea tryckte till dem med 5-1 hemma på Reebok Stadium.
Värst av alla var ändå Fulham som i ett Londonderby tvålade till QPR med hela 6-0, efter ett hattrick av Andrew Johnson. Men bortsett från dessa stora siffror så var annars två gjorda mål det vanligast förekommande den här omgången, hela åtta lag svarade för den produktionen.
Men vilka lärdomar, observationer och möjliga reflektioner ska vi då ta med oss från den här helgen och in till landslagsuppehållet? Jag har några förslag.
:::
Domarna har haft en riktigt dålig helg
Domarna har naturligtvis ett väldigt svårt jobb, men ibland måste man konstatera att de helt enkelt har haft en dålig dag. Eller, som i det här fallet, en fruktansvärt dålig helg. När domsluten helt enkelt tangerar det orimliga, och när matcher och resultat påverkas som en följd.
Vi kan börja med det här med kort och tacklingar. Martin Atkinson delade ut ett helt horribelt rött kort till Jack Rodwell i matchen mot Liverpool, och gjorde väl förmodligen där uppgiften svårroddad för Everton. Sedan lät han säkert tre-fyra andra riktigt farliga tacklingar gå mer eller mindre obestraffade. I en annan match låter Mike Jones Stokes Andy Wilkinson göra en fullständigt fruktansvärd tackling men väljer att endast dela ut ett gult kort. Det är förvånande hur sällan den här bedömningsnivån känns konsekvent, vare sig inom eller mellan enskilda matcher.
En annan favoritgrej den här helgen var att domarna helt enkelt inte verkade ha någon riktig koll på linjerna. Inte minst drabbade detta Wolves och Jamie O’Hara i matchen mot Newcastle. O’Hara tacklas bryskt av Steven Taylor, klart och tydligt någon meter in i straffområdet, men han ramlar framåt och landar strax utanför. Domare Mark Halsey dömer oförklarligt nog inte straff. Som för att jävlas så tilldöms Napoli senare under kvällen straff mot Inter för en förseelse som lika klart sker utanför straffområdet.
Men Wolves otur den här matchen slutade inte där. På tilläggstid, med ställningen 1-2, så kommer ett inlägg som nickas bakåt till Kevin Doyle som från nära håll trycker in kvitteringen. Tror alla. Utom linjedomaren som vinkar av målet från sin position några meter från kortlinjen, på premissen att bollen var över linjen. Repriser visar att så inte alls var fallet, och Wolves kan förmodligen känna sig rånade på minst en poäng den här matchen.
Vad det här gör är naturligtvis att än en gång illustrera behovet av videogranskning av fotbollsmatcherna. Flera av de här incidenterna får inte och ska inte behöva hända i en fotbollsmatch på den här nivån. Det är så onödigt och förmodligen så stressande, inte minst för domarna själva.
:::
Man Utds Rocky-imitationer håller inte i längden
Det har varit en något märklig upplevelse att följa Man Utds matcher på sistone, där chanser delas och byts med samma frekvens som Ferguson tuggar på sitt gummi. Mot Norwich i helgen delades det förvisso inte särskilt många chanser framåt, men man var fortsatt vidöppna bakåt.
Det hela för tankarna till de gamla Rocky-filmerna. Den som har sett filmerna, och som kan bara något om riktig boxning, vet att de har väldigt lite med varandra att göra. I filmerna verkar det här med gardering inte existera, utan Rocky och hans olika motståndare står i princip bara och delar ut slag med varandra.
Visst, det är charmigt, men det skulle aldrig hålla i verkligheten. Till och med i filmens värld så blir ju Rocky till slut en punchig och tämligen sönderslagen figur. Det kan kanske hålla i 15 ronder, men det kommer aldrig att hålla i 38 långa ronder. Man Utd måste skaffa en bättre gard, annars kommer de förlora den här tungviktsmatchen på teknisk knockout.
:::
Newcastle fortsätter förbluffa
Man var ju minst sagt fundersam på hur det skulle gå för Newcastle, efter det att klubben under sommaren släppt iväg Kevin Nolan, José Enrique och till sist också Joey Barton. Ett lag som låg runt mitten av tabellen förra säsongen befarades kunna få problem att hålla sig kvar redan på den nivån. Särskilt som man man ersatt först och främst med ung fransk talang.
Men säsongsinledningen förbluffar och Newcastle förblir efter sju omgångar ett av endast fyra obesegrade lag och man kommer alltså att tillbringa det här landslagsuppehållet på en väldigt imponerande fjärdeplats. Laget spelar med en glädje, ett självförtroende, och en självuppoffrande entusiasm som är riktigt härlig att se.
Om inte Alan Pardew får någon form av managerutmärkelse snart så betraktar jag det som ytterst sorgligt. Särskilt som jag inte är säker på om han kommer få så många fler tillfällen att lägga beslag på dem. Jag förblir rädd att korthuset kommer att ramla ihop för Newcastle. Men hittills har jag haft härligt fel i den frågan.
:::
QPR ser ut att ha fallit i “gräset är grönare”-fällan
Det är ju alltid den lilla moraliska faran med att som spelare vara med och föra upp ett lag en division, i QPR:s fall från The Championship till Premier Leagues tuffa och oförlåtande värld. Nämligen att man för upp laget till en ny nivå och på så vis gör sig själv överflödig eftersom klubben då anser sig behöva ”bättre spelare” för att klara sig på den nya nivån.
Till stor del är det vad vi bevittnar med QPR. De har i princip införskaffat ett helt nytt försvar, till stor del baserat på principen att de behöver ”Premier League-erfarenhet” för att klara av att hålla sig kvar. Med priset att man gjort sig av med i stort sett hela den backlinje som ändå tog upp laget till Premier League.
Det man eventuellt vunnit på i termer av individuell kvalitet och erfarenhet har man förlorat på i termer av kollektiv organisation och samordning. Och detta i den lagdel där just kollektiv organisation är allra viktigast. Resultatet har blivit några helt horribla försvarsinsatser, inte minst nu under helgen där man släppte in hela sex mål mot Fulham, ett lag som för övrigt haft förtvivlat svårt att göra mål tidigare under säsongen.
Det är lätt att ett lag börjar tvivla på sig självt och den egna förmågan när det är nytt i Premier League. Att underskatta sig själva och kanske också överskatta alla andra. Kort och gott börjar man tro att gräset är grönare på alla andra ställen, vilket, som är andemeningen bakom uttrycket, i verkligheten väldigt sällan stämmer.
:::
Bolton, herregud Bolton. Tala om att nästa omgångs bortamatch mot Wigan kommer att vara viktig för dem.
Vad har ni själva för tankar och funderingar efter den här helgen?!
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Framåt kvällen tror jag det kommer publiceras en blogg som gräver djupare i Carlos Tevez-historien.
:::
Rykten i England säger att Steve Kean förmodligen inte är manager för Blackburn efter landslagsuppehållet. Och inte stod han högt i kurs precis på Ewood Park efter helgens match mot Man City.
Men vem skulle vilja ta över?
:::
Bacary Sagna har alltså drabbats av en benfraktur och förväntas bli borta i tre månader. Ännu en tung smäll för Arsenal, som följer på helgens tunga förlust mot Tottenham.
Dags för Carl Jenkinson att börja glänsa.
:::
Dessutom ska det uppmärksammas att den klassiske engelske kommentatorn John Motson precis har firat 40 år i yrket. Enormt, en av den engelska fotbollens främsta röster.
Be Champions!!