Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

NEZIK: Säsongen hittills från A till Z

Peter Hyllman

En A-Z lista på vad som utmärkt sig, gått snett, fått mig att gråta, fått mig att göra löjliga danser, fått mig att höja ögonbrynen, fått mig att slita håret från rötterna, fått mig att hindra mitt skratt så det inte lett till en olycka kopplad till när man var fyra år, eller helt enkelt har fångat min uppmärksamhet i årets upplaga av Premier League …

A – Atkinson. Låt oss för all del inte hänga ut en av domarna, domarbasen i sin helhet har gjort misstag så ödesdigra att man undrar om spelet har hunnit ifatt en människas förmåga att hänga med. Rangen på misstagen är mer ödesdigra än förr, samtidigt som missbedömningarna sker allt oftare. Den eviga diskussionen om teknologi som hjälpmedel blossas upp, en fråga väl värd att diskutera här i framtiden.

B – Bolton. Bolton. Bolton. I nuläget det lag som har släppt in mest mål någonsin efter 7 spelade omgångar i Premier Leagues historia. Ett facit på 3 hemspelade poäng av 21 möjliga är väl något som sätter klubben i det så kallade krisfacket. Frågan är förstås hur man tar sig ifrån det facket. Självklart finns möjligheten att sparka Owen Coyle och börja om på nytt, frågan är om problemet ligger i Owen Coyle, eller om spelarna har varit långt ifrån att prestera på den nivå som förväntas. Hur som än haver krävs en ändring, annars väntar en lång vinter för The White Men.

Annons

C – Carlos Tevez. Pricken över i:et i denna lista. Står för den mest bisarra händelsen i år, då enligt mitt tycke en oacceptabel gest som att vägra spela ska fördömas, precis som Mancini visat att den gör. Och så säger dem att pengar inte gör en galen, motbevisa mig tack. En utlåning till ett Lower League lag hade gjort nytta menar många, enligt mig är han bortom räddning. Vill han inte spela fotboll, ska han inte spela fotboll, men viktigast – han ska inte få betalt för att inte spela fotboll.

D – David de Gea. Låt oss inte överanalysera hans prestationer i mål när det finns betydligt intressantare saker att ta upp. Jag dömer inte folks hobbys då min egna grundar sig i att sitta och titta på 22 män som springer efter en boll – men stjäla donuts känns lite som en 12-årings eftermiddagsplaner i de mest krigsdrabbade länderna på jorden, inte en man som tjänar £35,000m på en vecka. Mycket märklig händelse.

Annons

E – Emmanuel Adebayor må ha bytt upp sig från Arsenal till Tottenham (ännu en till sak att anmärka på, vem hade pengar på att man skulle säga den meningen denna säsong?), och föga förvånande var det när Goonersupportrarna anmärkte på detta under senaste derbyt. Rivalitet i all ära, men sånger som “It should have been you, it should have been you, shot in Angola. It should have been you,” visar återigen att vi har en lång väg att gå när det gäller supporterkulturen i England.

F – Fernando Torres miss mot Manchester United går till historieböckerna, inte enbart därför att missen i sig är av den klassiska sorten ‘repeat till repeatknappen går itu’, utan också för att i och med den missen, glömde världen att han, emot alla odds, gjorde mål i den matchen. Men det lägger inte vi vikt på här, skriver den Liverpoolsupporterande skribenten.

Annons

G – G som i goalscorer, och dem tre som toppar listan hittills kommer alla från Manchesterlag. Wayne Rooney, Sergio Aguero (hans mål mot Swansea i mitten av augusti toppar min lista på årets snyggaste mål, alldeles briljant är vad det är) samt Edin Dzeko. Och det är inte dåliga mål dem slagit till med. Vem i helskotta hade trott detta i början av säsongen …

H – Harry Redknapps ögon. Detta är inget nytt fenomen, tvärtom, ett återkommande inslag i Premier League, dock alltid lika fascinerande att slå fast att gubben faktiskt är vaken, även om ögonlocken tyder på annat. Antingen är Harry Redknapp världens svar på en nutida Robin Hood – en man som spenderar nätterna med att steg för steg rädda världen. Eller så har stackars Redknapp bara svårt att sova.

I – Intetsägande må vara ordet för denna analys – men Gervinhos panna samt tillhörande frisyr har fångat min uppmärksamhet mer än en gång under säsongen. Det har dragit blickarna ifrån hur Arsenal har spelat på planen (min obetydelsfulla soft spot för laget hade fått mig att bryta ihop om jag hade kollat deras matcher) och istället undrar alla – är det en sexfingerspanna eller sju? Håll denna krönika till godo för uppdateringar kring detta fenomen.

Annons

J – Joey Barton på Twitter. Vilken otrolig resa det har varit. Att efterlikna det till en bergochdalbana tur är att undervärdera det hela. Uttalanden på denna sociala media har fått spelaren utkastad från både träningar och lag, men Joey Barton väljer att twittra på, under den tiden mestadels skarpsinniga citat från favoriten Nietzsche. Jag undrar vad denne distinkte man skulle säga om en 6-0 förlust mot Fulham.

K – Kenwright. Försatte sin barndomsklubb i skiten, utan att visa någon vilja att göra allt i hans makt att ta dem upp därifrån. De finansiella problemen börjar reflekteras på planen och resultaten, något som i större utsträckning inte kommer accepteras av supportrarna. Dem slängde ju för Guds skull mynt in på planen under Merseysidederbyt, så att Moyes och Kenwright kunde på sina bara knän krypa omkring och plocka upp dem för att sedan lägga dem i burken med etiketten ”januarifönster” på.

Annons

L – Lewin. Colin Lewin. Nej, det är inte James Bonds halvskalliga enäggstvilling, detta är mina damer och herrar, mannen som håller Arsenalspelarna i trim – deras fysiolog. Nu är jag inte i en position att döma, men säg mig, denne Lewin, är vi alldeles säkra på att han inte, under några omständigheter, jobbar övertid med alldeles för låg lön? Jag noterade även detta – under derbyt satt Lewin på första raden på Arsenals bank. Tottenhams fysiolog satt på andra. Där har ni skillnaden.

M – Maurane Fellainis barr. Stålullsliknande krullkalufs med en rödvin ton i det hela. Otraditionellt och inte i närheten av att ta över tronen från krulltotten David Luiz, som vecka efter vecka guppar fram med sitt hårsvall på kanten. Kungen, givetvis, är ingen annan än Carles Puyol. Premier League är mil efter La Liga i detta seende.

Annons

N – National Team break denna vecka, jag går i ide och hoppas innerligt att mina spelare kommer välbehållna hem. Annars då jävlar…

O – Owen. Inte den bänknötande Owen, som nästintill har sitt namn prydligt ingraverat på avbytarbänken. Nej, jag tänker på fotbollsspelaren som faktiskt, gång på gång visar att han har kvalitet nog för att hoppa in i varenda Premier League-lags startelva. För all del, Leeds bjöd inte på större motstånd, icke desto mindre, hans två mål var lika betydelsefulla för han som för laget.

P – Premier Leagues egna fyllecell är ockuperad av Andy Carroll, i alla fall om man ska tro Fabio Capello. “His style of life is a problem”. Visst, det är inte optimalt att ramla från en barstol och ådra sig en skada som han just tagit sig förbi, men hur mycket makt har en tränare i frågor som dessa? Eller har vi redan glömt att fotbollsspelare, precis som alla andra, är människor?

Annons

Q – Om ni förväntade er att jag skulle skriva något om QPR så är jag i högsta grad besviken på era förväntningar på mig. Quisling för i år (självklart inte landsförrädare, utan ännu värre, lagförrädare) måste i teorin vara Owen Hargreaves, även om det inte var en större SKADA skedd. Fattar ni, Hargreaves och skada, kul va?

R – Robin van Persie. Nu undrar alla, inklusive jag, hur länge en spelare av hans kaliber kan tänka sig att stanna på det sjunkande skeppet som vi sedvanligt kallar Arsenal. Visst finns det folk som backar upp en eventuell resa bort från Emirates, häromveckan uttalade sig Arsenallegenden Ian Wright om hans oro, men medgav senare att “I would not blame Robin van Persie if he left now.” Klockan tickar, tiden för Arsenal är inte förbi, men är van Persies tid över?

Annons

S – Steve Bruce. Jag räknar ner minuterna han fortfarande har jobbtiteln ’Sunderlands tränare’. Stadium of Light besökarna har varit allt annat än tysta med sina ’sack Steve Bruce’ sånger och majoriteten vill nu ha ändring, efter en föga dålig start på säsongen, 16:e platsen är ett faktum.

T – Titus Bramble. I vilken ände börjar man? I gripen för sexuella övergrepp änden eller i narkotikainnehav änden? Skandalspelaren som förvånansvärt nog aldrig stämplas som skandalspelare, utan kommer undan med sina snedsteg. Blickar vi till det han har gjort på planen, så kan vi vara säkra att denna klass A drog inte var ett prestationshöjande medel.

U – Under press och Arsene Wenger i samma mening, nä nu har jag banne mig sett allt. ”In Arsene we trust” anhängarna blir förvånansvärt nog inte mindre och mindre i skala, men som utomstående börjar man undra hur länge man kan försvara en, med all rätt, otrolig tränare, som verkar ha tappat greppet. Låter man han vara kvar för att motbevisa kritikerna samt ta upp Arsenal ur den svacka han själv har försatt dem i, eller är det tack hejdå som gäller?

Annons

V – En mycket intressant nyhet är Villas Boas brinnande intresse för nära döden-sporter som mountain biking. ‘I have a couple of bikes. I go into mountains with the big rocks and almost kill myself,’ säger Chelseas André Villas-Boas. Sover verkligen alla Chelseasupportrar gott om natten med dessa nyheter ringandes i öronen?

W – West Bromwich Albions otroliga förmåga att vara kliniska de första fem minuterarna i en match – 4 av deras 5 mål är gjorda under detta tidintervall. Inget speciellt i det, tänkte bara att ni skulle uppskatta denna informellt högaktade trivia.

X – det finns ingen spelare, i alla 20 Premier League lag, som har ett efternamn som börjar på X. Vi måste gå tillbaka till säsongen 2008/2009 för att hitta någon – Xisco i Newcastle. Jag vet då inte om jag ska skratta eller gråta. En skandal i sig.

Annons

Y – Yossi Benayoun i rödvit tröja. Nog det märkligaste jag sett när det kommer till tröjbyten. Får en smärre chock varje gång jag ser honom. Ett extra omnämnande för Yossi som utan tvekan skriver dem mest obegripliga tweetsen på Twitter.” Jag borde ha lärt mig hebreiska”, är tanken som kommer upp varje gång.

Z –  ZzzZ och årets snark till det Engelska fotbollsförbundet, som gång på gång misslyckas med att ta i med hårdhandskarna när det gäller. Återupprepade gånger har oerhört nedvärderande och fullkomligt förskräckliga sånger hörts runt om i arenorna, allt ifrån Heysel, till Istanbul, München och Hillsborough. Inte under några förhållanden är liknande sånger acceptabla på arenor runt om i landet, hur stor rivaliteten lagen emellan är.

Puss!

Publicerad 2011-10-05 06:00

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS