Jag har framgångsrikt under åtminstone 15 års tid hävdat för mig själv och omvärlden att sjuk det kan jag inte bli. Tyvärr så utesluter inte det en tämligen hemsk skallebank. Tillsammans med rätt mycket att göra på jobbet så förhindrar det mig från att kommentera kvällens Champions League-matcher mer än med följande korta påstående:
Manchester måste vinna!
Däremot kan jag ge er Neziks senaste bloggbidrag, som den här gången tar upp hennes perspektiv på den aktuella frågan om en europeisk superliga.
Trevlig läsning,
Peter
:::
Here we go again. Kapitalismens hårda grepptag om fotbollens sköra midja har återigen fått fotbollsälskare att dra efter andan. För sjuttioelfte gången i år. Vi räknar nu ner dagarna till fotbollens totalförändring som kommer få genomslag världen över, och fotboll kommer aldrig bli sig likt igen. Hejdå gräsrotsfotboll och one-club-man, hallå överbetalda, mediapimpade fotbollsspelare.
Denna gång handlar det om ett Liverpool som vill bryta sig ifrån resten av gänget och förhandla om egna internationella TV – rättigheter, och därmed dra nytta av den stora fördelen att ha en enormt stor andel utomlandssupportrar, som kommer generera mer pengar än vad dem för tillfället tjänar. Den kollektiva lyckan och framgången är inte längre prioriterad när det finns stålar att tjäna.
Detta har i många seenden delat människor. Somliga tycker att det är förfäligt att späda på den redan alltid rådande splittringen mellan rika och fattiga klubbar, att gapet inte bör bli större, för ligans skull. Andra menar att detta bara är en naturlig utveckling av dagens fotboll – alla klubbar måste göra vad som är bäst för dem, och inget annat. Fotboll är ingen lekstuga, så därmed följer ett ansvar över att konvertera sina chanser att maximera sina inkomster.
Denna bunt med realister, om man får lov att kalla dem så, propagerar även för en så kallad ’European Super League’, och menar att detta är det enda sättet att upprätthålla en konkurrenskraftig och jämn liga bland Europas jättar. Välkända journalister som Stan Collymore, Gabriele Marcotti och Guillem Balague menar att det är oundvikligt, samt att inom ett par år är inhemska större ligor bara ett minne blott.
Denna superliga skulle innehålla de 4 bästa lagen av dem 5 bästa ligorna i Europa menar man. Ett ’året om Champions League’ i runda svängar. Ligan skulle utesluta att lagen skulle spela i dem inhemska ligorna, givetvis. Man skulle behöva resa Europa runt för att möta sina motståndare, men vi skulle vara bergsäkra på underhållnig av högsta kaliber då matcher som Barcelona – Manchester United, Real Madrid – Arsenal och Liverpool – Milan hade varit veckovanliga.
En annan mer omfattande variant som diskuterats är en liga med 3 divisioner innehållandes 20 klubbar var. Ned och uppflyttning skulle ske som vanligt mellan ligorna.
Antingen är denna lösning, beroende på om du är för eller emot, en ’handen i handsken’ lösning, eller så är det en mardröm i HD-upplösning. Det är inte första gången denna fråga varit på tapeten. Tvärtom, varenda gång en tvist om TV-rättigheter, mutor eller lönetak kommer upp i medierna, blossar denna superliga fram som ett alternativ. En förändring ligger bakom krönet, med år 2014 som startskottsåret.
Innan dess kan ingen klubb göra något, eftersom UEFA och samtliga klubbar skrivit på ett avtal som sträcker sig just till 2014. När kontraktet inte längre gäller, kan klubbar välja att inte delta i UEFAs Champions League (oroa er inte, om nu detta sker, är jag säker på att samtliga klubbar kommer införa en liknande turnering, om det finns pengar att tjäna når girigheten inga gränser), samt hindra spelare att åka iväg till större turneringar som VM, EM eller internationella landslagsmöten. Det kan innebära slutet för ett fotbollsorgan som UEFA som kontrollar (ha-ha) att allt går smidigt till.
En för alla Gooners – Arsène Wenger förutspådde detta redan 2009, då han citerades med att säga att “I’m not sure 100% that I’m right but I feel inside our game there are some voices behind the scenes coming up to do something about that, especially if the rules become too restrictive for these clubs.” Hans resonemang är felaktiga, däremot är hans slutsats alldeles prick på. UEFAs press på storklubbarna kommer att få någon form av konsekvens i framtiden, må så detta vara ett utbrytande från fotbollsorganet.
“People should not mix-up the philosophy and reality. As far as the president (Platini) is concerned such a proposal (super league) is a non-starter,” sa en kollega till Platini till Reuters.
Detta är ett mardrömscenario för UEFA, som under inga omständigheter tycker att en lösning av likande sort är den rätta vägen att gå.
Nu har ni självfallet fått ett hum om hur denna superliga kommer formas och varför klubbar väljer att bryta sig ut. Min åsikt om den är ganska strikt – jag tycker denna liga bara skulle vara ännu ett steg åt fel riktning vad det gäller fotbollens utveckling. Naiviteten tar över hela mina realistiska argument, kort sagt gillar jag inte progressen av fotbollen som ett företag istället för vad det verkligen är. Likväl gillar jag inte att supportrar blir behandlade som konsumenter.
Modern fotboll ligger inte mig i smaken, hela denna idé om en superliga skulle förstöra många fina saker – bortamatcher skulle vara omöjligt att ta sig till för supportrar, mycket enbart för den ekonomiska och sociala biten, de riktiga pärlorna till fotbollsmatcher skulle gå förlorade om dessa exploaterades till en alldeles för hög grad. Dessutom skulle David vs Goliat matcherna du får i Champions League och övriga ligor gå förlorade. För min smak, är det för många negativa aspekter som får mig att bestämt sätta ner foten.
Vad tycker DU om en European Super League? Positiv/Negativ för fotbollen? I så fall, varför?
Puss!