De engelska fotbollsarenorna är en ständigt återkommande och aktuell fråga. Klubbarna söker kort och gott större och bättre, naturligtvis i syfte att på sikt öka sina intäkter. Emellertid är detta också en utveckling som skapar stora kontroverser då framför allt fans och supportergrupper är ovilliga att lämna sina nuvarande arenor.
Inte minst i London är frågan just nu högaktuell. Åtminstone fem klubbar undersöker aktivt nya eller bättre arenaalternativ, med varierande grad av långtgångenhet och politiska problem: Chelsea, Fulham, QPR, Tottenham och West Ham.
Bakgrunden är dels kommande krav på att klubbar ska vara finansiellt självförsörjande, dels det förhållande att många engelska klubbar just nu inte är det. Att öka matchintäkter är då den metod som är tydligast tillgänglig för samtliga klubbar. På en europeisk nivå är det också en fråga om långsiktig konkurrenskraft gentemot kontinentens storklubbar; en problematik som är aktuell för klubbar som Chelsea, Tottenham och Liverpool bland andra.
:::
Många är hjälpligt insatta i de många turerna kring Londons OS-arena, som både Tottenham och West Ham har varit ute efter att lägga vantarna på. West Ham såg initialt ut att vinna den kampen, men Tottenham har ännu inte gett upp idén, och juridiska komplikationer har gjort att den frågan ännu är långt ifrån avgjord.
Annars är det i Chelsea som frågan om en ny arena just nu är en väldigt het potatis. Klubben undersöker just nu nya arenaalternativ till Stamford Bridge, och det har skapat viss oro bland klubbens supportrar.
Många Chelseasupportrar är av uppfattningen att det finns ett stort antal obesvarade frågor angående en flytt bort från Stamford Bridge, och man organiserar sig just nu för att se till att beslut som fattas är noga genomtänkt och i klubbens långsiktigt bästa intressen. Flera supportergrupper, som Chelsea Supporters Club, Chelsea Supporters Group och CFC UK, har träffats för att samordna sin taktik inför det avgörande aktieägarmötet i Chelsea Pitch Owners (CPO) den 27:e oktober.
CPO grundades av supportrar i samråd med dåvarande styrelseordförande Ken Bates i mitten av 1990-talet med syftet att skydda klubben och arenan från exploatering i samband med att klubben då befann sig i finansiella problem. Nu vill Chelsea, det vill säga klubben, köpa tillbaka marken där Stamford Bridge står från CPO. Den oro som finns från supportrarnas sida är att de i så fall alltför lättvindigt skulle överge sin kanske främsta trygghet och maktbas.
Chelseas supportrar motsätter sig emellertid inte en flytt från Stamford Bridge av ren princip. De inser uppenbarligen att en flytt till en större arena kan visa sig nödvändig för att långsiktigt förstärka klubben. Däremot vill man garantera att alla alternativ som Stamford Bridge i nuläget tillhandahåller har tagits med i beräkningen. Många känner också att de inte fått vara tillräckligt delaktiga i beslutsprocessen, och en del oroar sig över vad som skulle hända om Roman Abramovich beslutar sig för att sälja klubben.
Där finns också en annan faktor, nämligen att stora delar av klubbens supportrar, och då framför allt bland de yngre, inte har någon röst med i diskussionen alls, då det framför allt är äldre supportrar som är aktieägare i CPO.
Chelseas arenafråga utifrån ett supporterperspektiv diskuteras tämligen utförligt i följande Chelseablogg:
https://thechels.net/2011/03/the-chelsea-stadium-move/
:::
Men även Chelsea som klubb har naturligtvis ägnat sig en hel del åt taktik och lobbying för att påverka opinionen till sin fördel. Bland annat har man låtit lagkapten John Terry öppet gå och och tala för en möjlig flytt.
Min spontana tanke var att det ju var antingen modigt eller principlöst dumdristigt av honom, då det knappast kan ha varit särskilt populärt hos fansen. Resonerade jag som. Därefter började jag undra om det egentligen fortfarande var en relevant farhåga. Är det kanske inte snarare så nu för tiden att supportrar, framför allt då yngre supportrar, prioriterar titlar framför att bevara den egna arenan?
Med andra ord, materialism före kultur.
:::
Vad vi ser är en längre utveckling över tid. Där arenan tidigare var ett hem, och på så vis också ett av få skydd mot fotbollens kommersiella krafter, som många betraktar som klubbens hjärta och skäl, kyrkan i vilken supportrarna är den troende församlingen, så har dessa supportrar ersatts av en generation som är villiga att idka byteshandel med klubbens tradition och historia mot löften om framtida framgång.
Den ekonomiska logiken är förfärligt enkel. I den globala och moderna fotbollens kapprustning är målet att maximera intäkter som därefter kan användas för att stärka lagets konkurrenskraft och status, dess varumärke; och öka möjligheten att vinna titlar och att kvalificera sig till Champions League. Med denna utveckling har också supportrarnas värderingar gradvis förändrats, där de flesta nu förmodligen skulle acceptera att byta hem till en generisk fotbollsastrodom i ett helt annat område om det innebar Champions League-fotboll, eller möjligheten att kunna värva ytterligare en stjärnspelare.
Och däri ligger den moderna fotbollens kanske främsta problem: Målstolparna har helt enkelt förflyttats! Det som en gång i tiden var viktigt för supportrar har devalverats i takt med att pengarna strömmat in i engelsk toppfotboll. Ja, ligan har blivit bättre och mer spektakulär och fotbollen håller tvivelsutan högre kvalitet. Kostnaden emellertid är att klubbarna separeras från sin historia och sitt kulturella sammanhang, och som en följd blir de därmed också allt mindre meningsfulla.
:::
Naturligtvis är det väldigt lätt att inta den principiella uppfattningen när den klubb man själv håller på sitter på den största arenan inom engelsk klubbfotboll. Och saken är den att jag egentligen inte är motståndare till utveckling och förnyelse, om en ny arena är ett nödvändigt steg för en klubb att utvecklas så är det ett steg som måste övervägas.
Däremot tycker jag ofta att besluten fattas på fel sätt, av en isolerad klubbledning utan att supportrarna görs delaktiga i processen. Ja, det blir förmodligen en längre, krångligare och mer svårstyrd beslutsprocess ju fler man involverar i beslut och diskussion. Men min poäng vore att när det handlar om beslut som så tydligt handlar om en klubbs hela själ och identitet, så ska processen vara lång och krånglig – då det garanterar att varje aspekt har dryftats och, i slutänden, att beslutet är såväl genomtänkt som förankrat.
På så vis behöver inte känslan vara att supportrarna å ena sidan lever i historien, eller att klubbledningen struntar i historien, utan att man tillsammans skapar klubbens historia.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Gemensam återvinningsinsamling i Manchester inför helgens derby – av Carlos Tevez-tröjor: ”Trash Your Tevez Shirt”.
:::
Vem som skulle coacha Storbritanniens OS-lag i fotboll 2012 var länge en öppen fråga. Man sökte en prestigelösning, det ryktades bland annat om Alex Ferguson.
Det blev – Stuart Pearce.
:::
Förmodligen kommer en extrablogg ikväll som diskuterar Premier Leagues nya Elite Performance Player Plan, som är tänkt att reformera akademisystemet inom engelsk fotboll. En genomgång av vad förslaget innebär, dess fördelar och nackdelar, vinnare och förlorare och så vidare.
Be Champions!!