Okej, vad hade jag att säga innan matchen? Och vad man kan man säga om det så här efter matchen?
[“En vinst borta mot Man Utd skulle alltså öppna upp ett fempoängsförsprång, vilket kan svänga en stor del utav titelstridspsykologin i Man Citys favör.”]
Check! Uppdraget utfört, med mos till korven. Jag kan inte erinra mig att jag under hela den tid jag följt fotboll i allmänhet, och engelsk fotboll i synnerhet, har upplevt något resultat som tydligare och mer definitivt definierar psykologin, och förmodligen utgången, i en ligastrid.
[“Å andra sidan så har Man Utd visat sig vara förvånansvärt öppna i sitt försvarsspel tidigare under säsongen, och kan alltså vara sårbara mot högkalibriga anfallare – vilket Man City besitter i överflöd.”]
Så rätt, så rätt.
[“Anfall är förmodligen bästa försvar – för båda lagen.”]
Hälften rätt. Alltid något.
[“För egen del skulle jag vilja säga att det lag som främst har något att bevisa rent fotbollsmässigt i den här matchen är Man Utd. Jag är, trots en stundtals sprakande säsongsinledning, egentligen inte alls säker på var laget egentligen står den här säsongen.”]
Helt rätt. Jag känner mig dock rätt hyfsat säker nu. Att döma av dagens prestationer på planen, med tidigare ligamatcher som bakgrund, så vinner Man City ligan, möjligen kan Chelsea hota. Man Utd har inte en snöbolls chans i helvetet med det här spelet, som kulminerade idag men som har visat sin fula nuna i närmare en månads tid. Man Utds enda teoretiska chans är om de höjer sig, och det illa kvickt, med cirka 5000%. Procentsatsen är, bäst att säga det, inte matematiskt bevisad utan mest gripen ur luften.
Man Utd-spelarna ger, för förmodligen första gången under Alex Fergusons tid som manager, intryck av att ha gått på hypen om sin egen storhet, vilket givet säsongsinledningen kanske är lätt hänt. Jag noterar att vissa nu kritiserar Ferguson för att, likt Wenger tidigare, inte ha stängt igen matchen, och på så vis ha bäddat för de stora siffrorna. Själv ser jag omvänt på det, spelarna förtjänar inte bättre. De förtjänar att få vada i sin egen förödmjukelse. Om inte annat för att det är det enda sättet att garantera att det aldrig händer igen. Och i det avseendet, bättre förr än senare!
Det här är Man Citys dag. Och det är förmodligen Man Citys säsong. Så länge Roberto Mancini kan se till att Man Citys spelare inte någon gång under säsongen går på hypen som sin egen storhet. Men av andra förtjänar det ju att sägas en dag som den här. Mario Balotelli och David Silva, vilka spelare!
Be Champions!!