Man City har mest att vinna i megaderbyt

Tidningarna är helt fullsmockade av artiklar och specialreportage. The Guardian går igenom och jämför lagdel för lagdel mellan de båda lagen. Man kallar in gamla uvar för att skriva om historiken mellan de båda klubbarna. Yngre hökar tas fram för att pontifikera om den framtida relationen dem emellan. Och andra tidningar och TV-bolag följer samma modell.

Visst har dylika toppmöten varit upphaussade förut, men jag har aldrig riktigt fått den här känslan.

Det är naturligtvis många faktorer som spelar in i det. Det är till att börja med ett derby. Det är också ett toppmöte mellan de två lag som många betraktar som de som kommer göra upp om ligatiteln. Många betraktar mötet som symboliskt för hur säsongen kommer att sluta. Det är en match mellan den obestridda tungviktsmästaren och den stenrika utmanaren. Det spekuleras om ett pågående maktskifte i Premier League.

Att matchen är av tung symbolisk karaktär kan man inte gärna förneka.

:::

Det rent poängmässiga är en aspekt. Man City ligger redan inför den här omgången två poäng före Man Utd, även om man har haft ett klart enklare spelschema så här långt. En vinst borta mot Man Utd skulle alltså öppna upp ett fempoängsförsprång, vilket kan svänga en stor del utav titelstridspsykologin i Man Citys favör.

Även oavgjort vore naturligtvis i det avseendet ett helt okej resultat för Man City, även om det inte har samma bedövande effekt. Men man behåller ändå serieledningen.

Man Utd har inte möjligheten att med hjälp av poängmässiga försprång åsamka Man City några egentliga skador, man kan som bäst ligga en futtig poäng före dem efter den här omgången. Ett sådant försprång kan hämtas upp och vändas redan i nästa omgång.

Däremot kan man tillfoga Man City en på sikt kanske mer betydelsefull mental smäll. Den fråga som Man City nämligen alltid brottas med är huruvida de rent lagmässigt har vad som krävs för att kasta ned Man Utd från den berömda täppan. En vinst här kan, på samma sätt som Charity Shield-matchen i augusti delvis gjorde, accentuera dessa frågetecken och göra dem till en belastning för den ljusblå klubben.

:::

Många översätter denna symboliska och psykologiska problematik till ett rent taktiskt dilemma för Roberto Mancini: Ska han åka till Old Trafford med ambitionen att säkra ett kryss, eller ska han satsa på att använda matchen till att med en vinst verkligen göra en psykologisk markering mot sin förmodat huvudsakliga fiende inte bara i den här säsongens titelstrid utan mot sin främste konkurrent om herraväldet inom engelsk fotboll under de kommande fem-tio åren?

Frågan kompliceras av ett par faktorer. Å ena sidan innebär det faktum att Man City går in i matchen med en tvåpoängsledning att de helt plötsligt tjänar på ett oavgjort resultat. Å andra sidan så har Man Utd visat sig vara förvånansvärt öppna i sitt försvarsspel tidigare under säsongen, och kan alltså vara sårbara mot högkalibriga anfallare – vilket Man City besitter i överflöd.

:::

Faktum är så klart att båda lagen har så mycket kvalitet i sina båda anfallslinjer att dagens derby borde kunna bli ett av de mest öppna och händelserika på väldigt länge.

Anfall är förmodligen bästa försvar – för båda lagen.

:::

David Conn på The Guardian gör förmodligen den mest heltäckande jämförelsen mellan de båda klubbarna som helhet så här inför dagens prestigemöte:

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/oct/21/manchester-united-manchester-city

:::

För egen del skulle jag vilja säga att det lag som främst har något att bevisa rent fotbollsmässigt i den här matchen är Man Utd. Jag är, trots en stundtals sprakande säsongsinledning, egentligen inte alls säker på var laget egentligen står den här säsongen.

På något sätt känns det här som den första matchen för säsongen där de verkligen har möjlighet att visa det. Även om förra helgens match mot Liverpool onekligen också låg i den riktningen.

:::

Jag undrar vilket Manchesterderby i ordningen det här är som beskrivs som ”det största någonsin”. Givetvis en produkt utav Man Citys tilltagande styrka och inflytande, men självklart också utav sportjournalismens närmast darwinistiska sensationalism.

Min känsla är i alla fall att matchens, eller snarare resultatets, betydelse såhär i förhand överdrivs tämligen ordentligt. Och jag är tämligen säker på att media kommer att överdriva betydelsen utav resultatet i efterhand också, och tillskriva ligasegern till vilket lag som än vinner. Men efter matchen återstår fortfarande 27 långa omgångar.

Det enda resultat som kan komma i närheten av den betydelse som media kommer att derivera vore en Man City-vinst. Och i just det avseendet är det bara Man City som kan komma från den här matchen som vinnare. Allra helst som den spelas på Old Trafford.

Det är också något som kanske borde kunna få Man City att gå in till matchen med en mer avslappnad inställning. De har just inte så väldigt mycket att förlora, men desto mer att vinna.

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Andra matcher under dagen: Arsenal vs Stoke, Fulham vs Everton, Blackburn vs Tottenham och därefter avslutas fotbollshelgen med Londonderbyt mellan QPR och Chelsea.

:::

Man undrar vad Kia Joorabchian egentligen har för hållhake på sina klienter. Under veckan har han fått Mark Hughes att göra sig själv till något utav ett åtlöje genom att gå ut och kommentera Roberto Mancini, med ett extremt tydligt getöga mot att ge Carlos Tevez någon form av publik upprättelse.

:::

Känslan är i alla fall att både Roberto Mancini och Alex Ferguson kör taktiken att kväva varandra med kärlek – båda prisar utan förbehåll varandra som managers.

Bob Paisley kallade det att ge motståndaren ”a bit of toffee”.

:::

Big Boss Lundh skriver att han undrar om inte Sven-Göran Eriksson riskerar sparken efter ny tung Leicesterförlust, den här gången efter 0-3 hemma mot Millwall.

Jag är benägen att undra detsamma.

:::

Liknande scener på Old Trafford idag? Det känns i alla fall bekant på något vis.

Be Champions!!