Som man kunde förutse så går turerna och intrigerna runt Man City och Carlos Tevez vidare i kölvattnet efter det att spelaren vägrat komma in som avbytare i bortamatchen mot Bayern München för snart en månad sedan.
Roberto Mancini tog redan från början ett hårt tag mot Carlos Tevez och gjorde klart att Carlos Tevez aldrig mer skulle spela för klubben så länge Mancini själv var manager. Alltsedan dess har interna disciplinutredningar inom Man City försökt reda ut vad som egentligen hänt och försökt komma fram till lämpliga sanktioner.
För några dagar sedan så kom Man Citys utredning fram till att Carlos Tevez gjort sig skyldig till fem olika former av kontraktsbrott, och man beslutade att bötfälla honom med ca £800k, eller fyra veckolöner. Carlos Tevez å sin sida har, tillsammans med sina representanter, muttrat om att stämma Roberto Mancini för ärekränkning och förtal.
Igår kom så beskedet att spelarfacket PFA, Professional Footballers’ Association, inte stöder Man Citys beslut om fyra veckors böter, utan reducerar straffet ned till det standardmässiga tvåveckorsalternativet som finns reglerat i alla kontrakt. Åt detta kan Man City göra föga, men rapporteras ändå vara rasande över PFA:s beslut.
:::
Man City menar att Carlos Tevez har varit representerad av PFA genom hela processen, av PFA:s VD Gordon Taylor, och att PFA:s beslut går stick i stäv med de indikationer som man signalerade under diskussionen med klubben.
PFA har uppenbarligen under processen argumenterat att alternativet för Man City att bryta kontraktet med Carlos Tevez var överdrivet, men att man skulle stödja ett bötesstraff utöver de två veckor som klubbar kan tilldela spelare utan PFA:s explicita godkännande.
Denna inställning är nu alltså förändrad.
:::
Den som någon gång har suttit i en förhandlingsliknande situation ser så klart att PFA har utsatt Man City för en så kallad bait-and-switch, där man lockat med ett löfte för att när denna implicita överenskommelse skulle hedras ersätta detta löfte med ett för Man City mycket mindre attraktivt alternativ.
På så vis lyckades PFA få bort alternativet att bryta Carlos Tevez kontrakt från agendan, och därefter kunde man halvera Tevez böteskostnad. Ser man PFA som okritiska företrädare för spelaren så har de naturligtvis agerat slugt och framgångsrikt. I alla fall på kort sikt. Frågan är emellertid om de har agerat ansvarsfullt även på längre sikt.
Till att börja med kan man anse att visst ska PFA tillvarata spelarnas intressen, men inte att de ska inta en moraliskt okritisk inställning till enskilda spelares beteende. Med andra ord, de kan knappast förväntas tillvarata enskilda spelares intressen till varje pris.
Men där finns också ett större sammanhang att ta hänsyn till. Carlos Tevez är inte den ende spelaren som PFA representerar. Långt därifrån, de förhandlar och representerar samtliga spelare inom den engelska fotbollen. För att kunna utföra denna uppgift på ett bra sätt så måste de uppfattas som en trovärdig aktör och vara accepterade av klubbarna som en pålitlig motpart vid förhandlingsbordet. Kort och gott, klubbarna måste känna att de kan lita på PFA.
PFA:s agerande i den här frågan visar att man inte nödvändigtvis kan lita på dem. De verkar mer än villiga att ge löften som de inte har någon avsikt att hålla. Allra minst har de agerat klart oprofessionellt. PFA:s agerande i den här frågan hjälper alltså Carlos Tevez, men på bekostnad av PFA:s trovärdighet och därigenom på alla andra spelares bekostnad.
:::
Man kan naturligtvis fråga sig i vilken utsträckning det har påverkat PFA:s agerande att deras VD Gordon Taylor valt att personligen representera Carlos Tevez i det här ärendet, snarare än en av deras ordinarie förhandlare. Kanske hade det blivit ett annat utfall, eller ett annat tillvägagångssätt, med en mer professionell förhandlare.
:::
PFA argumenterar i efterhand, förvisso formellt korrekt, att där tydligen inte finns övertygande bevis om att Carlos Tevez faktiskt har vägrat spela, och att Man Citys anklagelser heller inte innehöll någon punkt om att han vägrat spela, och att han därför inte kan bestraffas för det.
Invändningen är naturligtvis att det borde PFA i så fall ha argumenterat från början och genom hela processen. De bör inte rimligtvis ge indikationer om att i alla fall informellt acceptera en viss sanktion för ett visst brott, för att sedan i efterhand använda regelboken som ett ”get out of jail free”-card.
Det brukar sägas att när pengar blandas in så förlorar värden som hederlighet, goodwill och gentlemannamässighet i valör. Många har även konstaterat att så alltmer blivit fallet inom modern fotboll.
Det är tråkigt att PFA nu gjort sig till representanter för den utvecklingen.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Det blev alltså nej på stämman i Chelsea Pitch Owners igår – man sålde inte tillbaka Stamford Bridge och dess mark till klubben, vilket är att betrakta som ett hårt slag för Roman Abramovich och klubbens planer för en ny arena.
75% av rösterna behövdes för att det skulle bli ett ja-beslut, men endast 61% av rösterna uppnåddes. Vilket så klart var en rätt hög nivå det med. Låg närvaro, och det faktum att många aktieägare sålt sina aktier till företrädare för klubben förklarar rimligtvis det.
Något säger mig att frågan ännu inte är avgjord.
:::
Be Champions!!