Tottenham tar framåt kvällen emot QPR hemma på White Hart Lane i ännu ett av säsongens många Londonderbyn. Ett litet McNugget-fakta som inte lyfts fram särskilt mycket är att om Tottenham undviker att förlora en match i vilken man ändå får ses som favoriter så har man gått obesegrade under två hela månader, alltsedan dess att Man City körde över dem i slutet av augusti.
Det är en rätt remarkabel resultatrad för ett lag som har lite som identitet att vara Premier Leagues bohemer, laget som tenderar att försätta sig i jobbiga situationer och ställa till det lite för sig själv. Vinnarlag är inte alltid hur man karaktäriserat Tottenham, men hittills under den här säsongen är det tveklöst så att man gett intryck av att ha fått in något av denna mentalitet i laget.
:::
Rafael van der Vaarts två mål mot Blackburn förra helgen avgjorde en match i vilken Tottenham i långa stunder såg ut att ha stora problem. Vanligtvis är det en typ av vinst som brukar beskrivas som typisk för topplag, den typen av vinster som särskiljer exempelvis ett lag som Chelsea från just Tottenham.
Sex raka matcher utan förlust i ligan har fört Tottenham upp på femte plats i tabellen, och detta med en match mindre spelad än sina konkurrenter i och med premiäromgångens inställda hemmamatch mot Everton.
Det är en imponerande resultatrad som blir ännu mer imponerande när man tar med i beräkningen att fyra av dessa sex matcher har varit bortamatcher. Den här säsongen har Tottenham plockat hem 10 av 15 möjliga poäng på bortaplan, vilket inkluderar en resa till Old Trafford. På hemmaplan har man även lyckats besegra båda sina närmaste konkurrenter om fjärdeplatsen, Liverpool och Arsenal.
Men vid sidan av dessa båda mer glamourösa vinster så har minst lika viktiga segrar tagits borta mot Wigan och Wolves, två bortamatcher i vilka Tottenham förra säsongen tappade poäng. Och det är dessa resultat som sammantaget har gjort att Tottenham har börjat betraktas som ett potentiellt topplag ”på riktigt”.
:::
Det är hur som helst en anmärkningsvärd skillnad från den något dystra atmosfär som omgav Tottenham i slutet av förra säsongen och under sommaren, när diskussionerna runt Luka Modric gick som hetast, och som nog nådde sin lågpunkt just i samband med den nämnda matchen i augusti mot Man City.
Men på vad beror då denna skillnad? En enkel, men kanske inte därför helt obegåvad, tanke är att det är en följd av ett kvalitetstillskott till spelartruppen. Brad Friedel har tillfört stabilitet till målvaktsposten, Scott Parker har tillfört energi och industri till det defensiva mittfältet, och Emmanuel Adebayor har tillfört internationell spetskvalitet till anfallet. Dessa spelare kompletterar de kvalitetsspelare som redan fanns i spelartruppen.
Det ser fortfarande tunt ut i Tottenhams backlinje, men i övrigt är det svårt att komma ifrån att Tottenham sakta men säkert har byggt upp en spelartrupp utav högsta kvalitet och kaliber – och det är denna kvalitet som nu avspeglas i resultaten på fotbollsplanen.
:::
I kampen om fjärdeplatsen tog både Arsenal och Liverpool tunga segrar på bortaplan igår. Ändå framstår i mina ögon Tottenham som favoriten att nå den platsen.
Den främsta anledningen till det är som jag ser det att Tottenham har haft möjligheten att utveckla sin spelartrupp inkrementellt steg för steg, utan att behöva göra några revolutionära förändringar som har varit fallet i både Liverpool och Arsenal. Det har även gjort att Tottenham som lag känns lite mer samspelt och välfungerande, vilket man kan tjäna viktiga poäng på under säsongen.
:::
Nu dyker en period av förmodat lättare matcher upp på spelschemat, där egentligen bara en hemmamatch mot Chelsea strax innan jul är det riktiga toppmötet innan nyåret. Tottenham har placerat sig själva i en väldigt bra position under säsongens första månader, men hur man presterar under den här kommande tvåmånadersperioden kan visa sig definiera Tottenhams hela säsong.
Perioden innehåller 10 ligamatcher och om Tottenham lyckas plocka hem alls inte omöjliga 22-25 poäng på dessa matcher så har man inte bara skapat sig en suverän plattform inför vårsäsongen, man har i så fall också vevat in allra minst Chelsea och även tabellens tredjeplats i spelet om nästa säsongs Champions League-platser.
:::
Tåget lämnar stationen idag, hemma mot QPR.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Rätt skön matchrapport från Stamford Bridge igår av Henry Winter, som jag tycker inte bara summerar gårdagens Londonderby utan också Premier League-säsongen så här långt.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8857675/Chelsea-3-Arsenal-5-The-year-of-defending-dangerously-continues-says-Henry-Winter.html
Anfall före försvar, försvar är bästa anfall. Det är underhållande absolut, frågan är hur bra det egentligen är.
Men ser det inte alltid ut lite så här tidigt på säsongen, för att därefter tajta till sig defensivt när det börjar dra ihop sig mot slutet? Det är i alla fall ett intryck jag har haft de senaste säsongerna.
:::
Chelsea har aldrig tidigare släppt in fem mål på Stamford Bridge i Premier League. Bara en sådan sak.
:::
Robin van Persies målgest mot Chelsea var med all säkerhet inte särskilt genomtänkt och definitivt inte avsiktlig i det avseendet. Men ändå så var den ju djupt olycklig och givet den senaste veckans debatt så skulle det ju förvåna mig om den undgick den politiskt korrekta utredningsfanatismen som gripit tag i FA och Premier League.
Men som tur är så sa han ju i alla fall inte f-ordet, då hade allt hopp varit ute för honom.
Be Champions!!