Den funderingen kan man naturligtvis angripa på många olika sätt. Där finns lag som överträffat och underträffat förväntningarna på dem. Tottenham och Newcastle är två lag som gått betydligt bättre än väntat. Att Norwich ligger så högt förvånar nog de flesta. Samtidigt hade nog ingen kunnat förvänta sig att till exempel Bolton skulle falla samman så fullständigt som de gjort hittills. På samma sätt är den defensiva anarki och påföljande målexplosion en tämligen stor överraskning.
Men låt oss här fokusera på spelare, närmare bestämt på vilka enskilda spelare som så här långt har överraskat positivt mest. Sådant är så klart svårare än normalt att kvantifiera och därför får man utöva ett större mått av godtycke och omdöme.
Utgångspunkten måste ändå vara att försöka identifiera de spelare som presterat mest och bäst jämfört med vad man förväntat sig av dem inför säsongen, vilket inte ska förväxlas med vad man eventuellt har hoppats på. Det behöver inte betyda att det är de spelare som varit bäst hittills under säsongen, inte heller behöver det betyda att man förväntat sig absolut ingenting av dem inför säsongen.
Så, till allvaret.
:::
(1) Sebastian Larsson, Sunderland
Valet kanske känns lite udda, men där finns inte en gnutta patriotism bakom det. Jag såg Larsson som förvisso en kompetent mittfältare men även som något utav en journeyman i Premier Leagues mellersta och lägre regioner. I Sunderland har han på kort tid växt ut till lagets bästa och viktigaste spelare, med ungefär samma roll för laget som en gång David Beckham hade för Man Utd.
(2) Tom Cleverley, Man Utd
Givet hur det pratades i somras om Man Utds behov av att värva en etablerad mittfältare så var det inte många som räknade med Cleverley, som inte bara tagit en plats på Man Utds centrala mittfält utan också blivit hela dess centrala kreativa nav. Hans betydelse för Man Utds offensiva spel illustreras av hur Man Utds spelkvalitet sjönk så fort han blev skadad. Att lyckas med detta i vilket som helst lag är imponerande, att lyckas med det i ett engelskt mästarlag är ytterst få förunnat.
(3) Fabricio Coloccini, Newcastle
Att Coloccini var en kompetent mittback visste nog de flesta om redan från början, även om den generella uppfattningen om honom innan i England nog snarast var som ett defensivt yrväder som var i alla fall mer än lite benägen till att göra dyrbara misstag. Men som kapten för ett ungt och nytt Newcastle så har han inte bara växt som spelare, han har också växt ut till en framträdande ledargestalt i laget. Vilket jag inte hade väntat mig.
(4) Steve Morison, Norwich
Norwich har gått klart bättre än väntat i ligan den här säsongen, och för att det ska vara möjligt så måste lagets offensiva spelare också leverera. Det fanns rätt många frågetecken kring hur exempelvis Steve Morison skulle klara av att spela i Premier League, men den övergången har han klarat av långt bättre än förväntat. Det återstår att se om han klarar av att behålla formen under hela säsongen.
(5) Charlie Adam, Liverpool
Många ifrågasatte om Charlie Adam verkligen höll tillräcklig klass för att kunna spela i Liverpool, vilket enbart baserades på att han förra säsongen spelade i Blackpool och som speglar en tämligen fördomsfull attityd mot spelare i vad man betraktar som mindre klubbar. Men Adam har övertygat på Liverpools mittfält och vad mer, han har även tagit på sig ett kreativt ledaransvar i laget. Något som behövs givet Steven Gerrards alltmer osäkra skadesituation.
(6) Shane Long, West Brom
Det är kanske anfallare främst förunnat att ifrågasättas för huruvida de klarar av att leverera i Premier League vad de tidigare levererat i The Championship och The Football League. Jag undrade just vad Long hade att bidra med i West Brom, allra helst som laget redan hade Peter Odemwingie att tillgå. Men Long har visat sig vara en ytterst effektiv anfallare och avslutare också på Premier League-nivå, och ett starkt komplement till en Odemwingie med tveksam form.
(7) Tim Krul, Newcastle
Varje bra lag behöver en bra målvakt brukar det sägas, och Newcastle har verkligen hittat ett fynd i Tim Krul. Ofta hypas målvakter lite i onödan baserat på någon enstaka stormatch, som därefter varvas med betydligt mer beskedliga insatser, men Krul levererar stabilt och på hög nivå i match efter match. Därmed gör han lagets försvarsarbete som helhet mer stabilt, och där hittar vi också en stor förklaring till Newcastles lysande säsongsinledning.
(8) Danny Welbeck, Man Utd
Jag kan inte tänka mig att många hade förväntat sig inför säsongen att den långe och gänglige anfallaren, som tillbringade förra säsongen på lån i Sunderland, skulle få så särskilt mycket speltid i Man Utds tämligen överbefolkade anfallslinje, som innehåller storstjärnan Wayne Rooney, förra säsongens stjärnskott Javier Hernandez och därtill förra säsongens delade vinnare i skytteligan Dimitar Berbatov. Men så blev det, och bra därtill.
(9) Mario Balotelli, Man City
Att det finns kapacitet i mängder i Mario Balotellis fotbollsapparat kan absolut ingen betvivla, och niondeplatsen på den här listan är absolut inte någon invändning mot det. Det som får många att tvivla på Balotelli är emellertid hans redan omsusade förmåga att vara sin egen, och stundtals det egna lagets, allra värsta fiende. Men den här säsongen har han varit väldigt stabil, accepterat en roll i spelartruppens utkanter, men samtidigt varit oerhört bidragande till lagets framgång när han väl fått spela.
(10) Nathan Dyer, Swansea
Ibland måste man förundra sig när humlor faktiskt flyger. Dyer var en spelare jag hade väldigt svårt att se hur han skulle kunna hålla i Premier League, men från sin position på högerkanten så har han varit en viktig kugge i Swanseas positiva anfallsspel och lyckade säsongsinledning. Den lite större taktiska fördelen med det för Swansea är att de tack vare Dyer kan hota offensivt från båda kanterna, vilket försvårar för motståndarna. Viktig för laget är han alltså.
Bubblare:
» Daniel Sturridge, Chelsea
» Phil Jones, Man Utd
» John Ruddy, Norwich
» Francis Coquelin, Arsenal
» Kyle Walker, Tottenham
:::
Ska man försöka hitta någon större poäng från den här listan så skulle det kanske vara det positiva sambandet mellan ett lags tabellposition, och förekomsten av i alla fall någon eller några spelare som överraskar positivt. Det förvånar inte att exempelvis Newcastle och Norwich har några kandidater på den här listan.
Sedan kan man så klart vända på steken och fundera över vilka spelare som varit negativa överraskningar hittills under säsongen. Men den typen av glaset är halvtomt-funderingar sysslar ju inte jag med. Plus att det ju alltid riskerar göra någon ledsen i ögat.
Era tankar om listan?!
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Europa League tuffar vidare med sitt gruppspel och för kvällens matcher så har Tottenham begett sig till kalla Ryssland för ett möte med Rubin Kazan och ett mindre heligt Stoke har begett sig till heliga landet för sitt andra möte med Maccabi Tel-Aviv.
Birmingham och Fulham stannar däremot på hemmaplan där man tar emot Club Brugge respektive Wisla. Två viktiga hemmamatcher för dessa båda lag, som behöver vinna om de vill ha en någorlunda betryggande grupplacering inför de två sista omgångarna.
:::
Be Champions!!