Andra personer kan skriva och har skrivit hans historia bättre och mer läsvärt än jag. Vi vet att han inledde sin managerkarriär i Skottland och där var måttligt framgångsrik innan han med Aberdeen företog sig att knäcka Old Firm i Skottland och därefter de europeiska storlagen i Cupvinnarcupen.
1986 tog han över ett kroniskt underpresterande Man Utd, som då befann sig i tabellens bottenskikt, tvingades genomföra en smått revolutionär förändring av klubbkulturen, återuppbygga klubbens traditionstyngda ungdomsakademi, innan samtliga pjäser var utplacerade för Man Utd att erövra fotbollsengland i början av 1990-talet.
Men det här kommer inte bli någon komplicerad blogg. Det kommer bara vara en blogg som fullständigt okritiskt, eftersom sådan kritik inte lämpar sig en dag som denna, tar upp 25 skäl varför man som fotbollsälskare också måste älska Alex Ferguson.
:::
(1) Hans förmåga att få sina spelare att våga uttrycka sig!
Varje spelare i Man Utd går ut på fotbollsplanen med förtroendet från deras manager att våga spela sitt spel. Det skapar en lagmiljö där spelarna höjer sig och där deras kreativitet frigörs. På så vis möjliggörs det också för Man Utd att kombinera kollektiv organisation med individuell innovation.
(2) Hans briljanta bollteknik med båda fötterna!
Det Zlatan kan göra med en apelsin, kan Ferguson göra med en sko. Ärligt talat, klarar man av att över ett helt omklädningsrum pricka David Beckhams ytterst välplockade ögonbryn, då har man känsla för feeling.
(3) Hans fokus på mental karaktär likaväl som teknisk kvalitet!
Många managers väljer att koncentrera sig på en spelares tekniska och taktiska kunnande. Ferguson tittar bortom spelaren och koncenterar sig på människan. Följden blir ett tätare lagbygge bestående av vinnarskallar som står upp också när det blåser.
(4) Hans upphov till namnet och fenomenet Fergietime!
En match är aldrig avgjord, man ger aldrig upp och man kämpar till den absolut sista hundradelen. Den inställningen har lett till otaliga sena avgöranden för Man Utd. Motståndarfans muttrar om tur och mängden sekunder, men missar därmed briljansen med det hela.
(5) Hans mångkulturella och sociala bildningsideal!
Det finns rätt goda skäl att lite stereotypt betrakta professionella spelare som inte alltför insatta i samhället omkring dem. Det finns därmed ett syfte med att Ferguson drar iväg sina välbetalda stjärnor till Robben Island, Harvard, före detta koncentrationsläger eller vad som råkar stå på menyn.
:::
(6) Hans öppenhet och generositet!
De som aldrig träffat Ferguson och istället väljer att gå enbart på sin egen tolkning utav Fergusons mediabild vill ofta kalla honom för arrogant och otrevlig. De som faktiskt har träffat honom har en helt annan bild. En man som tar sig tid för varje ung spelare och ny manager, som alltid har ett vänligt ord över när kollegor och medmänniskor hamnar i svårigheter, och som alltid genuint gratulerar sina motståndare.
(7) Hans förmåga till man-management!
Smått legendarisk både vad gäller att bygga upp, hyvla av och avyttra spelare. En förmåga som blir än mer imponerande när man tänker på den stora förändring som skett med allt rikare spelare och alltfler olika kulturer att hålla reda på.
(8) Hans ofta välplacerade mindgames!
Media överdriver kanske mängden på det här en aning, men tvivelsutan så har ju Ferguson faktiskt lyckats rätt bra med det här vid ett par tillfällen. Keegan, Wenger och Benitez är ju konkurrenter som i tur och ordning har fallit till föga för den gamle skottens manipulationer.
(9) Hans alltid lika fantasifulla bortförklaringar!
Något som så klart irriterar många, men man skulle ju också kunna välja att betrakta det hela som komedi. Fergusons förmåga att lätta trycket på det egna laget är smått sanslös. Allt från feta domare och trånga omklädningsrum till gråa tröjor som inte gick att se har förekommit under resan.
(10) Hans sätt att älska och leva för fotbollen!
Ferguson är på god väg mot 70 år, men jag har sett 50-åringar som ser äldre och mer slitna ut. Fotbollen är hans liv, och jag är rädd för att när han till sist går i pension så kommer det gå snabbt därefter. Det är förmodligen också han lite rädd för.
:::
(11) Hans pågående bistånd till tuggummiindustrin!
Den mängd tuggummi som Ferguson konsumerar under en säsong är nog för att hålla minst ett dussin gummibönder I Centralamerika vid liv och god vigör.
(12) Hans bevarande av tron på managern och laget!
Managern är den viktigaste positionen i en fotbollsklubb, säger Ferguson ofta, och det är alltid laget som kommer i första hand. Det är i tider som dessa, med stormrika spelare och ägare, säkert viktigare än vad man tror att det ändå finns de som håller fast vid dessa ideal, så att fotbollen må behålla sin själ.
(13) Hans återkommande produktion av fotbolls-ismer!
Några av hans uttryck har ju blivit inte bara bevingade utan till och med kulturella uttryck som sammanfattar en hel aspekt eller känsla av och för fotbollen. Där finns suspekta uttryck som ”do a Devon Loch”, till mållöst framklämda känsloyttringar som ”football, bloody hell!”, och målande beskrivningar som ”squeaky bum time”.
(14) Hans förmåga att alltid ge unga spelare chansen!
Det är så klart mänskligt för en manager att vilja satsa på den etablerade spelaren, det säkra kortet. Men Ferguson har under hela sin tid varit öppen att ge unga spelare chansen, även i matcher av allra största vikt. Det är stort. Att våga göra det i en klubb som Man Utd, med de krav som finns där, är ännu större.
(15) Hans styrka i sig själv att alltid saga vad han tycker!
Vi ser det rätt ofta, managers som håller tillbaka med en åsikt eller uppfattning, av rädsla för opinionen, vad arbetsgivare eller förbund ska tycka. Istället häver de ur sig ointressanta plattityder. Fergusons ställning är sådan att han har råd att strunta i dylika finesser, tycker han något så säger han det. Och fotbollen mår bättre av det.
:::
(16) Hans roll som brittisk manager inom brittisk toppfotboll!
På engelsk fotbolls toppnivå är det just bara Ferguson som lyckats hänga sig kvar, även om nu Liverpool tagit tillbaka Kenny Dalglish hyfsat nyligen och Tottenham med Harry Redknapp till sist börjar etablera sig däruppe. Det finns ett värde i det, bland annat i att hans lag därmed ofta baseras runt en kärna av brittiska spelare.
(17) Hans fotbollsdränkta skotska dialekt!
Fergusons skotska är så bred att den ibland även för de som är helt flytande på engelska kan låta mest som ett grötigt mummel. Men den dryper också fotboll och för tankarna till gamla ikoner som Jock Stein, Matt Busby och Bill Shankly på ett sätt som drottningens engelska, franskbrytna aforismer eller portugisiskt influerade metroengelska aldrig kommer kunna göra.
(18) Hans obrottsliga lojalitet gentemot sina kollegor!
Ingen manager kommer snabbare till stöd för sina utsatta managerkollegor när de har det svårt eller behandlats orättvist av sina klubbar. I det avseendet spelar det kollegiala större roll än att man också är konkurrenter.
(19) Hans legendariska utskällningar!
Frågan är om någon kan bli så förbannad som Ferguson kan bli, en vrede som fått även vuxna män med hår på bröstet att darra i knäskålarna. Hans hårtork är omtalad, men inte heller fjärdedomare, journalister, PR-ansvariga i spelargången eller den egna staben kan känna sig helt säkra.
(20) Hans omtanke om även engelsk fotbolls mindre klubbar!
Det slängs fram många idéer inom engelsk fotboll, inte minst vad gäller cupspelet. Det talas om att slopa omspel, att omfördela biljettintäkter, att förhandla TV-intäkterna klubb för klubb och så vidare. Samtliga förslag vore förmodligen till Man Utds fördel, men till nackdel för de mindre klubbarna i såväl Premier League som Football League. Vilket också är det återkommande skälet till att Ferguson närmast uteslutande ställer sig negativ till sådana reformer.
:::
(21) Hans nyfikenhet och förmåga till förnyelse!
Fergusons kanske mest imponerande och värdefulla egenskap är förmågan att alltid utveckla sig och att alltid kunna förnya sig. Han är vid 70 år fortfarande nyfiken, vilket är oerhört svårt att vara. Det är en form av mental spänstighet som man inte hittar ens i särskilt många 17-åringar.
(22) Hans förmåga att hitta fynd på transfermarknaden!
Visst kan Ferguson splash the cash, men det som alltid varit hans riktiga styrka har varit att värva de riktigt billiga fynden. Där finns många exempel. Denis Irwin, Peter Schmeichel, Eric Cantona och Ole-Gunnar Solskjaer är några tidiga sådana. Köpet av Javier Hernandez är ett mer sentida. Hittar man dessa så är det också lättare att acceptera att det blir några duds längs vägen. It’s the cost of doing business.
(23) Hans framgångsrika spelarrotation!
Det är en imponerande förmåga att kunna få ut det mesta av en spelartrupp. Man Utd beskrivs ofta som en lagmaskin, ett skäl till det är att så många spelare kan fylla så många olika roller i laget och att lagets energinivåer alltid är förhållandevis höga. Många kan rotera, väldigt få kan rotera utan att det till slut påverkar lagets resultat.
(24) Hans barnsliga glädje varje gång Man Utd gör mål!
Man kunde tänka sig att när man hållt på i 25 år, har vunnit inte bara allt som går att vinna utan dessutom gjort det flera gånger, så skulle den här rent spontana glädjen för något så småttigt som ett mål kanske avta en smula. Men icke! Gubben studsar som en flubberboll längs sidlinjen varenda gång bollen trillar in i the old onionbag. Medvetet? Ja, kanske.
(25) Hans stora lojalitet till en och samma klubb under 25 år!
Det pratas ofta om att man ska berömma Man Utd som hållt fast vid en manager under 25 långa år. Kanske ska man också försöka vända på det och ge Ferguson cred för att han stannat i en klubb så länge. Detta trots stora framgångar, och otaliga erbjudanden, så har han aldrig låtit sin personliga ambition växa sig större än den egna klubben.
:::
Martin Edwards, tidigare styrelseordförande i Man Utd och den som senast rekryterade en manager till klubben, berättar intressant om hur det gick till när Man Utd anställde Alex Ferguson.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8860300/Martin-Edwards-it-will-take-a-brave-man-who-takes-on-job-to-succeed-Sir-Alex-Ferguson-at-Manchester-United.html
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Dagens matcher: Wolves vs Wigan, Bolton vs Stoke och Fulham vs Tottenham.
En riktigt viktig match nere i tabellbotten mellan Wolves och Wigan, där båda lagen är i stort poängbehov. Bolton likaså för övrigt, mot ett Stoke som är i rätt dålig form för tillfället. Därtill en rätt slemmig bortamatch för Tottenham.
:::
Be Champions!!