Det finns många saker med det svenska fotbollslandslaget som irriterar mig, utöver en påfallande känsla att jag egentligen inte alls bryr mig.
Dels den självgodhet som uppstått som en följd av att man kvalificerat sig för ”fem raka mästerskap”, för att i dessa mästerskap med något undantag falla ihop så fort turneringen rör sig bort från gruppspelets trygghet, kombinerat med en från landslagsledningen brist på ambition av att ta sig vidare från den nivån.
Dels samma form av självgodhet som får en del att tro att man har samma chans att vinna ett mästerskap som England bara för att man inte förlorat mot dem sedan 1968, vilket låter väldigt mycket i år men är betydligt mindre i antal matcher. En matchsekvens som för övrigt innehåller åtta oavgjorda matcher och fyra segrar på hemmaplan.
Icke desto mindre är det ju så att det var väldigt länge sedan Sverige förlorade mot England och man kan naturligtvis fundera lite på vad det kan tänkas bero, särskilt då som de båda lagen möts senare ikväll.
:::
Å ena sidan kan vi betänka det taktiska. Sverige har alltid varit ett lag som byggt sitt spel på en tät defensiv och ett väldigt välorganiserat lag, och England har helt enkelt inte fostrat den typ av kreativa spelare som kan omintetgöra sådana system, till stor del därför att England självt är fostrat i sådant systemtänkande.
Till det kan vi lägga att svenskt taktiskt och tekniskt fotbollskunnande till stor del är hämtat och importerat just från England. Sverige är med andra ord väldigt väl förberedda för att möta ett lag som England men, vilket vi sett många exempel på, klart sämre förberedda på att möta lag som Spanien och Brasilien.
Men det kan ändå inte vara hela historien, om vi håller i åtanke att under samma 43-årsperiod som England har misslyckats med att besegra Sverige så har Sverige förlorat ett stort antal gånger mot Skottland, tre gånger mot lilla Nordirland och därtill två gånger mot Irland. Sämre lag än England och som spelar på i grund och botten samma sätt.
Vi måste å andra sidan alltså betänka det psykologiska också. Flertalet gamla engelska landslagsspelare vittnar om hur svenskarna alltid kämpar väldigt ihärdigt mot dem. Även svenska landslagsspelare talar om hur matcherna mot England är något utav en cupfinal, uppväxta som man är på engelsk fotboll.
På motsvarande sätt så går kanske de engelska landslagsspelarna in med den inte helt konstruktiva förhandsinställningen att man vet med sig att man är ett bättre fotbollslag och att man bör vinna matchen. Vilket så klart är en väldigt farlig inställning att ha i de flesta idrottsliga sammanhang.
:::
The Guardian och Marcus Christenson gör sin analys av det svenska landslaget inför kvällens match, som föga förvånande fokuserar en hel del på Zlatan Ibrahimovic:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/nov/12/sweden-problem-zlatan-ibrahimovic
:::
Jag tror sviten får sitt slut ikväll.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Sådär. En väldigt tung period av bordtennissäsongen är över, jobbet börjar lugna ner sig tillfälligt, och därtill är mina privata flyttbestyr också överstökade. Jag är numer norrlänning på heltid, i alla fall under de kommande två åren. Så bli inte förvånade om det snart dyker upp kommentarssvar som bara säger ”Jo” och inget mer.
Sundsvall, med den fantastiska kommunsloganen ”Den goda staden”, vilket mest väcker frågan: Till skillnad från vilka städer? Sundsvall, kommunen som lyckas med konststycket att skyddade av ett spelmonopol driva ett kasino med förlust.
Hur som helst betyder det i alla fall att bloggen nu kan börja återgå till sina normala rutiner igen, senaste tiden har det ju blivit lite stressigt och hackigt med det hela.
Be Champions!!