Under eftermiddagen är det jumbomöte i Premier League mellan ligans två bottenlag, båda två lag med stora problem om än av delvis olika skäl och båda två lag från Lancashire, en region som inte utan anledning kan beskrivas som engelsk fotbolls maskinrum.
Wigan vs Blackburn.
Båda två lagen har inlett säsongen väldigt svagt och det finns goda skäl att tro att kvaliteten i de respektive spelartrupperna helt enkelt inte är tillräckligt hög för att motivera en högre placering för de båda lagen. En ligatabell ljuger sällan och den gör det inte i det här fallet heller.
Men det är också två väldigt olika klubbar, sett till deras förutsättningar och till de löften som klubben filosofiskt eller faktiskt motsvarar för sina respektive fans och lokala samhällen.
:::
Symboliskt nog är det idag på dagen ett år sedan Blackburn Rovers köptes upp och togs över av den indiska fågelindustrijätten Venky’s, som med hög svansföring tog över en lokalt väldigt väl förankrad engelsk fotbollsklubb och lovade att utveckla den också globalt. Vad det senaste året har gett oss är snarare en parodi på inkompetent klubbstyrning och en katalog av brutna löften, som bland andra David Conn i The Guardian ställt samman:
Under uppköpsprocessen tillhandahöll Venky’s till The Jack Walker Trust, som tidigare ägde Blackburn Rovers och som var tveksamma till de nya ägarnas pålitlighet, en lista med garantier som bland annat innehöll ett löfte om att ”commit funds on a consistent and systematic basis to future transfer activity”.
Dessa pengar har emellertid inte synts till. De initialt utlovade £10m fördes in i klubben i form av aktier. Men därefter har Blackburn i allt väsentligt blivit till en säljande klubb. Phil Jones såldes till Man Utd för £16,5m under sommaren och nio andra spelare släpptes, och utöver det endast värvat nya spelare för runt £10m. Ägarnas nettoinvestering sedan övertagandet är med andra ord mer eller mindre noll.
Ett annat löfte i Venky’s garantier till Blackburn Rovers och fansen var att ”support the existing management team and staff”.
Det tog inte lång tid från Venky’s uppköp av Blackburn Rovers innan man till spelarnas, supportrarnas och omvärldens förvåning sparkade managern Sam Allardyce och dennes assistent Neil McDonald, med motiveringen att han inte delade klubbens vision – som enligt en ordförande som förmodligen aldrig sett en fotbollsmatch tydligen gick ut på att Blackburn skulle spela som Barcelona. Även klubbens ordförande John Williams och VD Tom Finn har sedan dess fått lämna klubben och klubbens finansdirektör Martin Goodman lämnade i somras. Vare sig ordförande- eller VD-posten har så här långt ersatts i klubben som alltså utöver svaga prestationer på fotbollsplanen har drabbats av något utav ett ledarskapsvacuum vid sidan av fotbollsplanen.
Ett tredje löfte som gavs var att ”develop and improve commercial performance across sponsorship and the club’s kit deal”.
Ett löfte som ännu inte infriats, och som naturligtvis bara kan bli svårare att infria om klubben åker ur Premier League. Och som naturligtvis har varit väldigt svårt att ens försöka infria sett till att klubben alltså haft vare sig ordförande eller VD under större delen av det senaste året.
Ett fjärde löfte mäktade Venky’s också med, nämligen att ”extend the Blackburn Rovers name and brand into India, the rest of south-east Asia and beyond”.
Huruvida Blackburn Rovers varumärke över huvud taget har påverkats av Venky’s är kanske oklart, men om någon effekt så har den närmast varit negativ. Ägarna har gjort sitt bästa att ge klubben en hög mediaprofil genom att gå ut med spektakulära transferrykten, det ena mer löjeväckande än det andra. Om något så har det gjort Blackburn till något utav ett åtlöje och spektakel, även om det kanske inte har spridit sig så långt som till och bortom sydöstra Asien.
Supportrarna kan emellertid inte glömmas bort på en lista av löften och Venky’s lovade även att ”seek to enhance the fan experience”.
Hur väl Venky’s har lyckats uppfylla det löftet illustreras kanske bäst av att Blackburns supportrar nu inför årsdagen av Venky’s köp av klubben har utlyst en sorgevecka på grund av det som har hänt med klubben under det senaste året, och det främmandeskap som supportrarna nu känner mot klubben och dess främsta företrädare.
Blackburn är en klubb med lång tradition och en stark lokal förankring. Det är i det avseendet en klubb som utlovar mycket helt och hållet på egen hand, den har goda förutsättningar och en stark plattform att bygga vidare ifrån. Den idé som Venky’s hade att föra upp Blackburn var inte i sig dålig, men då krävs ett aktivt och ansvarsfullt ägarskap. Då krävs det faktiska resurser och faktisk investering, snarare än enbart stora och i slutänden tomma ord.
I nuläget kan Venky’s mest jämföras med barnet som så gärna vill ha en hund och som lovar att ta hand om den, men som snabbt tröttnar på det ansvar som följer på att gå ut med den och sköta om den. Problemet är bara att i Blackburn Rovers fall finns inga föräldrar som kan rycka in och rädda upp situationen.
:::
Wigan utgör en tämligen tydlig kontrast mot detta fenomen, men befinner sig ändå i en liknande och kanske till och med ännu värre situation. Wigan är en liten klubb, utan några egentliga yttre förutsättningar att tala om, man kommer från en stad dominerad av rugby och utan någon egentlig supporterbas. Man har tagit sig till Premier League och lyckats hålla sig kvar där tack vare investeringar från en rik lokal ägare och tack vare en väldigt hög kvalitet i klubbens scoutingnätverk.
Båda klubbarna löper stor risk att åka ur Premier League den här säsongen, men Wigans situation är förmodligen ännu mer allvarlig eftersom det för dem till skillnad mot Blackburn kan vara början på klubbens bokstavliga undergång. De har inte den lokala förankringen som Blackburn har, och därmed heller inget socialt skyddsnät att falla tillbaka på.
Ändå så är det Blackburn Rovers som väcker mest och störst frustration av de båda klubbarna och där kristecknen lyser som allra klarast. Förmodligen beror detta på att Blackburn har väldigt goda förutsättningar att lyckas, och har gjort stora utfästelser åt det hållet, utan att faktiskt prestera. Av Wigan kan man egentligen inte förvänta sig att de ska prestera, de har egentligen inte de yttre förutsättningarna för det, och vad vi ser nu och har sett under de senaste fem åren är nog bara att betrakta som bonus.
Det är förmodligen en filosofisk fråga vad man egentligen ska betrakta som värst.
:::
För Lancashire ser det här emellertid ut att bli en rätt jobbig fotbollssäsong, med tre lag i nuläget samtliga under nedflyttningsstrecket. Kanske är det inte så konstigt, när man betänker att dessa klubbar måste konkurrera i termer av supporterbas med jättar som Man Utd och Liverpool och nu för tiden även Man City.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Huddersfield Town är obesegrade i 42 långa ligamatcher på raken, ej inräknat playoff-matcher, utan att för den sakens skull kallas för några Invincibles. Senaste förlusten kom den 28:e december 2010 borta mot Southampton. Ändå ligger man bara tvåa i League One den här säsongen och misslyckades med att gå upp till The Championship förra säsongen.
Hemmamatch mot Notts County i eftermiddag.
:::
Övriga matcher idag: Norwich vs Arsenal, Everton vs Wolves, Man City vs Newcastle, Stoke vs QPR, Sunderland vs Fulham, West Brom vs Bolton och Swansea vs Man Utd.
:::
Veckans namn i fotbollsvärlden: Tokyo Sexwale, den sydafrikanske FIFA-delegaten som rätt snabbt och av rätt uppenbara skäl blivit Sepp Blatters allra bäste vän här i världen.
Det uttalas tydligen ”seh-wa-le”, men men…
Be Champions!!