Ett lag i ljusblått kommer garanterat gå vidare från Grupp A, eller dödens grupp, i Champions League, och för första gången i dess historia kvalificera sig för turneringens slutspel. Frågan är bara om det blir gammal tradition i form utav italienska Napoli eller nya pengar i form utav engelska Man City.
Jag vet vad jag lite cyniskt tror på i slutänden. Vad jag hoppas på är en annan sak och alltför färgad av mina egna subjektiva sympatier. Jag var trots allt bara 10-15 år när Diego Maradona, världens genom tiderna bäste fotbollsspelare, Nordirland möjligen undantaget, var som störst.
Men den italienska närvaron på Man Citys managerbänk kommer naturligtvis kunna få diverse Serie A-vänner, ingen nämnd och ingen glömd så klart, att oavsett utfall utropa någon form utav moralisk seger över de där långbollsparkande, hörnafirande och kulturbefriade öborna.
Praktiskt sådant där i den numer globala fotbollen.
:::
Läget är enkelt men på en och samma gång också väldigt komplicerat, Man City vandrar idag ut på en av den europeiska fotbollskontinentens mest högljudda och skrämmande arenor med vetskapen att om de vinner matchen, så går de för första gången någonsin vidare till ett slutspel i Champions League, men om de förlorar den så löper de en väldigt reell risk att istället göra ett hejdundrande fiasko.
Även ett oavgjort resultat kan leda till att en synnerligen nervös sista omgång av gruppen väntar på hemmaplan mot Bayern München, där allt annat än en vinst kan se Napoli gå vidare på Man Citys bekostnad om de i sin tur besegrar ett redan avhängt Villareal på bortaplan.
Uppgiften är lättare sagd än gjord. Napoli är obesegrade på hemmaplan i europeiskt cupspel sedan man 2008 gjorde comeback i dessa sammanhang efter en lång tid i post-Maradoniansk exil. Det senaste laget som besegrade dem hemma på Sao Paolo var Eintracht Frankfurt, och året var 1994.
:::
Det är naturligtvis medvetet och kanske är det till och med klokt, men Roberto Mancinis återkommande benägenhet att hela tiden definiera alldeles för låga målsättningar sett till lagets kvalitet är icke desto mindre rätt irriterande. Målet med Champions League är tydligen bara att gå vidare från gruppen.
Playing the expectation game that one.
:::
Tveklöst har ju emellertid Man City ett lag som sett till ren kvalitet ska vara en av de allra främsta kandidaterna till att vinna den här säsongens Champions League. I det avseendet så är det precis så som Roberto Mancini sa för ett litet tag sedan, att de nu befinner sig på samma nivå som Barcelona och Real Madrid.
Ren erfarenhet bör heller inte vara något problem sett till spelartruppen, då flertalet spelare har tidigare erfarenhet både av spel i Champions League och av matcher på högsta nivå i största allmänhet.
Dilemmat är kanske snarare taktiskt och i engelskt avseende är det kanske också hyfsat traditionellt. Att det finns en trade-off mellan å ena sidan en taktik som är väldigt framgångsrik i Premier League och å andra sidan en taktik som också bär långt i Champions League.
Det är kort och gott olika fotbollskulturer som krockar.
Svårigheten att hitta en taktisk balans i detta avseende har drabbat i stort sett samtliga engelska klubbar som prövat på uppgiften, inte minst Man Utd och Arsenal som båda är klubbar som borde ha uppnått mer i ett europeiskt sammanhang, och det är ett dilemma som kan ta tid att övervinna.
Det som gör dilemmat till ett dilemma är naturligtvis att en sådan balans riskerar leda till mindre marginaler i det inhemska ligaspelet.
:::
Jag provocerade ju med en filmliknelse förra gången, till underhållande effekt och konsekvens. Något med Nemo, Jaws och behovet av större båtar. Nu är det bortaplan, och jag tänker inte medvetet utmana ödet på det viset igen, men jag tror fortfarande att Man City är ett eller ett par nummer större än Napoli.
Frågan är om de är ett eller ett par nummer större än Sao Paolo.
:::
Inför säsongen ifrågasattes ju hur Man City skulle klara av att balansera spel i Champions League med ligaspel. Hittills får man ju säga att ligaspelet verkligen inte drabbats, i motsats till vad många tog för givet inför säsongen.
Vilket, om nu Man City skulle förlora ikväll, väcker den rätt naturliga följdfrågan: Är ligan i så fall i praktiken avgjord, med ett Man City som då under våren kan koncentrera sig enbart på Premier League och ständigt komma fräscha och utvilade till varje helgs match?
Fördelarna med det såg vi ju inte minst under säsongen 2009/10.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Tottenham imponerar och hemmavinsten mot Aston Villa igår kväll såg närmast rutinartad ut. Det pratas alltmer om Tottenham som en seriös titelkandidat, och även om jag på sikt är tveksam till just det så känns det ändå för tidigt att döma ut helt.
Tottenham känns hur som helst som ett rätt bra bevis på att det är fullt möjligt att etablera sig i toppen av Premier League med bra management som grund, snarare än att behöva spendera £800m på några år.
Men om det kommer jag i generella termer att blogga mer på torsdag eller fredag.
:::
Många mediarubriker just nu med uttalanden från Ferguson och spelare i Man Utd att man blir bättre under våren, ska utvärdera dem runt jul, att man bara ”värmer upp”, och så vidare.
Delvis sant, delvis mindgames så klart, problemet är att det den här gången mest ger intrycket av att de försöker övertyga sig själva.
Tung hemmamatch mot Benfica i Champions League ikväll, där åtminstone gruppavancemanget kan säkras med en vinst tillsammans med en väldigt god chans att i sista omgången också säkra gruppsegern.
Be Champions!!