Så, båda lagen från Manchester är med andra ord utslagna ur Champions League redan efter gruppstadiet, vilket sett till de båda lagens ligaresultat nog ytterst få hade kunnat ana och än färre förutse.
UEFA hade väl knappast heller kunnat räkna med att Europa League skulle få en så lagmässigt hög profil som nu har blivit fallet. De, tillsammans med de TV-bolag som har rättigheterna till turneringen, borde rimligtvis gnugga händerna av förtjusning.
Då är det väl i och för sig lite olyckligt att media rapporterar att Ferguson efter matchen igår kväll betraktade Europa League som ett straff. Nu är förvisso det ett tämligen grovt yxhugg. Det är för det första sagt i besvikelsens stund efter en förlust. För det andra pekar det bara på det uppenbara, att Champions League är turneringen man vill vara med i. Därtill och för det tredje så syftar Ferguson med straff inte på Europa League i sig, utan på att man i stor utsträckning kommer behöva spela torsdagar och söndagar framöver.
Man Citys manager Roberto Mancini var inne på samma linje, och noterade att deltagande i Europa League skulle försvåra ligaspelet, men hävdade också ambitionen att vinna Europa League. ”Det är viktigt för Man City att vinna titlar” menar han helt riktigt. Och det är mer eller mindre garanterat att Man Utd kommer att slicka sina sår nu, men när turneringen väl drar igång igen efter jul så kommer ambitionen vara att vinna.
Lustigt i sammanhanget är så klart att vare sig Roberto Mancini eller, än mer anmärkningsvärt, Alex Ferguson har vunnit Europa League eller dess föregångare UEFA-cupen tidigare. Av de stora kontinentala cuptitlarna är det faktiskt bara den här bucklan som Ferguson aldrig har plockat hem.
It’s a pot worth winning.
:::
Roy Keane har ju vid ett tidigare tillfälle gått brutalt hårt åt Man Utds ungdomar. Det ledde den gången till sparken från klubben. Nu gjorde han det igen, vilket ledde till en bitande replik från Ferguson: ”Roy had an opportunity to prove himself as a manager and it’s a hard job.”
En kommentar som på klassiskt brittiskt tema är på en och samma gång smakfullt subtil samt en verbal motsvarighet till ”blunt force trauma”.
Paul Hayward tycker jag är den som i efterhand kommer närmast en bättre och mer nyanserad förståelse för balansgången mellan gammalt och nytt i Man Utd och hans slutsats, till skillnad från Keanes, är att det först och främst är de äldre spelarna som svikit.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/champions-league/8941132/Glazer-family-in-the-spotlight-as-Manchester-United-old-guard-leave-the-young-guns-exposed.html
:::
Roy Keane hade dock helt rätt i en sak, att Man Utd får skylla sig själva. Det ska heller inte glömmas bort.
Och naturligtvis ska Alex Ferguson ha sin beskärda del utav kritiken för den inställning med vilken Man Utd angrep det här gruppspelet. Attityd reflekterar ledarskap, och med sin rotation signalerade Ferguson tydligt den i slutänden ödesdigra inställningen att ”det ordnar sig”.
Han får skylla sig själv. Laget får skylla sig självt. Det viktiga för framtiden är att man lär av misstaget.
:::
Tämligen tramsigt blir det emellertid när vissa kommentatorer vill skylla det hela på Glazers, klubbens ägare. Var det någon av dessa som inför gruppspelet varnade för att Man Utd skulle kunna få problem, eftersom Glazers totalt genom åren pumpat ut cirka £600m ur klubben? Nej, så klart inte.
Post hoc, ergo propter hoc. En logisk tankelapsus och en konsekvens utav att de analyserar utfallet, snarare än processen fram till utfallet.
Det är ett uttryck för en form utav panik och bygger på idén att lösningen på alla problem är att köpa fler dyra spelare, en form utav panik man kan känna förhoppning och trygg förvissning att Ferguson kommer att bortse från.
:::
En klubb med Alex Ferguson som manager kan omöjligtvis befinna sig i en kris.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Patrice Evra tycker jag ändå ger uttryck för den enda inställning som en Man Utd-spelare kan ha en dag som denna:
“We need to play with the heart and the fans deserve more than us throwing it away. We have to be honest and say we haven’t been professional from the beginning of this competition. I don’t know why. Maybe one or two of us have to look in the mirror and say we can do a lot better than we have done.”
:::
Det har spekulerats en del i vad de två engelska lagens exit från Champions League kommer att betyda för Englands UEFA-koefficient och det antal platser Premier League har till turneringen.
Sanningen är så klart att det knappt betyder något. För det första leder England den tabellen överlägset. För det andra får man lika många poäng för deltagande i Europa League som i Champions League, och båda lagen är ju onekligen kvar i Europa League.
Så den fjärde platsen är långt ifrån farozonen.
:::
En titel är en titel.
Champions League är naturligtvis större och bättre än Europa League. Men vid säsongens slut skulle jag ändå föredra att stå där med Europa League-titeln än att inte stå där med en Champions League-titel, hur nära den man än råkade komma.
Sådan är min möjligen gammelmodiga syn på fotbollen.
I just det här fallet är det kanske inte nödvändigtvis en titel man kan skryta så mycket med. Men man kan ändå för den sakens skull känna glädje för den. Som jag ser på det.
:::
Robert Gustavsson är en svår person att förstå sig på, men vissa dagar förstår man honom helt enkelt bättre.
Be Champions!!