Namnet Walker, utöver så klart att tillhöra Chuck Norris odödliga karaktär Walker, Texas Ranger (”The eyes of Neil Ranger are upon you!”), är naturligtvis ett av de här väldigt vanliga engelska efternamnen. Där finns även ett gäng andra, Smith, Jones, Taylor med flera.
En lite rolig fråga skulle alltså kunna vara vilka efternamn som har förekommit mest i det engelska landslagets historia.
Den frågan grävde Anthony Lombardi på Soccer Lens lite djupare i, och namn och vissa fakta är hämtade därifrån och delvis anpassade, utökade och förändrade för att utgöra den här förhoppningsvis inte alltför svårsmälta söndagsbloggen.
Så håll till godo.
:::
Smith – 19 spelare, 104 caps
Föga förvånande så är det kanske vanligaste efternamnet också det namn som förekommer flitigast i det engelska landslaget. Så särskilt framgångsrikt har det emellertid inte varit, vare sig i VM 1966 eller 1990, Englands två mest framgångsrika världsmästerskap, så fanns där någon Smith i laget. Alan Smith, tidigare i Leeds och Man Utd, var den senaste Smith att göra en landskamp, mot Österrike. Den förste Smith att visa sitt plyte i Three Lions var Charles Eastlake Smith, som 1876 debuterade mot Skottland.
Johnson – 9 spelare, 79 caps
Så nära tio spelare, men Johnston kan man väl ändå inte räkna?! Med två Johnsons i den nuvarande truppen så hamnar kanske de tidigare sju upplagorna i något utav passningsskugga. Seth Johnson förtjänar kanske ett speciellt omnämnande, en tung symbol för Leeds finansiella ruin i början av millenniet, som köptes för £7m och som gavs £30k i veckan i lön trots att han bara bad om £10k. 1880 debuterade den förste Johnson, med förnamn Edward, mot Wales.
Brown – 9 spelare, 51 caps
Det hann nästan gå 30 långa år utan en Brown i det engelska landslaget till dess att Wes Brown debuterade, och som under ett drygt decennium samlade på sig 23 landskamper, med vilket han är den mest landslagsmeriterade Brown i historien. 1881 debuterade den förste Brown, Jimmy, i en landskamp mot Wales.
Wright – 8 spelare, 234 caps
Wright är ett av de stora efternamnen i engelsk fotbollshistoria. En Wright befinner sig bland de fem spelarna med flest landskamper. En annan Wright, närmare bestämt Mark Wright, låg indirekt bakom Englands senare framgångar i VM 1990 när han avgjorde gruppspelsmatchen mot Egypten med matchens enda mål, utan vilket det kanske aldrig blivit några tårar eller straffar. 1906 debuterade Gordon Wright den förste mot Wales, och så sent som förra året så spelade Shaun Wright-Phillips en landskamp mot Montenegro.
Jones – 7 spelare, 29 caps
Möjligen tack vare Vinnie Jones så kopplas kanske det här namnet först och främst samman med walesisk fotboll. Jones är vanligt men inte ett av de mer illustra efternamnen inom engelsk landslagsfotboll. Fram till för bara några månader sedan så var den senaste Jones Liverpools gamle ytterback från 1990-talet, Rob. Nu ser det emellertid ut som om Blackburns och numer Man Utds yngling Phil Jones kommer ge namnet en skjuts uppåt. 1882 debuterade den förste Jones, Alf, mot, föga förvånande, Skottland.
Roberts – 7 spelare, 20 caps
Ett så pass vanligt efternamn borde kanske ha varit bättre representerat i det engelska landslaget. Men den senaste Roberts att spela för England var Tottenhams Graham, och han avslutade landslagskarriär 1984. Den förste Roberts, som debuterade 1887 mot Skottland, var West Broms fantasifullt döpte Robert Roberts.
Allen – 6 spelare, 21 caps
Allen är ett efternamn med en något blandad och udda fotbollshistoria. Namnet blev känt hushållsgods under 1980-talet när en familj lyckades odla fram fyra professionella spelare. Bara en av dem, Tottenhams legendariske anfallare Clive Allen, lyckades dock slå sig in i det engelska landslaget, och i och med sin sista landskamp 1988 mot Israel så var han den siste Allen att spela där. Harry Allen var den förste, som hundra år innan Clives avskedsmatch debuterade mot Wales, ungefär samtidigt som Jack the Ripper härjade i London.
Taylor – 6 spelare, 37 caps
Namnet är i engelsk fotbollsfolkloristik kanske främst associerat med rotfrukter (”turnip”), men en lite lustig omständighet är ändå att en av de sex Taylors, närmare bestämt Peter, under en kortare tidsperiod omfattandes en match mellan Kevin Keegan och Svennis, också var ställföreträdande förbundskapten och var den som först gav kaptensbindeln till David Oh David Beckham. Mindre lustigt, är att den mest meriterade av dem, Tommy Taylor, en av Man Utds fantastiska Babes, fick sin karriär och sitt liv förkortat på en snöig flygplats i München.
Lee – 5 spelare, 64 caps
Två av spelarna med detta efternamn spelade för England under kortare tidsperioder men lyckades göra sig själva till ikoner i sina respektive klubblag. Den senaste Lee att därefter spela för det engelska landslaget, och som lyckades samla ihop det för honom enastående antalet 21 landskamper, var Newcastles gamle mittfältare Rob Lee, som avslutade sin landslagskarriär 1998 mot Luxemburg. 1904 debuterade Bert Lee mot Wales, och han var då den förste av sin art.
Walker – 4 spelare, 83 caps
När Kyle Walker alltså debuterade i det engelska landslaget i november så blev han den fjärde Walkern, och anmärkningsvärt nog också den tredje Walker på runt 25 år. Namnet Walker har alltså fått ett uppsving under senare tid, för innan 1988 så hade alltså bara en enda Walker spelat för England. Det var ingen mindre än Aston Villas legendariske spelare, kanske deras främste någonsin, Billy Walker, som 1920 debuterade mot Irland.
:::
Varför inte göra lite sport av det hela också?
Ni får en poäng var för varje onämnd spelare med något utav de tio nämnda efternamnen som ni lyckas räkna upp. Och försök nu att först åstadkomma det hela från vad ni har i huvudet när frågan ställs, därefter kan ni ju om ni är nyfikna ger in i Googles underbara värld och lära er mer (sökorden ”list england international footballers” tar er väldigt långt).
Så lägger jag ihop poängen när jag framåt kvällen återvänder från de jämtländska skogarna och publicerar resultatet i måndagens blogg.
Totalt är det alltså möjligt att plocka hem 58 poäng.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Jag har precis avslutat fjärde säsongen av Sons of Anarchy, fantastisk serie, och därefter fastnat för den nya serien Once Upon a Time. En rätt skön modern take på de gamla sagorna och om man klarar av ett lite långsamt tempo så är det en lätt serie att fastna för.
Rumpelstiltskin, apropå namn.
:::
Arsenal firar 125 år under helgen och man har bland annat gjort det med upprättandet av tre statyer utanför The Emirates – utav Herbert Chapman, Tony Adams och Thierry Henry.
Någon som vet om fler statyer är på väg? – Jag kan tycka att det borde vara fler statyer på väg. Annars känns kanske inte urvalet alldeles självklart, åtminstone inte för mig.
:::
Riktigt tung bottenmatch mellan Sunderland och Blackburn idag. Martin O’Neill kunde knappast ha fått en viktigare och mer betydelsefull debutmatch med den nya klubben. På hemmaplan dessutom. High pressure job.
Be Champions!!