Betydelsen av långtidsskador - Fotbollsspelare som resurser eller människor

Det är en tankegång som ligger väldigt nära något jag från och till har funderat om, nämligen hur mentalt jobbigt det måste vara för de allra flesta professionella fotbollsspelare att vara långtidsskadade. Det drabbar inte bara spelarens fysik utan även dennes självkänsla. En spelare som har konstruerat en identitet kring att vara just fotbollsspelare måste uppleva det jobbigt när han inte kan spela fotboll, vad tjänar han då för syfte? Viktiga delar utav spelarens sociala umgänge och sociala ritualer tillsammans med laget försvinner från vardagen.

Som supportrar tänker vi kanske lite för sällan på dessa perspektiv, istället tenderar vi kanske medvetet eller kanske ómedvetet att betrakta spelare lite kallt som resurser. Längre än till ”vilket värde tillför spelaren laget?” sträcker sig sällan våra funderingar. Och kommer vi fram till ett svar vi inte riktigt gillar på den frågan så börjar det pratas om att dumpa spelaren. Och jag skulle tro att klubbarnas perspektiv, alldeles säkert med några undantag, inte är mindre utilitaristiska.

För mig personligen ligger så klart Owen Hargreaves väldigt nära till hands som ett exempel på detta, och med de senaste dagarnas nyheter naturligtvis även Darren Fletcher. Men för mig är det en inkonsekvent hållning. Vi som supportrar pratar ofta om att spelare bör visa lojalitet med sina klubbar. Men när det kommer till långtidsskadade spelare som inte ”tillför värde till laget”, så måste vi i så fall kanske också visa lojalitet med spelarna. Inte bara för att det går both ways, utan för att det är den mest humana inställningen.

Nu slumpar det ju sig så att Newcastles mittback Steven Taylor i matchen mot Chelsea drabbades av en allvarlig fotskada som kommer att hålla honom borta från resten av säsongen. En säsong som ser ut att kunna gå rätt bra för Newcastle. Han har pratat med BBC:s Richard Conway om hans känslor och upplevelser i samband med och efter hans skada, och det är väldigt insiktsfull läsning.

Jag publicerar några intressanta utdrag ur denna berättelse här i bloggen som ni kan läsa, berättelsen i sin helhet finner ni här:

https://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/16116940.stm

:::

Hi. I’m Steven Taylor. I ruptured my Achilles tendon playing for Newcastle United against Chelsea in December and I now face months of rehabilitation to try to regain my fitness. My aim here is to give an insight into the recovery and the healing process – as well as the boredom that professional sports people sometimes go through when they face long-term injuries.

/…/

Skadan

I hobbled off to the dressing room and Newcastle’s physio, Derek Wright, took a look at me. I asked him what was wrong.

When he said, “It’s not too good Steven”, my heart sank. I’ve known Derek for years and he doesn’t sugar-coat bad news. He told me I needed surgery as I had likely ruptured my Achilles tendon.

I knew from other players who had suffered similar injuries that it spelt the end of my season. I was pleased Derek was so honest but the news devastated me. I’ve been playing well and Newcastle have had some fantastic results. The news that I had played my last part in the team’s success this season came crashing down on me.

The rest of the team trooped back into the changing room and all the lads came over to see me. They meant well but seeing my team-mates just made me feel worse. I wanted to be among them and not lying on a treatment table getting their sympathy. Those moments in that changing room have to be the lowest I’ve ever felt in my career.

/…/

Operationen

I couldn’t sleep on Saturday night. Apart from being in physical discomfort, the prospect of being out injured and missing the rest of the season continued to haunt me.

I was restless on Sunday knowing that the surgeon’s knife awaited me. When Monday finally arrived, my surgery was delayed. I hate waiting and, as the hours passed, I just grew more and more nervous.

I tried to stay positive but it’s difficult when you’re waiting for an operation that you hope will enable you to play the sport you love again.

/…/

Eftermälet

Now I’m on the sofa at my mum and dad’s house, leg elevated and with daytime television to keep me company. I am watching lots of football and DVDs – and I have had my manager, Alan Pardew, and all of my team-mates on the phone asking how I’m doing.

…it all feels very surreal. I should be on the training pitch getting ready to face Norwich City this weekend and instead I am having to make sure my injury doesn’t get worse.

But I keep thinking of that game against Norwich. It kills me a little bit to think that, instead of running out at Carrow Road on Saturday wearing the black and white shirt, I’ll be on my parents’ sofa listening to the action on the radio.

:::

Jag tycker det är fascinerande läsning då det ger oss en liten inblick i den ångest och de farhågor en professionell fotbollsspelare känner när de drabbas av något sådant här. Det vore också en väldigt intressant läsning om Steven Taylors berättelse blev återkommande under hans skadeupphåll, och man på så vis kan få en känsla för hur tid och tristess påverkar situationen.

Det är också rätt bra läsning för att få oss att förstå att även professionella fotbollsspelare är vanliga människor, trots att de i många fall tjänar väldigt mycket pengar.

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Henry Winter kommenterar behovet för domarna att kommunicera mer, både före, under och efter matcherna, för att på så vis öka förståelsen åt båda håll och därigenom reducera kontroverser. Hans tankar följer naturligtvis på de upprörda känslor som var eftermälet till söndagens match mellan Stoke och Tottenham.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8951931/Henry-Winter-referees-need-to-talk-more-or-controversies-will-run-and-run.html

:::

Be Champions!!