Bolton och den perfekta stormen

Det är hur som helst en film, eller en metafor om man så hellre vill, som osökt får mig att associera till Bolton Wanderers, som onekligen befinner sig mitt i vad som måste betraktas som en perfekt fotbollsstorm. Jag brukar generellt ha svårt för det här med att jämföra grader av elände, men även med mitt eget lag i en sällan skådad eländig position så tvingas jag ändå skicka en tacksamhetens tanke att vi åtminstone inte har det lika illa som Bolton.

Owen Coyle managerar likt filmens George Clooney över ett fartyg som befinner sig mitt i korselden mellan tre olika stormar. Det är måhända inte stormar som tar sig formen av massiva vattenväggar, men likväl är det stormar som har fått Bolton att sjunka till botten av Premier League-tabellen och alltså riskerar få dem att sjunka ännu längre än så.

:::

Den första stormen – Skador

Alla lag har skador och vi behöver i sammanhanget inte ta upp alltför mycket energi med att hålla på att räkna småskador. Låt oss istället fokusera på allvarliga långtidsskador, för det är definitivt ett område där Bolton är drabbade likt ingen annan, särskilt inte om vi tar det i relativa termer till Boltons redan från början tämligen magra spelartrupp.

Den riktiga huvudvärken började redan förra säsongen, när en av lagets främsta nyckelspelare, amerikanen Stewart Holden, skadade knäet allvarligt på Old Trafford och blev borta för resten av den säsongen. När han i augusti gjorde ett försök till comeback så skadade han återigen knät, som resulterade i att han också missar hela den här säsongen.

Under sommaren skulle det hela bli värre. Boltons energiske yttermittfältare, sydkoreanen Lee Chung-Yong, bröt benet under en försäsongsmatch, och bara någon dag senare konspirerade ödets makter så att nyförvärvet Tyrone Mears, tänkt att förstärka Boltons försvar, också han drabbades av ett benbrott.

Vad dessa tre långa skador har inneburit för Boltons säsong så här långt är svårt att kvantifiera, men det har tvivelsutan haft en betydande effekt.

:::

Den andra stormen – Brist på pengar

Nya finansiella krav utifrån tillsammans med att klubbens ägare och styrelse har beslutat att dra åt klubbens svångrem, så har Bolton tvingats försöka konkurrera i Premier League med en snart obefintlig budget. Högst upp på dagordningen har varit att reducera klubbens löneratio, som tidigare uppgick till saftiga 70% av omsättningen.

Det har inneburit försäljning av viktiga spelare, som till exempel den svenske anfallaren Johan Elmander till Galatasaray. Det har också inneburit att Owen Coyle har tvingats, aldrig en bra utgångspunkt, att introducera fler unga spelare till laget, vilket av naturliga skäl gör laget mer sårbart. Därtill har det inneburit att Coyle på transfermarknaden i stor utsträckning har begränsats till att försöka göra det mesta och det bästa av lånesystemet, men det har visat sig svårare den här säsongen jämfört med tidigare.

Under dessa omständigheter har det visat sig utomordentligt svårt för Owen Coyle att realisera sina ambitioner om ett mer positivt spelande Bolton än tidigare. Det är en ambition som förmodligen förutsätter investering, snarare än åtstramning.

:::

Den tredje stormen – Spelschemat

Bolton avslutade förra säsongen bedrövligt, delvis som en mental följd av 0-5-förnedringen i FA-cupsemifinalen mot Stoke. Och inte blev det bättre i inledningen av den här säsongen när matchprogrammet innebar att Bolton fram till i början av oktober ställdes mot Man City, Liverpool, Man Utd, Arsenal och Chelsea.

Det går naturligtvis att se det från perspektivet att med dessa matcher avspelade så kan Bolton därefter se fram emot ett betydligt mildare program än sina konkurrenter. Men för ett lag med ett sargat självförtroende, och kanske ett lag med spelare som börjat söka ursäkter för resultaten snarare än att bidra med full energi, så kan en sådan säsongsinledning vara rejält demoraliserande. Man tvingas helt enkelt slå ur underläge, och spela resten av matcherna under en högre press än normalt.

Det är med andra ord kanske inte bara tillfälligheter som gör att Bolton har förlorat ett flertal matcher den här säsongen som de egentligen, spelmässigt och sett till målfördelningen under matchernas gång, kanske borde ha vunnit.

:::

Innan det började blåsa stormvindar runt Bolton så var man en klubb med klara Europa League-ambitioner. Man gick dessutom långt i det inhemska cupspelet, Bolton var helt enkelt en framgångsrik klubb i medvind och Owen Coyles managerskap stod väldigt högt i kurs. Vilket det fortfarande gör hos Boltons ägare ska tillläggas.

Nuförtiden blåser det annorlunda vindar. Och katolik som Owen Coyle faktiskt är så är det nog inte omöjligt att han i dessa tider gnuggar denna välkända bön eller kanske snarare vädjan: ”O God, thy sea is so great, and my boat is so small.”

I och med att The Perfect Storm är en amerikansk film, eller kanske Hollywood-film är ett bättre ord, så förväntar man sig ju liksom att den väldigt lilla fiskebåten och dess besättning på något sätt ska klara sig från mötet med den perfekta stormen och lugnt stävja in i hamn till en kör av applåder och med soluppgången i bakgrunden. Huruvida det är möjligt att förvänta sig detsamma med Bolton, eller om The Championship hägrar för dem nästa säsong, framstår inte som fullt lika klart.

Klockan 16 i eftermiddag är det avspark på Craven Cottage mellan Fulham och Bolton.

…………………………………………………

Twitterfunktion nu till höger om bloggen.

:::

Dagens övriga matcher: Blackburn vs West Brom, Everton vs Norwich, Newcastle vs Swansea, Wolves vs Stoke och Wigan vs Chelsea.

Helt visst är det söndagen som är helgens stora dag med vad som är att betrakta som fyra högkalibriga möten av lite olika slag. Men några av matcherna under dagen går liksom inte av för hackor de heller.

:::

Seriösa celebrity sightings i och runt Genève under veckan; först Thierry Henry, och därefter Victoria Silvstedt. Åtminstone en av dem har ju riktig bollkänsla.

Be Champions!!