Precis är sommaren förbi och den första snön har börjat falla och omedelbart finner vi oss i vad som ser ut att vara inledningen till ännu en utdragen transferföljetong som involverar Arsenal och Man City – nämligen de alltmer ihärdiga rykten som gör gällande att Man City har sina sikten inställda på Arsenals merkuriale målskytt, Robin van Persie, i en transferdeal som ser ut att bli en ren repeat på sommarens Samir Nasri-cirkus.
På ytan är det naturligtvis inte det minsta komplext, det är inte särskilt lång tid kvar på Robin van Persies kontrakt, han säger sig vilja avvakta med att skriva på en förlängning, och Man City sägs vara beredda att både stumpa upp en väldigt hög transfersumma samt mer än dubbla anfallarens nuvarande lön. Som sagt, scenariot känns välbekant.
Man City har växt upp som en formidabel ny kraft inom den engelska fotbollen med hjälp av massiva ägarbidrag. Det har naturligtvis haft en påverkan på samtliga klubbar i den engelska toppfotbollen, men den konkurrentklubb som Man City framför allt och direkt har dränerat och kannibaliserat på spelare är Arsenal, som kanske mer än någon annan motsvarande sådan klubb befinner sig i en utsatt position för ett sådant agerande.
Ett antal spelare har gått direkt från Arsenal till Man City, i en form av inhemsk spelarmigration som får sägas vara väldigt ovanlig mellan två engelska toppklubbar. Sådant är mer vanligt i Italien, dock ej i England, och brukar kunna skapa rätt mycket bad blood. Indirekt går det också att fundera på i vilken utsträckning denna utveckling har fått andra tidigare Arsenalspelare att bli mer benägna att vilja lämna klubben.
Resultatet har blivit att matcherna mellan Man City och Arsenal har växt fram som ett av de hetare rivalmötena mellan toppklubbar i den engelska ligan, och har i det avseendet kanske ersatt andra motsvarande möten som var mer aktuella förut. Delvis av de specifika skäl jag precis tagit upp, men delvis också på grund av att de båda klubbarna representerar två helt olika ytterligheter på det fotbollsideologiska spektrat.
Förvisso menar Amy Lawrence att Man Citys framväxt har tvingat Arsene Wenger att rucka på Arsenals ideologi och överge det så kallade ungdomsprojektet, och det stämmer kanske till viss del, men själv skulle jag nog betrakta det som en förändring i grad snarare än art, och därtill kanske också nödd och tvungen av händelserna under sommarens transferfönster.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/dec/16/arsene-wenger-arsenal
Framåt kvällen möts alltså Man City och Arsenal för första gången i ligan under säsongen, men, i och med att man ställdes mot varandra i Ligacupen, för andra gången den här säsongen.
:::
Det är ju också ett rätt intressant möte i det avseendet att båda klubbarna går in till matchen med vissa frågetecken runt sig själva kopplat till utgången av matchen.
Man City exempelvis har ju på kort tid först trillat ut ur Champions League samt därefter lidit sin första ligaförlust under säsongen, borta mot Chelsea, och fått se sitt tidigare mäktiga fempoängsförsprång ned till Man Utd sjunka ihop till förvisso goda nog två poäng. Det är en på flera sätt ny situation för Man City och det ska bli intressant att följa hur de klarar av att hantera den. Det hade naturligtvis kunnat vara lättare förutsättningar än en match mot Arsenal.
Arsenal å andra sidan är ett lag med en tämligen imponerande formkurva, och från säsongsinledningens närmast katastrofala tabelläge så har man sakta men säkert arbetat sig uppåt igen till den utsträckning att laget rent faktiskt har hugg på de fyra översta platserna i tabellen, samt fått vissa av lagets spelare att återigen börja prata om titelstrid. Där finns dock fortfarande frågetecken kring Arsenals kapacitet att konkurrera högst upp i toppen då aktuell tidsperiod bara innehållit ett enda ligamöte där en seger inte var något man som topplag ska förvänta sig.
Där finns med andra ord mycket att bevisa idag, för båda lagen, och oavsett resultat så kommer dessa frågetecken att åtminstone delvis kunna räta ut sig och ge en tydlig indikation i vilken riktning säsongen är på väg.
:::
Svårare än en bortamatch mot Man City blir det förmodligen just nu inte i Premier League. Emellertid, ska man vara ett topplag i Premier League, så måste man kunna gå in i en sådan match med allra minst den realistiska ambitionen att få med sig ett oavgjort resultat hem. Frågan är då, är Arsenal just nu mäktigt en sådan realistisk ambition?
Nej, skulle jag hävda. Arsenals formkurva i all ära, men i just den här typen av topplagsmöten så brukar form visa sig vara tämligen irrelevant, där är det istället kvalitet som är den helt avgörande faktorn. ”Form” är en form av statistiskt mönster (kurvan pekar uppåt eller nedåt), men ett stormöte är och anses som ett sådant just för att de går emot mönstret. Och sett till kvalitet, så är Man City i alla avseenden just nu ett bättre fotbollslag än Arsenal.
Och sett över lite tid så kan man ju för den delen heller inte påstå att Man Citys form är direkt dålig. Plus den i sammanhanget inte alls betydelselösa omständigheten att de faktiskt spelar på hemmaplan. Men nu är ju ändå fotbollen skaffad på det sättet, att vi trots detta naturligtvis inte kan vara säkra på Man City-vinst framåt kvällen.
Större under har definitivt hänt.
:::
Övriga matcher under dagen går verkligen inte heller av för hackor.
Man Utd gör sitt första besök på Loftus Road på cirka 20 år och inleder sin minitour i Londons finare stadsdelar med två tuffa bortamatcher mot först QPR och därefter Fulham, som förmodligen bättre än en hemmamatch mot Wolves kommer ge en indikation på hur väl laget lyckats återhämta sig från det nesliga men välförtjänta uttåget ur Champions League.
Aston Villa vs Liverpool är onekligen ett möte som får det att vattnas lite i munnen. En bortamatch på Villa Park är sällan om någonsin en lätt uppgift, i alla fall inte på förhand, och Liverpool är satta under press när det gäller att haka på i kampen om de fyra översta platserna. Hur klarar Aston Villa av att kompensera för avsaknaden av både Shay Given och Gabriel Agbonlahor?
Tottenhams mäktiga vinstrad avslutades förra helgen när man till sist förlorade borta mot Stoke. Kommer man den här helgen kunna inleda en ny vinstrad hemma mot ett heltänt och eventuellt pånyttfött Sunderland, som dramatiskt vann Martin O’Neills första match vid rodret hemma mot Blackburn? Att Chelsea tappade poäng igår kväll, och att Arsenal förmodligen gör det senare under dagen, borde vara god tändvätska för Tottenham i kampen om de åtråvärda Champions League-platserna.
…………………………………………………
Fyra raka vinster för Stoke i Premier League, vilket om jag förstått saken rätt är ett nytt rekord för klubben.
Imponerande vändning igår borta mot Wolves.
:::
Blogg om lottningen till Champions League och Europa League kommer vad det lider. Flygkaos på Arlanda i fredags omöjliggjorde en extrablogg under fredagskvällen, och just nu är det ligahelg i full fart.
Kanske på måndag kväll.
:::
Julen och nyår närmar sig och då kan man kanske börja fundera på att göra några bloggar just det temat, eller på tema halvårsbokslut. Har ni några specifika önskemål eller förslag så är det naturligtvis fritt fram med det.
Be Champions!!