Traditionellt för den här bloggen brukar vara att i början av den här säsongen lista de tio värvningar jag tror kommer bli de bästa, för att efter säsongens slut sammanfatta och följa upp det hela genom att lista de tio värvningar som jag anser var de bästa. En form av ingående respektive utgående balans helt enkelt, säger jag som gillar att svänga mig med ekonomiska uttryck som den värste Jan-Erik Gröjer.
Att då göra en exakt likadan övning så här inför nyåret kan då framstå som frestande men känns ändå rätt överflödigt som idé. Däremot skulle man ju kunna tänka sig en variant på samma tema, som dessutom några av bloggens läsare önskat sig, nämligen att göra en startelva baserad på de spelare jag anser har visat sig vara de bästa värvningarna sett till höstens prestationer.
Och naturligtvis, ett tillägg helt i onödan, om inte just era spelare är med i startelvan så kan det bara bero på att jag hatar ert lag, inget annat.
:::
Målvakt: Michel Vorm, Swansea
Ett antal målvaktsvärvningar genomfördes inför säsongen, märkligt nog två stycken i Swansea. Den överlägset mest lyckade har varit Michel Vorm, som gjort en radda stormatcher i Swansea och förmodligen räddat ett gäng dyrbara poäng åt laget redan. Just den sista aspekten särskiljer honom från andra goda målvaktsvärvningar som exempelvis Brad Friedel och Shay Given.
Vänsterback: José Enrique, Liverpool
Liverpool är ett av de få topplag där defensiven den här säsongen faktiskt känns tryggare än tidigare säsonger. En stor anledning till det är att laget äntligen lyckats stänga till och hitta stabilitet på vänsterkanten. En mer naturlig vänsterback än José Enrique är svår att föreställa sig, och det var onekligen precis vad Liverpool behövde.
Mittback: Roger Johnson, Wolves
En av mittbackarna behöver vara något utav en bollrensare och enforcer, spelaren som ser till att bara få bort bollarna från den egna backlinjen. Roger Johnson i Wolves tog omedelbart över rollen som lagets kapten, och har gett Wolves flera spelalternativ. Lagets prestationer fick ett rejält lyft i början av säsongen, som dock haft svårt att hålla i sig.
Mittback: Phil Jones, Man Utd
Många var inför säsongen av uppfattningen att det skulle bli svårt för Phil Jones att få speltid. I praktiken är han en av de Man Utd-spelare som spelat klart flest matcher hittills under säsongen. Inte bara det, med ett antal oerhört imponerande prestationer har han redan visat att han kommer vara ett av lagets bultande hjärtan och ledargestalter under många år framöver.
Högerback: Luke Young, QPR
Nej, Luke Young är inte någon fantastisk högerback på något vis, men jämfört med Alan Hutton så framstår alla som rätt bra. Valet av Luke Young illustrerar mer att omsättningen av högerbackar var väldigt låg under sommaren, och Young passerar ribban då han fått mycket speltid i QPR utan att göra bort sig. Carl Jenkinson, också på grund av speltiden, var också en kandidat.
Vänsterytter: Juan Mata, Chelsea
Huruvida Juan Mata är någon renodlad vänsterytter går väl att diskutera, men han kan tveklöst utgå från vänsterkanten. Flera profilstarka vänsteryttrar värvades till topplagen innan sommaren, men den som haft klart mest impact på det egna lagets prestationer är just Mata, som framstår som något utav Chelseas kreativa framtid.
Central mittfältare: Scott Parker, Tottenham
I en klassisk brittisk 4-4-2 så ska en av de centrala mittfältarna behålla position samtidigt som den andra tar arbetet box till box. Scott Parker kan utan problem ta det sistnämnda jobbet, en spelare som kombinerar ett utmärkt positionsspel med ett väl så begåvat passningsspel. Kanske den främsta anledningen bakom Tottenhams framskjutna tabellposition den här säsongen.
Central mittfältare: Oriol Romeu, Chelsea
Alltså måste denna mittfältare ta den balanserande rollen. Inte många lyfte på ögonbrynen när Chelsea värvade Romeu i somras, det var ju en av de minst profilstarka värvningarna klubben då gjorde. Men det har visat sig vara något utav ett mästerdrag av Villas-Boas, som hittat en ung, hungrig och bollskicklig spelare att fylla ut ett från början oroväckande tunt mittfält med.
Högerytter: Sebastian Larsson, Sunderland
Sunderland värvade mycket i somras, men den värvning som varit tveklöst mest lyckad har varit av den svenske högerlöparen, vars främsta problem nog har varit en brist på bollmottagare i det offensiva straffområdet. Larsson har inte bara varit effektiv i sin position, han har även svarat för ett antal viktiga mål för laget, vilket han fortsatt med under den nye managern Martin O’Neill.
Anfallare: Sergio Agüero, Man City
Agüero kostade en förmögenhet men visade sig kvickt vara värd sin vikt i potentiellt ligaguld. Gav en redan stark spelartrupp ytterligare en mängd stjärnströssel och kanske en välbehövlig injektion av förnyat självförtroende. Är den perfekte tekniske strikern som både kan göra mål, ta emot och passa bollen, och på så vis fungera som link-up mellan mittfält och anfall.
Anfallare: Demba Ba, Newcastle
En mer klassisk power striker finner vi i Demba Ba som har visat sig bli ett bättre svar på Newcastles anfallsproblem inför säsongen än vad någon egentligen kunnat eller vågat tro. Han har kort och gott öst in mål i alla dess olika former och varianter. En väldigt stor anledning till att Newcastle så här länge har lyckats utmana i toppen av tabellen.
:::
Subs:
» Brad Friedel, Tottenham
» Scott Dann, Blackburn
» Gael Clichy, Man City
» Mikel Arteta, Arsenal
» Gervinho, Arsenal
» Shane Long, West Brom
» Emmanuel Adebayor, Tottenham
:::
Återstår så klart den närmast underförstådda frågan vilka värvade spelare ni skulle plocka ut i en sådan här startelva.
Det ska ju läggas till att jag i den här bloggen inte har brytt mig så väldigt mycket om ekonomin bakom olika värvningar. Jag har bara sett till hur bra den värvade spelaren har lyckats, och dennes betydelse för sitt nya lag.
…………………………………………………
Inför det kommande transferfönstret så sägs det ju att Man City inte kommer att värva några större namn, delvis som ett resultat av att man från och med nu kommer vara mer inriktade på att värva ung talang.
Låt mig säga så här, om Man City faktiskt skulle lyckas att sömlöst klara av en framtida övergång från en fullständigt köpbaserad värvningspolitik av färdiga stjärnor till att därefter börja spela in ungdomar, utan att samtidigt reducera lagets konkurrenskraft, så har de genomfört en av den moderna fotbollens mer imponerande balansakter, vars motsvarighet är svår att föreställa sig.
Jag tänker inte utesluta att de lyckas, även om det blir otroligt svårt. Om de lyckas så är det bara att konstatera att de lyckats kombinera överlägsna ekonomiska resurser med ett management i världsklass.
Möjligen ett specialämne för en framtida blogg.
:::
En målvakt som mycket väl hade kunnat vara med I startelvan eller åtminstone bänken är Man Utds David De Gea, som har visat sig vara en synnerligen kompetent ung målvakt.
Mitt problem med den värvningen är att den egentligen kanske är eller var onödig eller överflödig, då Man Utd redan hade danske Anders Lindegaard i spelartruppen, som är väl så bra för att kunna fungera som förstemålvakt. Vilket var något jag påpekade i bloggen redan under förra säsongen.
Och är det någon position i spelartruppen jag inte tror på att ha två fullgoda och konkurrerande alternativ så är det målvaktsposten. Där vill jag ha en uttalad förstemålvakt, och en klar andremålvakt.
Såväl De Gea som Lindegaard är för bra för att vara andremålvakter.
:::
Jag inser så här i efterhand att bloggen innehåller åtminstone en liten portion ironi. Och sådant kan ju vara livsfarligt har jag förstått.
Be Champions!!