Nämligen att Thierry Henry gör en återkomst i Arsenaltröjan under ett lån från New York Red Bulls om två månader.
En av de främsta spelarna och anfallarna under Premier League-eran återvänder alltså, och naturligtvis är det en händelseutveckling som sätter ännu mera färg på en redan färgstark säsong. Självklart ska det bli väldigt roligt att följa Thierry Henrys vidare öden i Arsenaltröjan.
Rent värvningslogiskt så påminner det hela så klart inte så lite om Man Utds lån av Henrik Larsson under de första månaderna av 2007. Man plockar in uppbackning, erfarenhet på och vid sidan av planen, man skakar om omklädningsrummet lite, a breath of fresh air.
Men för Arsenal är det naturligtvis så väldigt mycket större än så. För dem är så klart Henry alldeles särskilt speciell.
Men utöver uppmärksamhet, spänning och nyhetens behag, vad betyder egentligen värvningen i sig? För Arsenal och kanske också för Thierry Henry personligen. Just det sista har ju många valt att spekulera i.
Det är i alla fall frågor man kan rota runt lite i om man så vill
:::
Pourquoi, Arsenal?
Arsenal befinner sig i en tämligen prekär tabellsituation.
För första gången befinner man sig i en reell strid om att hålla sig kvar på Champions League-platserna, en effekt av både Man Citys framväxt och Tottenhams sentida utveckling. I nuläget befinner sig laget på femte plats, utanför Champions League.
Ändå har laget uppnått bra resultat de senaste månaderna. Ett stort skäl till det är Robin van Persie, som lett laget föredömligt och som därtill har öst in mål. Farhågan är så klart att han blir skadad eller allmänt utsliten.
I det avseendet är Thierry Henry naturligtvis en spelare som både kan avlasta van Persie och förhindra utslitning, samt vid behov gå in och ersätta honom vid behov. Startsträckan för Henry i Premier League är närmast obefintlig, han känner till ligan.
Värvningen ger alltså van Persie en möjlighet att hålla sig någorlunda fräsch inför de sista månaderna av säsongen.
Thierry Henry är också en spelare som kan ersätta Gervinho under den tid han befinner sig på de afrikanska mästerskapen.
När man diskuterar värvningar är det väldigt lätt att haka upp sig alltför mycket på framtiden. Värvningar måste balansera nuets behov och framtidens önskemål. Arsenals dilemma är att deras utmaning är här och nu. Thierry Henry är kort och gott en värvning här och nu, och som sådan är den god nog.
Den tillför laget energi och alternativ, och den köper klubben tid. Behovet av att stressa fram ett köp i januari minskar därmed, istället kan man vid behov bida sin tid till sommaren.
Det är med andra ord klokt agerat av Arsenal, inte bara utifrån ett symboliskt utan också ett sportsligt perspektiv.
:::
Pourqoui, Thierry Henry?
För Thierry Henry är det så klart träning på högsta nivå, och matchtempo under off-season i MLS, utöver möjligheten att få återvända till Emirates och Arsenalfansens kärlek.
Allt detta är så klart både naturligt och självklart, men frågan verkar ändå vara värd att ställa eftersom vissa har uttryckt en farhåga eller oro för att Henry med denna tillfälliga flytt äventyrar sitt rykte och sin ställning i Arsenal.
Farhågan är att Thierry Henry kanske misslyckas, att hans två månader i klubben inte hjälper laget upp på Champions League-platserna, och att hans eftermäle därmed riskerar befläckas. Att fansen kommer ihåg honom inte som en hjälte och legend, utan spelaren som kom tillbaka och misslyckades.
Detta är naturligtvis, måste vara, trams.
Till att börja med så förutsätter resonemanget att Arsenalfansen vore alldeles fantastiskt glömska och historielösa. Att de skulle låta två månader påverka synen på åtta års legendskapande, titelvinnande prestationer och hjältemytologi.
Det kan jag inte tänka mig.
Dessutom så missar resonemanget en fundamental aspekt. Thierry Henry återvänder till klubben i dess hour of need. För att som gammal hjälte göra en insats att hjälpa laget en sista gång. Han rullar, för att använda en väldigt brittisk eufemism, helt enkelt upp skjortärmarna och börjar gräva i skiten. Han tar jobbet.
Det är inget han måste göra. Han har redan pengarna, han har äran, han har sin legendstatus. Han har inget nytt att vinna. Han gör det ändå.
Naturligtvis är det något som Arsenalfansen vet att uppskatta. Och ingen förväntar sig rimligtvis att han rent fysiskt och spelmässigt ska befinna sig på samma toppnivåer som han gjorde under sin höjdpunkt i Arsenal.
Men magi är han fortfarande kapabel att producera. Och det är just vad Arsenal allra bäst behöver i nuläget. Och just därför är Thierry Henry rätt väg att vandra för Arsenal i det här läget.
:::
Dessutom, vilket man märkligt nog kanske glömmer bort, Thierry Henry är i grund och botten, även 34 år gammal, en alldeles för fantastiskt skicklig fotbollsspelare för att misslyckas helt och hållet.
[youtubeplay id=”ko5jBnTn9hU#t” size=”large”]
:::
I och med att det nu är på modet, och med tanke på att han är arbetslös, och med tanke på Man Utds mittbackskris, så tycker jag ju att Alex Ferguson borde ringa in Steve Bruce.
:::
Halvtid på Anfield i skrivande stund och 1-1. Tungt mål i baken för Liverpool, säkert något som odlar det pågående pratet om otur, men bara några minuter senare kvitterade Liverpool genom förre Newcastlespelaren Craig Bellamy, med ett kliniskt avslut efter bibehållen press.
Liverpool ser bättre ut på planen, men kan de få utväxling på det under andra halvlek?
:::
När fredagen så sakta övergår till nyårsafton så kan ni ju slänga en vänlig tanke i riktning åt Kamrat Linhem som händelsevis fyller vuxen.
Be Champions!!