Nyblivna universitetsstudenter brukar vanligtvis kallas för ”nollor” av sina äldre kamrater. På Handelshögskolan kallas man istället för småttingar, åtminstone gjorde man det sist jag hörde något om det. En särskild studentsång fanns om småttingen, och om hur denne kanske kände sig som ny och förvirrad student i en helt ny miljö, sammanfattat i raden ”och jag kände mig ynklig, skrynklig och ful”. Att sången var skriven av äldre studenter borde alltså inte förvåna någon särskilt mycket.
Denna känsla är dock inte endast ungdomen förbehållen. Det är en känsla som återkommer med hög ålder, därtill inte sällan ackompanjerad av ett motsvarande fysiskt förfall. Kanske hänger det ihop. Rädslan för detta mentala och fysiska förfall är för många en stark drivkraft, en vilja att förbli aktiv och därmed meningsfull. Att sluta jobba anses påskynda förfallet, hjärnan börjar varva ned.
Sir Bobby Robson varnade ofta för just detta. Föga förvånande blev han långlivad i manageryrket. 71 år och 194 dagar hann han bli innan han 2004 fick sparken från Newcastle efter att bara ha lyckats placera sig fyra, trea och femma i Premier League de tre senaste säsongerna. Han är och förblir den äldste managern under Premier League-eran.
Robson pratade ofta om vikten av att hålla sig aktiv, behålla kontakten med jobbet, bevara ungdomlighet och vitalitet, hitta nya utmaningar i livet, och om hur pensionen leder till ett förfall, hur bittert man kan ångra sig när man väl har släppt taget. Vi har sett flera exempel på det inom engelsk fotboll. Robson pratade ofta om det med Alex Ferguson, och Ferguson har själv uttryckt samma rädsla.
Idag på nyårsafton fyller Alex Ferguson 70 år. Han har varit manager i 37 år och manager för Man Utd i drygt 25 år. Han är inne på sitt förmodligen femte stora lagbygge i en och samma klubb, och lagom till årsskiftet har han återigen chansen att föra upp sitt lag i toppen av Premier League-tabellen. En ny stor fiende i form av lokalrivalen Man City har tornat upp sig i förgrunden, och ersatt gamla och övervunna fiender som Liverpool, Newcastle, Arsenal och Chelsea.
Det är en ny utmaning. Och en ny fiende, tillsammans med rädslan för att först känna sig och därefter också bli ynklig, skrynklig och ful, är vad som kommer att motivera Ferguson att slita vidare, att övervinna också detta test. Han är nog så pigg och vital, inte trots sitt jobb utan förmodligen tack vare sitt jobb. Han såg vad som hände med Robson efter dennes påtvingade pensionering.
Men idag stundar en annan gammal fiende. Det är en sårad och förödmjukad gammal fiende, och kanske därför särskilt farlig. Blackburn Rovers befinner sig sist i tabellen, med tveksamt ägarskap och med enorma interna stridigheter mellan klubbledning och supportrar. Av detta märktes dock inga tydliga spår på Anfield på annandagen när man tog en poäng av Liverpool. Idag kommer man försöka göra allra minst detsamma på Old Trafford.
:::
Båda lagen är drabbade av skador. Inte minst dramatiskt i Blackburn kanske där Scott Dann drabbats av en testikelskada samtidigt som Gael Givet har okända problem med hjärtat. Mot detta matchar Man Utd ren och skär kvantitet, med i princip en hel startelva på skadebänken eller sjukstugan.
Man Utds största problem är i backlinjen, som riskerar bestå av tre mittfältare under dagens match. För att balansera detta kan man förvänta sig att Man Utd går efter devisen anfall är bästa försvar. Vi kan alltså förvänta oss en tämligen öppen match på Old Trafford.
Vilket inte är ovanligt i matcher mot just Blackburn för övrigt. Förra gången lagen möttes på Old Trafford vann Man Utd med 7-1 och Dimitar Berbatov, hattricksskytt senast, gjorde fem av målen. Blackburn är också det lag i ligan som förlorat flest matcher i vilka de haft ledningen, Chris Samba är också den spelare som blockerat flest målchanser för motståndarna.
Och naturligtvis borde väl Yakubu kunna utmana ett sargat Man Utd-försvar?
Under matchen kommer Man Utd också jaga något utav en milstolpe, nämligen lagets 1,500:e Premier League-mål. Sannolikheten att målet kommer idag är hög, Man Utd är nämligen det enda lag i Premier League den här säsongen som har gjort mål i samtliga sina matcher.
:::
Dagens övriga matcher: Arsenal vs QPR, Bolton vs Wolves, Stoke vs Wigan, Swansea vs Tottenham, Norwich vs Fulham och Chelsea vs Aston Villa.
Revanschmatcher för Arsenal och Chelsea. Och ännu ett bortamöte mot en nykomling för Tottenham. Också detta ett tufft möte, Swansea har bara släppt in tre ynka mål på hemmaplan den här säsongen, varav ett självmål.
Och i och med att Liverpool inledde nyårsfotbollen med en Steven Gerrard-inspirerad seger hemma mot Newcastle så är det i alla fall viss press satt på de tre övriga lagen.
…………………………………………………
Apropå ålder och vad det egentligen betyder, som ju är det huvudsakliga temat för denna nyårsblogg, så tycker jag Mark Ogden på Telegraph sammanfattar det hela rätt bra i följande mening:
“But the only true pointer to Ferguson’s age is his birth certificate and, once that is taken out of the equation, you have a man who appears to be in his managerial prime, one who appears more vigorous, hungry and effervescent than rivals even half his age.”
:::
Observation från gårdagens match, där jag tänkte slänga fram det jag trots allt ser som positivt för och med Andy Carroll. Eftersom alla ändå pratar om Craig Bellamy och Steven Gerrard. Han är beroende av bra bolleverans in i straffområdet. Igår fick han till sist det, när Steven Gerrard kom in på planen. Och helt plötsligt blev han mer deltagande och direkt i sitt spel, och betydligt jobbigare för försvaret att hålla koll på.
Så visst har Andy Carroll en stor roll att spela för Liverpool.
:::
Fotboll på nyårsafton alltså. Ett klart bra sätt att börja årets sista dag får man väl lov att säga.
Be Champions!!