Middlesbrough åkte ur Premier League säsongen 2008/09 och har sedan dess strävat efter att återvända utan att egentligen någon ha varit riktigt i närheten av att lyckas.
Mycket av olyckan hänger samman med Gordon Strachans tid som manager för klubben. Han tog över klubben efter Gareth Southgate i oktober 2009, när laget befann sig på fjärde plats i The Championship, en placering som skulle visa sig bli Middlesbroughs högsta den säsongen. Den därpå följande säsongen inleddes katastrofalt, och rätt precis ett år efter att Strachan kom till klubben så avgick han, snabbare än han själv förmodligen skulle hinna säga ”velocity”, med Middlesbrough på en oroväckande 22:a plats.
Flera av de gamla vanliga namnen kopplades till klubben, men det blev en klubblegend som tog över i form av Tony Mowbray. Mowbray kom från en misslyckad sejour i Celtic men lyckades tämligen omgående att vända på Middlesbroughs lycka i ligan. Från en position där supportrarna med rätta var oroliga för att Middlesbrough skulle flyttas ned till League One, så slutade laget på tabellens övre halva, strax under playoff-platserna. Den goda formen har hållt i sig till den här säsongen, och Middlesbrough är nu ett av i alla fall tre lag som på allvar utmanar om automatisk uppflyttning till Premier League.
Mowbray har en historik i klubben som kapten för dess legendariska upplaga under 1980-talets andra halva, ett lag som lade grunden för den relativa storhetstid som klubben upplevde under 1990-talet. Mowbray var en spelare som förmådde lyfta sin omgivning, vilket är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att Middlesbrough vid den tiden var nära ruinens brant, och han visar upp samma färdighet som manager.
Mest imponerande är kanske att Tony Mowbray har nått dessa resultat och framgångar inte genom att slänga pengar på problemet, utan genom kloka beslut och ett effektivt resursanvändande. Att han har fansen helhjärtat bakom sig visar följande uttalande av Ian Richardson på bloggen One Boro:
”To say he has performed a miracle is an understatement; he has reduced the wage bill by £10 million and has lifted some of the players Strachan would have sold for peanuts. There are very few fans who would have believed we would be 2nd in the League going into 2012 and even if we don’t get promoted, he has showed us what can be achieved because of his managerial quality. I don’t believe you will find any Boro fan who will say a bad what about him, he shows class and quality in everything he does for the club and everybody is behind what he is trying to achieve.”
:::
Om Middlesbrough ska lyckas i sina ambitioner den här säsongen och faktiskt ta steget upp till Premier League så behöver de förmodligen förstärka på anfallssidan med en pålitlig målskytt. Tony Mowbray och Steve Gibson, Middlesbroughs styrelseordförande, verkar ha kommit fram till samma sak och har värvat Coventrys främste målskytt Lukas Jutkiewicz. Om han får till ett lyckat samarbete med Mario Emnes så kan det vara nyckeln till Premier League för Middlesbrough.
Mowbrays tid som manager för Middlesbrough har varit en period av framsteg och utveckling både på och utanför fotbollsplanen. Han har inte bara levererat resultat på planen, genom att knyta gamla spelare till klubben så har han skapat en större stolthet och självkänsla och ett förnyat självförtroende på Teesside. Publiken har återvänt till Riverside Stadium.
Frågan som återstår under de återstående månaderna av den här säsongen är huruvida Mowbray kan följa upp och bygga vidare på detta arbete, och ta de svåra sista stegen, och ta Middlesbrough tillbaka till Premier League. Antingen automatiskt eller via playoff.
:::
Kanske kan helgens derbymöte borta mot Sunderland vara en indikation på hur väl rustade Middlesbrough står för en uppflyttningskampanj, och hur de står sig i konkurrensen med Premier League-lag. Men självklart är det också ett oerhört laddat prestigemöte mellan dessa båda rivalklubbar, ett så kallat ”Wear-Tees”-derby.
Ett derby som naturligtvis bara blir desto mer laddat av att de båda klubbarna inte har mött varandra på tre år. Och att det dessutom sker i cupformat ökar naturligtvis intensiteten.
Två klassiska brittiska managers på de båda bänkarna är naturligtvis också en garanti för att matchen kommer att tas på allra största allvar, och med ett flertal lokala spelare i båda lagen så kommer det att bli en fysisk och intensiv match både på och vid sidan av fotbollsplanen.
Vi har ett av Englands många ofta bortglömda men likafullt äckligt intensiva regionalderbyn framför oss.
…………………………………………………
I en helt annan del av England så möts också Arsenal och Aston Villa, och inte minst intressant ska det kanske bli att se vad Robbie Keane kan förmå sig till att hitta på mot en gammal ärkefiende.
För att späda på den senaste veckans tråkigheter så har nu Rwandas president gått ut och sagt att han förvisso håller på Arsenal, men att han anser att Arsene Wenger borde avgå.
Vilket bara förstärker uppfattningen att hela världen är emot Arsenal.
:::
I fredags fick jag ett intressant mail från Big Boss, med feedback gällande Englandsbloggen. I utdrag:
Du har din bakgrund i den akademiska världen – och det märks tydligt. I många inlägg försöker du knyta ihop ekonomiska och filosofiska teorier med olika klubbar och fenomen inom fotbollen. Det finns en mycket hög ambitionsnivå i bloggen – och din stabila läsekrets uppskattar det.
Du skriver lågmält och analytiskt. Inga bitska åsikter utan försöker snarare hitta dunkla samband och bakomliggande faktorer till varför den moderna brittiska fotbollen ser ut som den gör. Ett plus är att du fascineras av finansiella frågor och känslan är att du närmast ser bloggen som ett forskningsprojekt i miniformat. Kanske är det stundtals lite högtravande?
Ända sedan Marcus Christensons tid har Englandsbloggen blivit något av en samlingspunkt för gräddan av Englandsvurmarna (that’s you, folks). Kommentarsfältet lever liksom sitt eget liv och diskussionerna känns för det mesta initierade och hövliga och det är ett gott betyg för dig att du lyckats hålla intresset vid liv sedan du tog över ansvaret för bloggen.
Extremt hög (inläggsfrekvens) vilket är kanon. Trots att inläggen ofta är genomarbetade och långa dyker de upp titt som tätt. I perioder uppdaterar du ju varje dag – eller rentav flera gånger per dag.
Du skriver bra – men kanske lite byråkratiskt, och vissa texter är väl långa för min smak. Fast många gillar säkerligen att han går till botten med sina ämnen och ”vänder på varje sten”. Fast ett varierande hade inte varit fel.
Jag är inte helt säker på vem som är den här feedbackens mer specifika avsändare. Om det t ex är Big Boss, redaktionen som helhet, någon extern konsult eller en fokusgrupp av slumpvist urvalda läsare.
Men då jag vill se Englandsbloggen som så läsarorienterad som möjligt, så tänkte jag att ni kunde få ta del av det här, kommentera och komma med er feedback, lägga till, dra ifrån, utveckla och omskriva, och så vidare. Så får jag mer att ta med mig.
Själv håller jag i huvudsak med om feedbacken i sin helhet, vad gäller både det positiva och det negativa.
Det mer praktiska problemet för mig, vad gäller det negativa, är naturligtvis att jag är van och bra på att skriva på ett visst sätt. Det är inte så att jag inte ser värdet med variation, men jag är helt enkelt alldeles för dålig på att skriva på andra sätt.
”I perioder uppdaterar du ju varje dag”? Hehe.
:::
Återkommer med en genomgång av veckoslutets cupspel ikväll eller på måndag, då kan det vara dags att samla intrycken, och naturligtvis se framåt mot den femte omgången.
Be Champions!!