Det var en riktig bomb till ligahelg redan innan helgen och visst fick vi se en massa bomber av olika format och kaliber under helgen. Målmässigt blev det en väldigt händelserik omgång, med ett målsnitt om hela 3,6 mål per match. Vi fick så klart också bevittna ett par riktigt tunga resultat, några rejäla storsegrar, ett dramatiskt avgörande och farväl på tilläggstid, och så naturligtvis fortsatta kontroverser innehållandes en viss kulturellt missförstådd uruguayan.
2-1 var annars medianresultatet den här helgen, hela fyra matcher slutade med denna för svenska öron så hemskt klingande ställning. Men det var också en omgång där hela elva lag gjorde två mål eller fler, och mycket riktigt måste man ju även i efterhand säga att det här var verkligen anfallarnas helg. Vi fick se ett stort antal riktigt tunga anfallsprestationer från flera lag och ett stort antal enskilda spelare.
Vilket så klart gjort det alldeles extra svårt och bekymmersamt att välja ut omgångens elva, som onekligen den här gången tvingas att kompromissa med sin mittfältsbalans för att kompensera för denna relativa anfallsglädje.
Men, tankar från helgen?
:::
Harry Redknapp tog hem anställningsintervjun
England har inte längre någon förbundskapten och det spekuleras tämligen fritt i engelsk press och media om vem som ska ta över efter Fabio Capello. I lördags möttes Tottenham och Newcastle, men även två av de managers som nämnts mest flitigt i samband med dessa rykten, Harry Redknapp och Alan Pardew.
Det blev minst sagt en hejdundrande seger för Harry Redknapp, vars Tottenham spelade stundtals bländande fotboll och som offensivt fullständigt körde över ett erkänt defensivt disciplinerat Newcastle. Kanske spelade Tottenham i ren glädje, kanske formades de av glädjen på White Hart Lane, efter att Harry Redknapp i veckan som gått frikänts i sin rättegång om påstådda skattebrott.
Och om någon av de två ledarna hade ambitioner på förbundskaptensposten så var det naturligtvis ett strålande tillfälle att vinna med 5-0, och ett precis lika uselt tillfälle att förlora med 0-5.
:::
Au revoir, Henry!
Det var så klart också ett sätt att ta farväl på, och det stod väl närmast skrivet i ett manuskript någonstans. Inte bara gjorde han mål i sin återkomst och debut, han såg så klart till att också på tilläggstid avgöra den sista matchen han spelade för klubben, i alla fall under den här låneperioden, och skicka tre mycket viktiga ligapoäng till Arsenal.
Thierry Henry plockades hem för att hjälpa Arsenal lyckas i kampen om en av de fyra Champions League-platserna, och med sin sista bolltouch såg han också till att, så gott han kunde, göra just detta. Arsenal gick i och med segern borta mot Sunderland, i sig imponerande, förbi Chelsea och upp på just fjärde plats i tabellen.
Återstår frågan om laget klarar av att förvalta detta arv.
:::
Flippin’ heck, Mick!
Wolves tålamod med Mick McCarthy under de senaste säsongerna har varit imponerande. Inte så mycket för att Wolves och McCarthy har underpresterat, de har nog presterat rätt precis så som man har rätt att förvänta sig. Men för att Wolves ständigt och jämt har befunnit sig i intensiva nedflyttningsstrider, och i sådana brukar klubbar ha en stark tendens att chansa med att krama åt manageravtryckaren. Men så icke på Molineux.
Men Wolves supportrar har den här säsongen alltmer börjat vädra sin frustration och sitt missnöje över att Wolves än en gång befinner sig därnere. Rätt eller fel, men de tittar så klart på klubbar som till exempel Stoke som med liknande förutsättningar har uppnått en säkerhet och en trygghet som Wolves bara kan drömma om. Och mumlet om att ersätta McCarthy har växt sig starkare.
West Brom är en annan klubb som Wolves supportrar nu alldeles säkert sneglar på av samma anledning, inte minst på grund av rivaliteten mellan just dessa båda klubbar. Och en 1-5-förlust på hemmaplan mot just West Brom riskerar göra situationen ohållbar på Molineux för McCarthy. Även om han försökt desarmera situationen genom att publicera en ursäkt för lagets prestation på klubbens hemsida.
:::
Blackburn och Wigan var nog tvungna att vinna i helgen för att hålla fullt liv i nedflyttningsstriden, och det lyckades man också med, mot just konkurrenterna i denna nedflyttningsstrid. Och en redan från början tät nedflyttningsstrid har nu blivit till något som man skrämmer små barn med.
:::
Omgångens elva:
![]()
…………………………………………………
Det känns som att krisen djupnar i Chelsea, det börjar liksom bli svårt att se något ljus i den där tunneln nu. Därtill börjar lagen underifrån onekligen att hugga dem i hälarna.
Liverpool kan ju trots allt rent resultatmässigt vara hyfsat nöjda med helgen i det avseendet. En förlust hade kunnat bli riktigt dyrbar, dock något man måste räkna med på Old Trafford, men att både Chelsea och Newcastle förlorar gör ändå att poängavståndet upp till fjärdeplatsen förblir uppnåbart.
:::
Och så hände ju det där på Old Trafford också så klart. Jag blir väl förmodligen tvungen att säga något om det, märkligt vore det ju annars, men det får bli i en extrablogg framåt kvällen. Det är bäst att hålla den frågan och den diskussionen i någon form av bloggmässig karantän.
:::
När Harry Redknapp går ut och säger att han skulle återkalla Paul Scholes om han blev förbundskapten så kan väl det bara uppfattas som en inte alltför subtil intresseanmälan.
Be Champions!!