Det ska naturligtvis vara en omöjlig uppgift, att vända 0-4 mot ett Milan med både hög kvalitet och spelartrupp och en enorm erfarenhet av europeiskt cupspel.
Samtidigt vet vi också att det är något som i grund och botten kan göras. Kan Milan tappa 4-1 i en bortaretur mot Deportivo så kan de naturligtvis också tappa 4-0 borta mot Arsenal. Kan Milan tappa 3-0 på en halvlek mot Liverpool så kan de naturligtvis tappa 4-0 på en hel match.
Man skulle till exempel kunna leka med tanken att Arsenal går in med en 2-0-ledning i halvtid. Alls inte något omöjligt scenario. Helt plötsligt är det match igen. Ett mål till innan klockan tickar upp mot 70 minuter och dramatiken är i full sving.
Det hela visar på en värdefull insikt. Bryter man upp det upplevt omöjliga i mindre beståndsdelar så finner man att det alls egentligen inte är omöjligt. Det kan göras.
:::
Det hela är naturligtvis en fråga om psykologi.
Dels för Arsenal. Att förlora med 0-4 i första matchen och därefter gå in till den andra matchen med den genuina uppfattningen att det är möjligt att vända är så klart en enormt jobbig psykologisk uppgift. Arsenal framstår inte som rätt lag för den uppgiften. Å andra sidan, de befinner sig i ett bra läge efter att ha vänt underlägen två matcher i rad.
Dels för Milan. Det finns ett töntigt uttryck som går ut på att det svåraste som finns i valfri idrott är att leda med 3-0. Det man syftar på är så klart att det är en ställning som kan orsaka nonchalans och passivitet. Man ställer ut skorna och tror det räcker med att försvara sig en hel match. Man går inte in i matchen med rätt mental inställning, vilket är svårt att förändra under matchens gång.
:::
Det som gör det mindre sannolikt att det skulle inträffa igen är dock att Milan har tappat dessa ledningar förut. De vet med andra ord om att det kan inträffa, de är medvetna om risken.
En annan mer konkret omständighet är så klart att Arsenal inte lyckades göra ett enda mål på San Siro, det räcker alltså för Milan att göra ett enda mål för att lägga i princip dubbel sten på börda.
Uppgiften ska vara omöjlig. Samtidigt borde ju Arsenal bättre än något annat lag veta att 0-4 alls inte är något omöjligt underläge att hämta upp.
Framför allt inte nu när man spelar på en riktig fotbollsplan.
…………………………………………………
”Liverpools fans älskar mig. Om de älskar mig, så vill de se mig som manager för Chelsea”, hävdar Rafa Benitez. Benitez och Svennis har båda gjort tydligt att manager för Chelsea, det vill de minsann bli. Benitez därtill med en pliktskyldigt skenhelig bisats om han visst har respekt för Roberto Di Matteo vars jobb det just nu är.
Gamarna cirklar över kadavret.
James Lawton på Independent diskuterar vad som borde vara Chelseas främsta alternativ just nu. Men det kommer så klart inte att hända. Chelsea är ju en storklubb. Och när det kommer till en manager för en storklubb, så är ”the colour of their name, more important than the content of their character”.
https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/james-lawton-moyes-is-the-perfect-fit-but-when-did-that-ever-matter-to-abramovich-7537670.html
:::
Igår drog jag upp en blogg angående dokumentären ”The Four Year Plan” om spelet bakom kulisserna i QPR. Den låg väl uppe ett tag och jag hoppas så många som möjligt hann se den. Även om den inte längre finns på YouTube, så finns det säkert andra sätt att se den för de som vill.
Hur som helst, här är några andra berättelser från ett antal nuvarande eller före detta managers som berättar om mer eller mindre lustiga episoder ur deras relationer med sina respektive styrelseordföranden.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2110645/Football-managers-boardroom-capers.html
:::
En före detta spelare stämmer Baptist Union of Great Britain, vars tro han omfamnade vid 23 års ålder och som två år senare fick honom att sluta med fotboll, för att ha förhindrat honom från att tjäna stora pengar som professionell spelare i Premier League. Innan dess hade han aldrig tjänat mer än £200 i månaden.
Själv planerar jag att stämma Burger King och OLW för mer eller mindre exakt samma sak. Palmyras kebab i Årsta går inte heller säkra.
Be Champions!!