Att utseendet spelar roll vet vi. Bara för några dagar sedan hade vi en diskussion i kommentarsfältet om snygga spelare och managers, vilket av någon anledning Kerstin förväntas ha en särskild uppfattning om. Lagom vardagssexistiskt av oss andra sådär. Men det här hade jag inte tänkt göra till en sådan blogg. Inte heller hade jag tänkt göra det till en kritisk avhandling om Premier Leagues förmodade ytlighet.
Men det har ändå varit en tanke att våra uppfattningar om en spelare beror till stor del på dennes utseende. Och då menar jag inte bara spelaren som person, utan även hans faktiska egenskaper som fotbollsspelare.
Det där kan man ju tycka är fånigt. Varför skulle en spelares frisyr säga något alls om hans spelkvalitet eller hur han beter sig på fotbollsplanen? Å andra sidan skulle man kunna tänka sig att hur en spelare är på fotbollsplanen är en reflektion av dennes personlighet, likaväl som utseendet ofta är just en reflektion av detsamma. Och i sådana fall finns ju där ett samband, om än ej något kausalt sådant.
Men här och nu tänkte jag lyfta fram några enligt mig klara och tydliga exempel där spelarnas utseende tenderar att vilseleda oss i våra föreställningar om hur de är som fotbollsspelare.
:::
David Luiz. Frisyren är som hämtad ur The Simpsons, och det är ju lite av ett narraktigt intryck man får av honom. Många betraktar honom därför främst som den offensiva backen av modernt snitt som främst är bra i offensivt hänseende. Men han är trots allt köpt för sina defensiva färdigheter, och i Benfica var han känd och uppskattad för sina tacklingar, sin markeringsförmåga och sin styrka i luften.
Yaya Touré. Delvis är Touré en underskattad spelare i Man City, till stor del därför att så många värderar honom enbart utifrån vad vi vet eller tror oss veta om hans lönenivå, vilket ändå säger mer om Man City än vad det säger om Touré själv. När Touré beskrivs av fotbollsexperter så är det som en defensiv mittfältare. Sett till hans bolltouch och hans förmåga till ett perfekt balanserat passningsspel så är han snarare en offensiv spelfördelare, och om han hade varit en kortväxt person av sydamerikanskt snitt så hade han med all säkerhet också hyllats som en sådan.
Mikel Arteta. Sedan har vi så klart Premier Leagues motsats till Yaya Touré. Den som, förvisso inte bara av utseendeskäl, har utnämnts till Fabregas ersättare i Arsenal. Arteta är förvisso mer än kompetent med bollen vid fötterna, men där finns en föreställning om att han är mer kreativ än vad han egentligen är. Arteta är snarare förebilden för den nya generation av engelska mittfältare som håller på att växa fram, allround-mittfältare över hela mittfältet men med en bättre och mer teknisk bollbehandling.
Peter Crouch. Ett tämligen uppenbart val. Crouch är lång som knappt någon annan, vilket självklart bjuder in till självklara skämt om att han är bra på fötterna för att vara så stor. Men hans svaghet på huvudet är ju ökänd givet hans längd, och det är många som väljer att förklara detta med att han skulle vara fysiskt svag. Eftersom han ju ser rätt smal ut, lång som han trots allt är. Men det som av många alltså betraktas som en fysisk defekt handlar kanske snarare om teknisk oförmåga. Han är helt enkelt inte särskilt bra på att nicka.
Marouane Fellaini. Likt David Luiz ännu ett hårresande exempel. När utländska spelare med konstiga frisyrer kommer till Premier League så utgår de flesta från att det är fåfänga figurer. Fotbollsspelare ska ju vara manliga enligt gängse brittisk fotbollsjargong, och fåfänga är ju synnerligen omanligt. Ett annat uttryck för omanlighet är att vara mesig på planen. Heter man dessutom något som fonetiskt liknar Marianne så är det så klart svårt att bli tagen på allvar av alla som inte råkar veta exakt vem det egentligen är. Även om det råkar handla om en av Premier Leagues hårdaste spelare.
:::
Vi kan naturligtvis fundera också över det omvända. Finns det lika tydliga exempel på spelare där deras utseende verkligen speglar hur de är som spelare på fotbollsplanen?
…………………………………………………
Bolton vs QPR och Wolves vs Blackburn, samtliga fyra bland fem lag inom två poängs marginal under och strax över nedflyttningsstrecket. En monumental ligahelg för bottenstriden har vi framför oss.
Lite slamkryparhelg för titelstriden också med Man Utd hemma mot ett formstarkt West Brom exakt samtidigt som Man City beger sig till ett normalt sett hemmastarkt Swansea.
:::
Lite grann på bloggens tema, om än något långsökt, intressant artikel av David McDonnell på The Mirror om Michael Carricks subtila elegans och betydelse för Man Utd.
https://www.mirrorfootball.co.uk/opinion/columnists/david-mcdonnell/Manchester-United-column-Forget-Paul-Scholes-Ryan-Giggs-and-Wayne-Rooney-Michael-Carrick-has-been-United-s-best-player-this-season-so-why-can-t-he-get-in-the-England-squad-By-David-McDonnell-article872046.html
:::
League title showdown i helgen. Sista seriesammandraget för säsongen, och nu ska det avgöras om vi vinner vår division och flyttas upp till pingisens Division 2. Med fyra matcher kvar, och två poäng för seger, så har vi tre poängs försprång. Det borde kunna gå vägen. Håll tummarna!
Be Champions!!